Dessutom ger sensorer en möjlighet att följa långsiktiga förändringar i naturliga förhållanden, förändringar som är förväntade effekter av klimatförändringarna.
- Börjar vi mäta variationen nu kan vi följa utvecklingen och hitta tydligare svar på frågeställningar som finns, säger Emma Lannergård.
Rådgivning är en viktig arbetsuppgift för många forskare, så att kunna svara på frågeställningar som är kopplade till klimatförändringar är viktigt. Även om det redan finns långa tidsserier och mycket data att basera sin vetenskapligt baserade rådgivning på, tillför sensorerna något mycket viktigt. Kunskap om hur vattenkvaliteten varierar i den kortare tidsskalan.
Gedigen erfarenhet av sensorer
Mätningarna med sensorer började 2016 när SLU fick i uppdrag att starta en pilotverksamhet som gick ut på att undersöka möjligheten att använda sensorer i reguljär miljöövervakning.
- Redan innan fanns viss erfarenhet från forskningsprojekt, säger Jens Fölster.
Men att använda sensorer i forskningen som är projektbaserad, är inte samma sak som att använda den i reguljär miljöövervakning. Emma förklarar:
- Vi har lärt oss mer och mer. Dels hur vi ska montera dom i vattnet, hantera all otroliga mängder data. Vi har också arbetat mycket med att kvalitetssäkra insamlad data för att veta när den är ”på riktigt” och när sensordatan visar extremt avvikande värden som inte har koppling till vattenkemin - till exempel att ett löv flyter förbi eller en insektslarv vilar en stund på sensorn, som ger korta avvikande värden.
Att presentera real-time data som det innebär med sensorer i miljöövervakningen, är också en särskild utmaning också för att det kan bli avbrott i dataöverföringen som sker varje kvart.
Rapportens rekommendationer uppdelade på tre nivåer
Rapporten är en sammanfattning av den kunskap forskarna samlat på sig och har kommit fram till med tre olika nivåer av rekommenderat införande av sensorer i den nationella miljöövervakningen.
- I den ”lägsta nivån” är rekommendationen att vi fortsätter precis som i pilotverksamheten med de fem sensorer som ingår där, förklarar Emma. Andra nivån innebär att vi också lägger till de sensorer som används inom andra projekt när de avslutas, t.ex. Rich Waters. I den ”tredje nivån” utökar vi också parken med sensorer för att kunna placera i flera vattendrag med annan problematik än de vi undersöker idag.
Förväntat beslut om sensorer
Flera andra europeiska länder använder redan sensorer i sin miljöövervakning, ytterligare länder är på gång.
- Nu tycker vi att vi är redo att föra in sensorer i den nationella miljöövervakningen av vattendrag, säger Emma. Därmed kan vi fortsätta arbetet med att kvalitetssäkrad data från sensorer bli öppet tillgänglig för alla som har behov eller bara är intresserade.
Frågan är nu om sensorer kommer införas i den nationella miljöövervakningen även i Sverige. Havs- och vattenmyndigheten (HaV) kommer fatta beslut med rapporten som underlag.
- HaV har nu fattat beslutet om de trots nedskärningar i sin budget kan prioritera att fortsätta att satsa sensorer i miljöövervaknignen, säger Jens.
Både takten i den tekniska utvecklingen av sensorer och förändringar i vattenmiljön förväntas öka framöver och det är viktigt att hänga med. Forskarna hoppas därför på en fortsatt möjlighet att arbeta med sensorerna.
