Forskare har undersökt de okända steklarna i död ved

Steklarna i död ved borde tillhöra de arter som vi tar hänsyn till i skogsbruket. I vilken mån vi gör det eller ej vet vi egentligen inte eftersom vi vet så lite om deras krav. Åtgärderna bygger istället på mer kända organismers krav, till exempel skalbaggar.

– För att ta reda på om vi behöver göra andra saker för att ta hand om steklarna undersökte vi om de har krav som avviker från skalbaggarna, säger Mats Jonsell, skogsentomolog på SLU.

Mats Jonsell. Foto: Joachim Strengbom

Samlade död ved från hyggen

Han samlade in död ved från 40 hyggen i södra Sverige och fick hjälp av kollegor på Naturhistoriska riksmuseet att identifiera steklarna. Veden kom från fyra olika arter (asp, björk, ek och gran), två olika åldersklasser och tre olika diametrar. Sedan kläcktes insekterna i växthus. Sammanlagt hittade de 4413 individer av steklar som tillhörde 165 olika arter.

– Det finns enormt många arter av parasiteklar och de är så dåligt kända att man måste ha kontakt med expertis över hela världen för att kunna ta reda på vilka arter man har hittat, säger Hege Vårdal museiintendent på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm.

Mattias Forshage, Julia Stigenberg och
Hege Vårdal. Foto: Scarlett Szpryngiel.

Steklar som bor i veden

Steklarna har två tydliga ekologiska grupper som avviker från skalbaggarna. En grupp är myror, bin och rovsteklar som utnyttjar veden som boplats. De använder hål som andra insekter har gjort – något som vi försöker efterlikna i bihotell.

– I vår undersökning visade det sig att de inte vara så nogräknade med vilket trädslag eller vilken diameter veden hade. Det viktiga för dem är att det finns hål av lämplig diameter i veden och dessa skapas av många olika arter som utnyttjar många olika typer av ved, säger Mats Jonsell.

Andra lever som rovdjur

Den andra stora gruppen är parasitsteklarna. De lever ungefär som rovdjur i veden, vilket gör att de borde vara mer känsliga för minskade levnadsutrymmen än de djur som de lever av. Om bytena blir ovanliga så dör rovdjursarten ut före bytesdjuret.

– Så vi tänkte att parasitsteklarna på grund av den känsligheten för utdöende skulle vara mindre kinkiga med vilken ved de levde i. Man skulle kunna tänka sig att de kompenserar svårigheten att hitta mat genom att leta i fler olika typer av ved. Men det visade sig vara snarast tvärtom – parasitsteklarna var minst lika specialiserade som skalbaggarna, säger Mats Jonsell.

Riskerar att försvinna?

Kanske kan de ha råd att vara det eftersom de typer av död ved som forskarna undersökte är bland de vanligaste, det vill säga kvistar och grenar som ligger kvar på hyggen. Samtidigt tyder specialiseringen också på att vi förmodligen har ganska många arter bland parasitsteklarna som löper större risk än många mer välstuderade arter att försvinna från skogen om vi minskar tillgången på livsutrymmen, som i detta fall är död ved av många olika typer. De skulle kunna därför vara en indikator på tillståendet för biologisk mångfald om vi kände till mer om dem.

– Som det är nu finns det risk att de försvinner utan att vi märker det eftersom de är så okända, säger Mats Jonsell.

Läs den vetenskapliga artikeln

Jonsell, M., Vårdal, H., Forshage, M. & Stigenberg, J. 2023. Saproxylic Hymenoptera in dead wood retained on clear cuts, relation to wood parameters and their degree of specialisation. – Journal of Insect Conservation 27: 347-359