– Det som förvånade mig mest var nog alla morötter som sorteras bort direkt; för att de är mögliga, avbrutna, för långa eller för korta. Och på en del fanns det inte ens några fel alls, säger Karin Lindow. Hon är projektledare inom matsvinn och resurseffektivitet på Jordbruksverket, som gett SLU-forskare i uppdrag att skriva rapporter om produktionsflödena från primärproduktion av jordgubbar, morötter, potatis, kvarnvete, nötkött, griskött, mjölk och vildfångad fisk och skaldjur.
– Att all denna mat försvinner så här innebär ett oacceptabelt resursslöseri, menar Marie Olsson, professor vid institutionen för växtförädling vid SLU i Alnarp.
– Både EU och FN har handelsnormer för exempelvis morötter, men det är faktiskt handeln som bestämmer nivån på sina krav. Men handeln menar att det är konsumenterna som kräver exempelvis så fina morötter, så frågan är vem som är hönan och vem som är ägget, säger Marie Olsson.
Summa summarum blir att 674 miljoner kronor förloras redan i det första produktionssteget av de livsmedel som undersökts. Omräknat till andra ”valutor” blir det 329 000 ton utsläppta koldioxidekvivalenter, 100 miljoner 100-gramsportioner med nöt- eller fläskkött som aldrig blir serverade och 55 miljoner mjölkglas som aldrig hälls upp.
– Det blir häpnadsväckande när man räknar ihop till portioner så här. Förlusterna kan förstås aldrig bli noll, men i Sverige med god djurhälsa och djurvälfärd, bra förutsättningar för odling och duktiga odlare och djurproducenter måste vi jobba mer för att optimera produktionen, konstaterar Karin Lindow.
Nästan vart femte nötdjur nödslaktas på gården, men eftersom många av dem är kalvar blir den totala förlorade köttmängden 8%.
– Det tycker jag är en skrämmande hög siffra. Priset är stor klimatpåverkan och djur som kan ha lidit helt i onödan. Men det finns en rädsla hos lantbrukare att få anmärkningar på exempelvis hälta, så därför nödslaktar man för säkerhets skull, trots den ekonomiska förlust det innebär. Och djurkropparna blir bränsle istället för mat, säger Ingrid Strid, som skrivit SLU-rapporten om livsmedelsförluster vid slakt av grisar och nötkreatur.
Förlusterna tidigt i kedjan har förstås sina specifika orsaker, och är olika tydliga för olika livsmedel. Vid de jordgubbsodlingar som undersökts i SLU-rapporten till Jordbruksverket blev mellan 40 och 55 procent av totalproduktionen kvar i fält; med god kvalitet på nästan alla jordgubbar. Bland förslagen på hur man minskar förlusterna där finns att utvärdera nya odlingssystem och att säkra tillgång på skördepersonal.
Vid mjölkproduktion verkar förlusterna ute på gårdarna vara små. Men vid ostproduktion går den stora sidoströmmen vassle ibland helt till spillo, främst vid små ysterier utan kapacitet att ta vara på vasslen som ännu innehåller protein och näringsämnen. Och på mejerier går mycket så kallad gränsmjölk ut i avloppet när det ska bytas smaksättning på yoghurten.
Alla delrapporterna som samlats hos Jordbruksverket innehåller förslag på förbättringar, och ord som innovation, forskning, utveckling och ny teknik förekommer flitigt. Men för att kunna investera i ny, bättre teknik eller våga satsa på innovationer krävs god ekonomi.
– Det här går hand i hand. För att få bättre lönsamhet behöver man ju kunna sälja en större andel av det gården producerar, konstaterar Karin Lindow på Jordbruksverket; som i sin blogg kring de här frågorna etablerar nya ord för att beskriva nödvändiga förändringar nu och framåt; ord som att ”resursmaxa” och att arbeta för ”anti-svinsvinn”.
Hör henne och fler röster i SLU Future Foods podd Feeding your mind avsnitt 31: Morotsbollar och blodbiff – om mindre svinn och mer innovationer
Lyssna på podden
Lyssna på Feeding your mind #31: Morotsbollar och blodbiff – om mindre svinn och mer innovationer
Läs mer om matsvinn i produktionen
Nyhet från SLU i februari 2023: Mer av det som odlas borde kunna bli mat
Jordbruksverkets sida om matsvinn och förluster i livsmedelsproduktion
Temasida från SLU Future Food om matsvinn