Det finns stora förhoppningar om att återvätning av våtmarker ska leda till minskade koldioxidutsläpp. Exempelvis. Men vi vet fortfarande ganska lite om hur man bäst åstadkommer önskvärda och hållbara resultat av våtmarksrestaureringar. Det behövs utvärdering av tidigare och kommande insatser och därför är det glädjande att ett forskningsprogram fått medel.
De många dikningarna av våtmarker de senaste 150 åren har ökat arealen som kan användas för skogsbruk och förbättrat skogsproduktionen på många platser, men också försämrat förmåga att hantera höga och låga vattenflöden, översvämningar och torka. Dessutom har utdikningarna bidragit till att biologisk mångfald minskat och att kol som tidigare bundits in som torv i torvmarker brutits ner och avgått som koldioxid.
- Det första som händer när programmet drar igång nu i sommar är att vi inom alla åtta delprojekt behöver prata ihop oss ordentligt, både inom forskningsgruppen, men också med de personer från myndigheter, och organisationer som sagt sig vilja hjälpa oss att hitta lämpliga områden för fältstudier, förklarar Karin Eklöf som är programmets ledare. Tanken är att vi ska ha samma infrastruktur i alla delprojekt, vilket främjar kopplingen mellan delprojekten. Även mellan de aspekter som traditionellt sätt ligger långt ifrån varandra ämnesmässigt.
Programmet är interdisciplinärt och ämnesöverskridande och ska behandla frågan om våtmarksrestaurering från flera perspektiv. Allt från hydrologiska till biologiska och mikrobiologiska, perspektiv. Det kommer ingå studier av växthusgasbalans, vattenkemi och miljöpsykologi. Mångfalden av perspektiv, och kopplingen mellan dess, är en stor anledning till att programmet blev beviljat.
Hittills har den forskning som gjorts på våtmarksrestaurering oftast behandlat olika faktorer och konsekvenser separat. Detta riskerar att leda till förenklade slutsatser eftersom bara vissa aspekter blir beaktade. Det sammanvägda förhållandet mellan olika nyttor och risker förbises. Risken att polariseringen i den politiska och samhälleliga debatten om våtmarksrestaurering, blir då större.
Projektet är fältbaserat, vilket innebär att alla delprojekt kommer studera samma våtmarker och samla material där, en grund för god jämförelse.
- I starten av programmet ska vi tillsammans identifiera vilka våtmarker som ska ingå i programmet och vilka av dessa områden vi ska studera mer i detalj. Vi har redan nu några i åtanke eftersom flera aktörer som restaurerar våtmarker visat intresse för att vara med i studien för att lära sig mer.
De våtmarker som ska ingå i programmet ska representera en bredd av landskaps- och våtmarkstyper. Dessutom ska hälften av dom vara dränerade våtmarker som restaureras medan andra hälften inte restaurerats. På så sätt går det urskilja restaureringens effekter från naturliga variationer. Den övergripande frågan i programmet är var och hur vi ska restaurera våtmarker för att få ut så mycket positiva effekter som möjligt och så få risker. För vi vet att våtmarksrestaureringar i värsta fall även kan medföra negativa effekter.
Utlysningen från Naturvårdsverket handlar om klimatanpassning och klimatomställning och programmet ska också undersöka hur de effekter av återvätning som vi kan se idag, kan ta sig uttryck i framtiden. Kan våtmarksrestaurering vara ett svar på våra klimatutmaningar i skogen? Torka, översvämningar, granbarkborre och andra angrepp, väntas bli än vanligare i framtidens klimat. Kan restaurering av våtmarker göra att skogen är bättre rustad att stå emot dessa utmaningar?
Det är redan idag många aktörer som gör satsningar på våtmarker och därför är det viktigt att nå ut med forskningsresultaten så snart som möjligt.
- De förväntningar som finns på programmet är att vi ska nå ut med våra resultat till berörda myndigheter och andra aktörer som arbetar med restaurering av våtmarker. Inte bara genom forskningsartiklar, utan också genom en tät kommunikation med dessa aktörer. Representanter från olika aktörer är involverade redan från början för att den här forskningen verkligen ska komma till nytta.
Flera av deltagarna kommer från SLU, men från flera institutioner. Men det kommer även finnas kompetens med från Uppsala universitet, Helsingfors universitet och SMHI.
