Klimatförändringarna har gjort att barkborreutbrott har ökat världen över. I Sverige har vi historiskt sett haft fler utbrott efter stormar än torka. Men med varmare temperaturer kommer vi säkerligen uppleva fler utbrott som induceras av torka. Nu har forskare jämfört hur utbrotten skiljer sig åt beroende på vad de triggas av. De hittade både likheter och olikheter som är viktiga att ha koll på för att kunna motverka angreppen.
– De flesta av våra erfarenheter baseras på utbrott efter stormar så är det viktigt att förstå skillnader mellan olika utbrott. Under de senaste två decennierna har vi upplevt de två största utbrotten av granbarkborre som registrerats i Sverige, ett efter en storm och ett efter torka, säger Simon Kärvemo, SLU.
Det första utbrottet var efter stormen Gudrun (2005) där ca 70 miljoner kubikmeter skog blåste omkull. De nedblåsta träden var utmärkta barnkammare för granbarkborrar vilket ledde till en ökad föryngring av granbarkborre. Det resulterade i att ytterligare 3.4 miljoner kubikmeter gran dödades. Nästa stora utbrott var det som inleddes av torkan 2018. Detta utbrott drabbade stora delar av södra Sverige och hittills (2018-2022) har 32 miljoner kubikmeter gran dött. Förutom en väsentlig skillnad i antalet barkborredödade träd finns det ytterligare skillnader i vilka träd och bestånd som barkborrarna ”valde” under de två utbrotten.
En nyligen publicerad studie i journalen Forest Ecology and Management jämför förekomst och gruppstorlekar av barkborreangripna granar i större delen av södra Sverige, mellan stormen och torkan och visade på att olika ”triggers” (storm respektive torka) påverkar vilka granar och bestånd som är mottagliga.
Studien använde sig av skogsstyrelsen flyginventering från 2007 (storm) som registrerade gruppers positioner med GPS, samt av Södra skogs skördardata 2019 (torka) där skördaren har inbyggd GPS och föraren registrerar vilka granar som är angripna. Båda dessa år var det andra året efter utbrott på stående granar och täckte stora delar av södra Sverige.
Orsakerna till att markfukt och klimat påverkar är givetvis att skogen blir torkstressad och därför krävs färre granbarkborrar för att vinna över granens försvar. Mängden granbarkborrar ökar också både på grund av avkommor och att granbarkborrar attraheras av feromoner som de tidiga angriparna skickar ut. Det gör att även granar i närheten blir angripna och angreppen blir större. Dock kunde forskarna hitta en tidsförskjutning i effekten av torka. Även efter stormutbrottet kom ett torrare år (2006). Men områden som var vädermässigt torrare 2006 och 2018 ökade inte angreppen inom samma år. Däremot ökade angreppen i dessa områden året efter (det vill säga 2007 och 2019).
Tidigare studier har visat att granar nära hyggen har större risk att angripas eftersom de är mer utsatta för stress av sol och vind. Därför var granarna nära hyggen mer mottagliga för barkborrar.
Storm och torka påverkar mottagligheten olika. En stor granvolym har större risk för stormfällningar och eftersom granbarkborrarna förökar sig i de vindfällda träden uppstår grupper av stående angripna träd ofta i närheten av stormluckor.
Torkan däremot lämnar inte någon oberörd, utan drabbar samtliga granar mer eller mindre. Då finns det en större chans för granbarkborrarna att även angripa större stressade granar som har mer resurser med plats och föda.
En grupp av angripna granar utanför Orrefors efter stormen Gudrun. Foto:Simon Kärvemo
1/1
Dessutom visade resultaten att Gudrunstormens angrepp hade lokal påverkan på torkutbrottet. Stora lokala angrepp efter stormen minskade storleken på angripna grupper efter torkan. Denna koppling försvann dock om man tog hänsyn till hur mycket gran det fanns. Forskarnas slutsats är att det första utbrottet minskar andelen mottagliga granar vilket leder till minskade angrepp senare.
– Torkutbrott av granbarkborre kommer att öka i och med klimatförändringarna och eftersom de flesta riskindex och kartor är baserade på studier från stormutbrott så är det viktigt att upplysa hur utbrotten skiljer sig mellan storm och torka. Här bör man beakta skillnader i till exempel tidigare utbrott granvolym och höjd, tidigare utbrott och väder året innan. På så sätt kan vi anpassa och finjustera framtidens teknologi i fajten mot barkborrarna, säger Simon Kärvemo.
I den här studien hade naturreservat i landskapet ingen koppling till angrepp efter torkan, däremot visade naturreservaten en koppling till mängden angrepp efter stormen Gudrun. Dock fanns det andra skogsstrukturer som påverkade angreppen lika mycket eller mer än naturreservat i landskapet, som till exempel granvolym, lokalt klimat och låg markfuktighet.
– Det är svårt att förstå mekanismerna bakom resultaten av naturreservat efter stormutbrottet men vi fortsätter forska på bakomliggande faktorer och kopplingar till angrepp i och utanför skyddade områden, säger Simon Kärvemo.
Simon Kärvemo, docent i biologi.