Nyhet

Vad händer med växtligheten på Svalbard?

Publicerad: 21 augusti 2023
Människa i tundralandskap.

René van der Wal har återbesökt ett område i Svalbard där han började studera växtligheten för 25 år sedan. Vad händer med växterna i en miljö som värms upp snabbare än i något annat ekosystem på land? Där den främsta växtätaren, Svalbardrenen, minskar. Och där spetsbergsgåsen istället har etablerat sig rejält.

Glaciärer och andra (utdömda) ”permanenta” snö- och isfläckar försvinner med en ganska häpnadsväckande hastighet. Men trots den snabba uppvärmningen så ser stora delar av tundran ut som den gjorde med på det hela taget ganska subtila förändringar. Och det är inte det föränderliga klimatet som påverkar vegetationen mest – utan gäss!

Hur då?
Gässen har omformat stora delar av våtmarkerna, och faktiskt skapat en ny typ av livsmiljö dominerad av ishavsstarr, Carex subspatacea, som ger våtmarkerna en annan färg. Denna saltängsväxt har flyttat inåt landet på stora områden eftersom gässen effektivt sänker marknivån när de gräver efter rötter på våren. Det tog några år innan renarna "förstod" värdet av denna växt och de undvek att äta den till en början, men nu är den en viktig del av deras kost. Vad denna relativt storskaliga förändring av vegetationen annars innebär för systemet vet vi inte än.


Har ni sett några effekter av klimatförändringen?
Åkerfräken är en vinnare som har omvandlat de fuktigare områdena till frodiga, strålande gröna ytor. Också den trivs i de miljöer gässen skapar och den kan dessutom 'gömma' sina rötter bättre än andra växter. Men en annan trolig faktor är att den del av tundran som tinar under sommaren för att sedan frysa till igen på hösten blir djupare.

En mer subtil förändring är att ryggarna har fått en aromatisk gräsart, fjällmyskgräs, vilket innebär att de höga delarna av landskapet luktar som kola. Det är troligtvis en signal om klimatförändringar, som återspeglar högre nivåer av tillgängligt kväve för växttillväxt i dessa magra jordar.