Observationsfält på åkermark, som är en del av den nationella miljöövervakningen, firar 50 år av mätningar av avrinning och växtnäringsläckage från fält i Sverige. Mätserierna är ovärderliga som historiskt arkiv, för nutida frågeställningar och i ett framtida klimat. För att uppmärksamma årsdagen bjuder institutionen för mark och miljö in till ett seminarium den 25 oktober om observationsfälten då, nu och i framtiden.
Kunskap om växtnäringsläckage från jordbruksmark är lika aktuellt nu som då. År 1970 hade användningen av mineralgödsel ökat och animalieproduktionen i Sverige koncentrerats mer och mer till vissa områden vilket ökade risken för läckage av växtnäring till yt-, dränerings- och grundvatten. I en rapport som beställts av Naturvårdsverket konstaterades det att kunskapen om växtnäringsläckaget från jordbruksmark var bristfällig. Detta blev starten för observationsfälten som syftade till att ge underlag till bedömning av växtnäringsläckaget och bidra till rekommendationer för att undvika läckage. Observationsfälten är än idag viktiga pusselbitar för att följa förändringar och förstå trender.
Mångfald av jordar och fält fångar helheten
1973 var de första två observationsfälten i drift och under det följande årtiondet anlades ytterligare 14 fält och i slutet av 1980-talet tillkom tre till. Sex fält har under åren lagts ner på grund av ekonomiska skäl. Flera av fälten har även undersökning av grundvatten och ett av dem har mätningar av både ytvatten och dräneringsvatten, övriga enbart av dräneringsvatten. Vattenprover tas varannan vecka, året runt. Vattnet analyseras på många olika parametrar men fokus är på kväve och fosfor.
Observationsfälten ingår i gårdarnas normala växtföljd och driftsinriktning och ska representera vanligt lantbruk i Sverige. Varje år lämnar lantbrukarna in uppgifter om vad som skett på fälten – exempelvis gödslingsmängder, plöjningstidpunkter och skördenivåer. Observationsfälten representerar allt från norra Sveriges vallväxtföljd till Skånes spannmålsodling med inslag av sockerbetor och däremellan höstveteintensiva växtföljder i Västergötland och Östergötland samt potatisodling i Halland. Detta i kombination med olika jordarter, från styv lera till sand- och siltjordar, och Sveriges varierande klimat ger en mångfald av förutsättningar.
Viktig pusselbit för framtida frågor
Observationsfältens långa mätserier är inte bara unika för sin längd utan också för mätningarna i sig. Kontinuerliga mätningar av växtnäringsförluster från enskilda jordbruksfält finns inte på några andra platser i Sverige än från de 13 observationsfälten.
Mätserier som startat när medeltemperaturen i Sverige var 1-1,5°C svalare än 2023 är ovärderliga för att kunna följa förändringar i avrinning och vattenkvalitet i jordbrukslandskapet. Ett varmare klimat kommer att förändra snömängder, tjäldjup och längd på vintersäsongen, vilket kommer att leda till ett förändrat läckagemönster.
Firas med seminariedag 25 oktober
För att uppmärksamma att det är 50 år sedan de första observationsfälten startade bjuder institutionen för mark och miljö in till ett seminarium om observationsfälten då, nu och i framtiden. Eftermiddagen kommer att inkludera tillbakablickar, nutida mätteknik, forskningsprojekt och exempel på långa mätserier. Anmälan sker via SLU:s hemsida: Växtnäringsläckage från observationsfält – 50 år av miljöövervakning | Externwebben (slu.se)
Lisbet Norberg, forskare