Ny studie av svenska gårdar – mindre kväveöverskott på ekologiska än på konventionella mjölk- och växtodlingsgårdar

Att analysera kväve- och fosforbalanser på gårdar är ett sätt att undersöka näringsutnyttjande samt risk för övergödande utsläpp. Systemgränser och vilka näringsflöden som inkluderas är viktiga för en rättvisande jämförelse mellan olika produktionssystem. Jordbruket är en av de största källorna till utsläpp som bidrar till övergödning. Det handlar om de växtnäringsämnen (kväve och fosfor) som tillförs åkermarken och som sedan på olika sätt hamnar i omgivande sjöar och vattendrag, samt även om det kväve som i olika former avges från marken och via ammoniakavgång från stallgödsel. Genom att undersöka flöden av växtnäring på gårdar kan man identifiera hur den växtnäring som kommer in till gården utnyttjas samt om det finns överskott på gårdsnivå. Kväveöverskott har i tidigare studier korrelerats till risk för övergödande utsläpp medan risken för övergödning från fosfortillförsel till åkermark beror mer på jord och vissa jordbruksaktiviteter. Men om fosforhalten i marken ökar över tid på grund av för stor tillförsel av fosfor kan det leda till en generellt ökad risk för förluster av fosfor från marken. Ekologiskt lantbruk strävar efter att cirkulera näringsämnen och använder därför endast stallgödsel, andra organiska gödselmedel samt gröngödsling för att tillföra växtnäring. Konventionellt lantbruk använder sig främst av mineralgödsel och stallgödsel och till viss del även gröngödsling.

Data från 2500 gårdar i södra Sverige

I studien analyserades 124 ekologiska och 2426 konventionella gårdar uppdelat på växtodlingsgårdar och mjölkgårdar. Data som samlats in inom projektet Greppa Näringen under åren 2001–2006 från landskapen Skåne, Halland och Västra Götaland användes. Gårdar där 75 procent eller mer av djurenheterna var mjölkkor klassades som mjölkgårdar och gårdar med mindre än 0,2 djurenheter per hektar klassades som växtodlingsgårdar. Flöden av kväve och fosfor in till gården som ingick i växtnäringsbalanserna var via foder, gödselmedel (mineralgödsel, stallgödsel, andra organiska gödselmedel), kväve fixerat av baljväxter som odlades på gården, atmosfäriskt kvävenedfall, utsäde, halm och djur. Flöden ut från gården som ingick var via grödor, mjölk, djur, stallgödsel och halm. Skillnaden mellan införsel och utförsel ger överskott eller underskott för gården som helhet. Överskottet av kväve och fosfor riskerar att förloras till vattendrag och omgivande miljö. En del av överskottet kan också byggas in i markens organiska förråd. Alla poster i växtnäringsbalanserna analyserades statistiskt där typ av gård (mjölk- och växtodlingsgård), produktionssystem (ekologiskt och konventionellt) samt landskap (Skåne, Halland och Västra Götaland) jämfördes.

Mindre överskott på ekologiska mjölkgårdar

Ekologiska mjölkgårdar jämfört med konventionella hade ett signifikant mindre överskott av både kväve och fosfor (i snitt 79 kg kväve per hektar jämfört med 134 samt knappt 3 kg fosfor jämfört med 4). Detta främst på grund av mycket mindre tillförsel av både foder och gödselmedel till de ekologiska mjölkgårdarna. Kväveutnyttjandet var högre på de ekologiska gårdarna trots en större mängd kväve som per hektar lämnade gården med produkter, mjölk och kött, på de konventionella gårdarna. Variationen var dock stor mellan gårdar även inom samma produktionssystem, men i genomsnitt var skillnaderna signifikanta mellan systemen. Överskotten var något lägre i Skåne för båda produktionssystemen jämfört med de andra länen.

Även ekologiska växtodlingsgårdar hade ett signifikant mindre överskott av kväve, men ett signifikant större överskott av fosfor jämfört med de konventionella gårdarna (i snitt 35 kg kväve per hektar jämfört med 49 och 5 kg fosfor jämfört med -2). Att konventionella gårdar hade underskott av fosfor berodde främst på en negativ balans på gårdarna i Skåne där fosforgödslingen varit liten under många år på grund av tidigare upplagring av fosfor i marken. Kvävetillförseln på de ekologiska växtodlingsgårdarna var cirka 70 procent mindre än på de konventionella. Kväveutnyttjandet var högst i Skåne där det även var lika på både ekologiska och konventionella gårdar (i övriga län var kväveutnyttjandet lägre för de ekologiska gårdarna än de konventionella). Resultaten visade tydligt att Skåne hade betydligt större skördar på både ekologiska och konventionella gårdar och därmed större mängder kväve och fosfor som såldes från gården via grödorna jämfört med övriga län.

Näringsstatus och gödselmedel viktigt

Att ekologiska gårdar i högre grad använder organiska gödselmedel samt gröngödsling är en trolig förklaringarna till ett lägre kväveutnyttjande på de ekologiska växtodlingsgårdarna då näringen frigörs successivt och långsammare jämfört med de konventionella gårdarnas mineralgödselkväve. En del av kvävet byggs också in i markens mullförråd och blir tillgängligt för grödorna på sikt. Det är också svårare att styra tillförsel av växttillgängligt kväve till grödorna, så att det finns tillgängligt i rätt mängd när grödorna har störst behov. Godkända gödselmedel, förutom stallgödsel, som var vanliga att använda i ekologisk produktion under den tidsperiod som studerades hade en relativt hög andel fosfor vilket kan förklara det höga överskottet av fosfor på de ekologiska växtodlingsgårdarna (nyare studier visar på hälften så högt överskott än i denna studie). Fler gödselmedel med högre andel kväve i relation till fosfor behöver tas fram för ekologisk växtproduktion för att få mindre fosforöverskott. Studien belyser även hur en jord med god näringsstatus i kombination med bra väderförhållanden, som i Skåne, ger förutsättningar för god kvävehushållning för samtliga produktionssystem.

Dataunderlaget var från första delen av 2000-talet, men nyare studier av svenska gårdar har visat ungefär samma resultat vad gäller både mjölk- och växtodlingsgårdar, undantaget fosforöverskott på ekologiska växtodlingsgårdar. Att konventionella mjölkgårdar har ett större överskott av kväve än motsvarande ekologiska stämmer även väl överens med andra europeiska studier. En noggrannare analys och jämnare spridning av stallgödsel på hela gården skulle kunna minska behovet av mineralgödselkväve samt öka kväveutnyttjandet på konventionella mjölkgårdar där man trots en högre djurdensitet, och alltså hög produktion av stallgödsel per hektar, köper in relativt stora mängder mineralgödsel.

Stora möjligheter till förbättringar

En övergripande slutsats i studien är att användningen av gödsel behöver effektiviseras. Konventionella system behöver minska användningen av mineraliska gödselmedel och båda produktionssystemen behöver effektivisera användningen av stallgödsel för att öka kväveutnyttjandet samt minska överskottet av kväve. Lantbrukarens åtgärder, inom djurhållningen såväl som inom växtodlingen, för att förbättra näringshushållningen och minska riskerna med kväveförluster är viktiga oberoende av produktionssystem. Det handlar om allt från utfodringsstrategier, val av växtföljd, användning av fånggrödor och strategier för jordbearbetning.

Maria Wivstad & Johanna Spångberg