Ramarna för skogsbruket förändras snabbt i dagsläget, både vad gäller klimat och samhälle. I oktober genomförde Future Forests en exkursion i Tyskland för att lära oss mer om hur våra egna skogar kan komma att se ut i framtiden. Gruppen som åkte med bestod av 41 deltagare; 16 skogsägare, 10 yrkesverksamma, 8 forskare och 7 doktorander. Avresan skedde med buss från Malmö.
Tre stopp på vägen
Första stoppet gjordes I Lübecks stadsskogar och sedan fortsatte resan till Harzbergen och vidare söderut till Schwarzwald och Freiburg innan bussen vände tillbaka mot Malmö. Deltagarna återvände med nya insikter om olika metoder för hållbart skogsbruk som var och en på sitt sätt balanserar ekologiska, sociala och ekonomiska faktorer, samtidigt som de bygger resiliens mot klimatförändringarnas effekter. Tack vare finansiellt stöd från Stiftelsen Seydlitz MP-bolagen kunde deltagaravgiften sänkas för alla, vilket möjliggjorde en brett deltagande.
Nästan alla skogar som besöktes under exkursionen förvaltas enligt olika varianter av naturnära skogsbruk och kontinuitetsskogsbruk, som på tyska kallades Naturnahe forstwirtschaft, Plenterwald eller Dauerwald beroende på vilken skog som besöktes. Terminologin på tre språk (engelska, tyska och svenska) skapade förvirring, så en lärdom var att svenska termer som blädning och plockhuggning inte är enkla att översätta och att det kan vara användbart att fokusera på vägledande principer i stället.
De huvudsakliga principerna för skogsförvaltningen som studerades under exkursionen var
- undvikande av kalhyggen,
- användning av naturlig föryngring i mindre eller större luckor samt
- strävan efter strukturell diversitet på beståndsnivå, inklusive olikåldriga träd och trädslagblandning.
Skiljelinjer
En punkt där de olika områdena och riktlinjerna skilde sig åt var valet mellan inhemska eller exotiska trädslag och en annan punkt var intensiteten och frekvensen av skötselåtgärder.
Tillsammans med skogsförvaltare från både statliga och privata skogar diskuterades det hur man kan skapa blandbestånd av olika trädarter för ökad resiliens, med det mest slående exemplet från Harzbergen. Här dog 30 000 hektar skog efter att först ha drabbats av en storm 2017, sedan tre års intensiv värme och torka, och till sist barkborrar som blev dödsstöten för den vidsträckta granskog som planterades här efter andra världskriget.
Historien på platsen är att efter krigsskulden till stor del betalats med hjälp av timmer genomfördes storskalig återplanteringen med gran. I dag står förvaltarna av Harz skogar inför den enorma utmaningen att återplantera tusentals hektar i ett populärt rekreationsområde, där den närliggande nationalparken inte tillåter jakt och där nya torkår sannolikt väntar runt hörnet.
Sedan 90-talet har delstaten Niedersachsen arbetat för att ställa om skogsbruket och skogen till mer blandbestånd och lövträdsdominerade bestånd. Nu säger Hendrik Rumpf som är ansvarig för återplanteringen i Lauterberg skogsdistrikt, att de skulle ha genomfört omställningen snabbare och mer grundligt om de hade vetat vad som väntade.
De återbeskogar nu med naturligt föryngring av björk, lönn, och rönn samt planterar bok och douglasgran bland annat, och aldrig mer än två hektar stora områden med samma trädslag. När de frågades om framtiden svarade en av förvaltarna Markus Pfeffer, ”Vi får se vad som händer! Det är ett spännande arbete.”
Exkursionens deltagare önskade dem lycka till och fortsatte bussresan söderut genom områden med stående döda träd och stora kalhyggen som är ovanliga i Tyskland. Harzbergen är idag det främsta och värsta exemplet på klimatrelaterade skador i Tyskland och under resten av resan sågs bara enstaka döda träd och bestånd, men minnet av vad som kan inträffa stannade kvar.
En titt på Lübeck-modellen
I Lübecks stadsskogar fick deltagarna en djuplodande inblick i den berömda Lübeck-modellen för naturnära skogsbruk och lyssnade på en presentation av den nya chefen för skogsförvaltningen Hannes Napp, som tog över efter Knut Sturm i januari 2024. I år firar modellen 30 år sedan den infördes, och även om det återstår mycket innan modellens ambitiösa mål har uppnåtts och skogen liknar ett naturligt ekosystem, lärde vi oss mycket om processen och hur skogsförvaltarna Jonas Gardlo och Eckhard Kropla planerar att nå dit genom att minimera mänskliga ingrepp och efterlikna naturliga processer.
Lübeck-modellen kritiseras ofta för sina negativa ekonomiska resultat och för att man fäller de största och mest värdefulla ekarna utan att tydligt planera för att liknande träd ska kunna växa upp i framtiden. De nuvarande förvaltarna hoppas ha stora ekar som värdefulla timmerträd i framtiden, men pekar också på det högre målet med Lübeck-modellen att skapa en resilient skog som kan kyla och mildra klimatförändringar.
Under en middag med mingel på Freiburgs universitet lärde sig deltagarna av Jürgen Bauhus och andra forskare om deras Future Forests-initiativ som är under utveckling samt möjligheter för framtida samarbeten med både forskare och praktiker. Besöket i Freiburgs stadsskog tillsammans med förvaltaren Nicole Schmalfuß betonade vikten av god kommunikation med allmänheten och visade på nya tekniker för hur lågkvalitativt bokvirke kan användas för långvarig kolinlagring i byggnader. Många deltagare behövde ingen översättning för att förstå serieteckningarna som presenterades av Carol Großman vid skogsforskningsinstitutet i Baden-Württemberg (FVA) och som illustrerar de olika perspektiven på skogsfrågan bland skogliga förvaltare och miljöaktivister (se serieteckningarna här).
Glada miner i staben
Organisatörerna av exkursionen från Future Forests, inklusive Ida Wallin, Emma Holmström (båda SLU) och Janina Priebe (Umeå universitet), är alla mycket nöjda med exkursionens innehåll och är positivt överraskade över hur väl exkursionsformatet fungerade.
- Exkursionen har varit en helt unik lärandeupplevelse med så många olika deltagare en hel vecka i en buss! Vi var från början oroliga över de många timmarna i bussen, men det visade sig vara mycket värdefull tid för utbyte och reflektion över dagens diskussioner eller bra för att kunna sova på saken! Deltagarnas reflektioner och engagemang gjorde verkligen exkursionen till något väldigt speciellt – på ett positivt sätt, säger Ida.
