Miljö-DNA uppskattar storleken på gäddbestånd

Miljö-DNA (eDNA) är en förhållandevis ny metod, där man använder det DNA som olika organismer lämnar efter sig i sin miljö för att se vilka arter som finns där. Metoden har även visat potential för att visa hur mycket av dessa arter det finns. Som ett första steg i sin avhandling visade Erik Karlsson att under kontrollerade former är mängden DNA från gädda i proportion till mängden gädda som vistas där.

– Det kan te sig självklart att mängden DNA ökar med mängden gädda, men det är viktigt att fastställa att det faktiskt är så, då dessa samband kan skilja sig från art till art och påverkas av faktorer som till exempel temperatur, förklarar Erik Karlsson.

I sin avhandling undersökte Erik även olika metoder som används inom miljö-DNA, för att identifiera de mest effektiva alternativen.

– Här visade det sig att en relativt simpel och billig metod gav likvärdig eller till och med bättre resultat än metoder som används mer flitigt inom studier på miljö-DNA. Det här skulle kunna medföra att fler prover kan hanteras snabbare och till lägre kostnad, berättar Erik Karlsson.

Slutligen gjorde han två fältstudier där han tittade på hur sambandet mellan mängd gädda och mängd DNA från gädda ser ut i naturliga miljöer. Även här såg han ett samband mellan gädda och miljö-DNA.

– Mängden DNA visade sig även i naturliga miljöer vara i proportion till mängd gädda. Dock visade sig även andra faktorer påverka, där temperatur var avgörande för sambandet. Det här kommer att behöva tas i beaktning när det gäller val av tidpunkt för att utföra undersökningar.

Erik Karlssons avhandling visar därmed att miljö-DNA kan erbjuda en effektiv och skonsam metod för att uppskatta relativ storlek av gäddpopulationer.

Läs avhandlingen, Assessing the potential of environmental DNA for quantitative monitoring of northern pike (Esox lucius) populations