Var inte rädd för tekniken!

Parker och grönområden är viktigare än någonsin i den urbana livsmiljön. Natur och naturbaserade lösningar kommer att få en ännu större betydelse i en tid präglad av oro och ovisshet, av stora och omvälvande förändringar orsakade av ett klimat som på en och samma gång blir både varmare och torrare och blötare. Kanske måste vi se på hela staden med andra ögon. Kanske är de ursparade ytorna för parker och grönska i stenstaden en epok i den urbana historien. Kanske går den nu mot sitt slut för att följas av en tid då stadsbyggnad måste ske i samklang med allt levande, där det handlar om gröna strukturer som likt ett blodomlopp håller samman och är en förutsättning för en levande, urban organism. 

Framtidens park stod i fokus den 16–17 oktober då Husqvarna för tionde året arrangerade konferensen Living City, denna gång i samarbete med SLU Tankesmedjan Movium. Konferensen hölls i Malmö och på SLU:s campus i Alnarp. På scenen stod både representanter från näringslivet och akademin, som alla utifrån sin egen roll gav sitt perspektiv på vad parken ska vara i framtiden, var den ligger, hur den är beskaffad och vem som sköter den.

Den klassiska parken är en urban byggsten och var från början ett rent socialt rum där man kunde träffas, se andra och själv synas. Med tiden har finparken fått flera parksyskon och olika sociala aktiviteter har alltid stått i centrum. Att parken i första hand fortfarande är till för människan var ett klart och enigt besked från alla som föreläste på konferensen, oavsett om man kom från näringslivet eller akademin. Att parken kommer att spela en viktig roll när det gäller mänskliga möten, för lek, rekreation, hälsa och välbefinnande, är en lika viktig, kanske än viktigare, drivkraft i gestaltandet av framtidens gröna rum. Parken är den plats där vi kan mötas som likar. Men parken kommer förutom detta att ha många andra och lika viktiga parallella ”uppdrag”, orsakade av ett förändrat klimat och minskad biologisk mångfald, och det är just det som definierar framtiden. 

Väljer man att göra en bild av de tre hållbarhetsbegreppen ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet i form av en pyramid (på samma sätt som Regeringskansliet gör i sin rapport, Den hala tvålen – verktyg och metoder för social hållbarhet i fysisk planering, 2021), bildar den ekologiska hållbarheten själva basen, ja den är förutsättningen för allt levande. Ovanpå denna solida breda bas kan man sedan stapla den ekonomiska hållbarheten och högst upp, som den lilla toppen, läggs så den sociala hållbarheten. Det betyder att utan den breda basen ekologisk hållbarhet kan vi själva aldrig få ett gott liv. Den ekonomiska hållbarheten är medlet för att uppnå det goda livet.

Det är parken som är problemlösaren. Naturbaserade lösningar ska reglera temperatur och ta emot stora vattenflöden. Men eftersom marken redan är en bristvara kommer staden i än högre grad än idag att byggas på höjden. Parken kommer allt oftare att gestaltas som gröna korridorer på överdäckningar som går över vägar och järnvägsspår, och sträcka sig ut i det omgivande landskapet. Och inte minst viktigt är att redan nu höja kunskapen och kompetensen hos dem som ska sköta parken. 

Var inte rädd för tekniken, är en sammanfattning av budskapen under konferensen kring den teknik som brukar sägas göra parken smart. Kanske är det snarast vi själva som behöver bli smartare. För även här står människan i centrum. Tekniken är vårt verktyg för att effektivisera och precisera skötsel och förvaltning, men det finns idag en brist på tekniskt kunnande i utbildningarna för dem som ska arbeta i den gröna branschen. 

Utan samarbete med näringslivet kommer detta inte att låta sig göras, var ett tydligt besked från akademiskt håll. Även näringslivets teknikutvecklare efterfrågar en högre kompetens bland yrkesutövarna – det måste bli attraktivt att arbeta med gröna frågor och inte, som idag, vara ett lågstatusyrke att vara parkarbetare. Framtiden bäddar för helt nya yrkesroller som springer ur nya behov och som berättar vad urbana gröna strukturer kommer att vara: chief green officers, autonomous fleet managers och park resilience strategists är bara några av dem.