Nyhet

Allvarliga symptom på knäckesjuka i tall ökar risken för diplodiasjuka

Publicerad: 11 november 2024
En kvinna vid en tall. Foto.

I en ny studie har SLU-forskare undersökt om svampsjukdomen knäckesjuka som angriper tallar även banar väg för den nya diplodiasjukan som också angriper tall. ”Ju större problem träden hade med knäckesjuka desto större mängd diplodia hittade vi i skotten under sommaren, oavsett om de hade sår eller inte”, berättar Matilda Stein Åslund. Det finns troligen en genetisk komponent i sjukdomskänsligheten som kan användas vid förädling av tall.

Diplodiasjukan är en ganska ny sjukdom i den svenska skogen och den angriper framför allt olika arter av tall. Globalt är den ett stort bekymmer som orsakar stora förluster eftersom skott i kronan dör och vedkvaliteten påverkas negativt av stamsår och blånad. Svampen som orsakar diplodiasjukan, Diplodia sapinea, gynnas när träden är stressade av till exempel torka, värme eller mekaniska skador. Man tror att svampen kan ligga latent i trädet, som en endofyt – dvs en svamp som lever inuti växten utan att orsaka skada – under lång tid och sedan blossa upp och orsaka sjukdom när träden blir försvagade av förändringar i miljön.

Gör knäckesjuka tallar mottagliga för diplodiasjuka?

Sedan det första större utbrottet av diplodiasjukan i Sverige, utanför Arlanda 2016, har det kommit spridda rapporter från olika delar av Sverige om yngre tallbestånd där träden drabbas hårt av både knäckesjuka (orsakad av rostsvampen Melampsora pinitorqua) och diplodiasjukan. De här rapporterna väckte frågan om det är så att stressen som knäckesjuka för med sig gör tallarna mottagliga för diplodiasjukan. Matilda Stein Åslund och hennes kollegor har försökt ta reda på om så är fallet genom att studera ett bestånd med tallar som planterats efter den stora skogsbranden i Västmanland 2014. Resultaten från deras arbete publicerades nyligen i den vetenskapliga tidskriften Plant Cell & Environment.

– Vi valde att studera det här beståndet eftersom det hade haft mycket knäckesjuka och diplodiasjuka under flera års tid och eftersom beståndet hade mycket aspsly, säger Jan Stenlid, en av studiens medförfattare. Knäckesjukan växlar mellan asp och tall och med den mängden aspsly i beståndet kunde vi vara säkra på att alla tallar blev utsatta för knäckesjuka och att bara de med resistens skulle kunna hålla sig friska, fortsätter han.

Tallskott samlades in och analyserades

I det undersökta beståndet finns träd med medelsvår knäckesjuka och träd med mycket svår knäckesjuka och samtidiga diplodiainfektioner men också träd utan symptom på någon av sjukdomarna, dvs träd med så kallad tolerans mot sjukdom. Både toleranta träd och träd med samtidiga knäckesjuka- och diplodiainfektioner var relativt ovanliga i beståndet men trädens sjukdomsstatus var den samma mellan åren.

En av frågorna som forskarna ville undersöka var om svår knäckesjuka, eller såren som knäckesjukan orsakar på unga skott, skulle gynna diplodiasjukan. För att undersöka det bedömdes svårighetsgraden av sjukdomssymptomen vid flera tillfällen under två säsonger. Under våren och försommaren 2021 samlade forskarna in tallskott med och utan sår från knäckesjuka från träd med olika grad av sjukdomspåverkan. Mängden knäckesjukesvamp (M. pinitorqua) och diplodiasvamp (D. sapinea) mättes i skotten med hjälp av kvantitativ PCR. Kvantitativ PCR är en metod som kan mäta mängden DNA av en specifik svamp i ett prov.

– Vi fann inget som tydde på att själva såren gynnade diplodiasjukan men däremot att diplodiasjuka var associerat med svårighetsgraden av knäckesjukan. Ju större problem träden hade med knäckesjuka under skottskjutningen desto större mängd diplodia hittade vi i skotten under sommaren, oavsett om de hade sår eller inte, berättar studiens huvudförfattare Matilda Stein Åslund.

En komponent som kan utnyttjas i tallförädling

En annan fråga som gruppen bakom studien tittade på var hur knäckesjuka och diplodiasjukan påverkade trädens försvar genom att mäta sammansättningen av aminosyror och fenoler i de unga tallskotten med eller utan sår från knäckesjuka. Trädens symptom på knäckesjuka påverkade sammansättningen av aminosyror och fenoler mer än den faktiska mängden av knäckesjukesvampen i skotten.

– Vi kunde också se att specifika fenoler hade ett starkt samband med knäckesjukesymptom och närvaro av endofytisk diplodia i skottet under sommaren, berättar Matilda. Vi tolkar våra resultat som att allvarliga symptom från en annan sjukdom på trädet kan underlätta för diplodiasjukan att etablera sig i unga tallskott genom att försvaret påverkas negativt. Men våra resultat visar också att eftersom trädens sjukdomsstatus är konsekvent mellan åren så finns det antagligen en genetisk komponent i tolerans mot sjukdomar som man kan utnyttja i tallförädlingen, avslutar hon.

Skrivet av Malin Elfstrand

Relaterade sidor:

Länk till studien: https://onlinelibrary.wiley.com/doi/full/10.1111/pce.15218