Från rovdjurens perspektiv är människan både en tillgång och en risk. Cecilia Di Bernardi ska undersöka hur snöleoparder, vargar och brunbjörnar förhåller sig till mänskliga aktiviteter som jakt och boskapshållning. Forskningen ska användas för att underlätta samexistensen mellan människor och rovdjur.
Stora rovdjur lever ofta i områden med som domineras av människan. De lockas av boskap och kadaver som lämnats efter jakt eller trafikolyckor. Samtidigt kan de utsättas för jakt och hämndaktioner. För rovdjuren kan det bli en fälla där de dras till resurser men riskerar högre dödlighet. Trots omfattande forskning om hur bytesdjur reagerar på risker har vi begränsad kunskap om hur stora rovdjur påverkas av mänskliga aktiviteter.
– Det är viktigt att ta reda på hur rovdjur ändrar beteende utifrån resurser och risker som människan utgör. Det kan förändra deras roll som toppredatorer i ekosystem och leda till ökade konflikter med mänskliga intressen, säger Cecilia Di Bernardi, forskare på SLU Grimsö forskningsstation.
Hon ska studera tre rovdjur med olika livsstrategier på tre kontinenter, Asien, Nordamerika och Europa.
– Med det här projektet hoppas vi inte bara kunna öka vår förståelse för stora rovdjurs rörelsemönster, utan även bidra till att skapa nya strategier för att möjliggöra en hållbar samexistens mellan människa och rovdjur, säger Cecilia Di Bernardi.
Snöleoparderna är specialiserade på att leva i de asiatiska bergen. Cecilia Di Bernardi ska studera deras rörelsemönster i relation till säsongsbetonad getskötsel. Hon kommer att använda GPS-data från snöleoparder, stenbockar och gethjordar.
– Att åka till Tostbergen i Mongoliet för fältarbete känns fantastiskt! Det är ett nytt äventyr och jag ser verkligen fram emot det, säger hon.
Hon får också tillgång till GPS-data över hur grupper av vargar rör sig över gränserna till två amerikanska nationalparker, Voyageurs och Yellowstone. Där lockas de av kadaver utanför parken under jaktsäsongen samtidigt som det innebär en risk för dem att lämna det skyddade området. Vargarna är till skillnad från snöleoparderna generalister och kan leva i många olika miljöer, de är också sociala djur.
En annan generalist – dock inte med samma sociala levnadssätt som vargen - är brunbjörnen. Cecilia ska studera hur brunbjörnar förehåller sig till möjligheten att fälla nyfödda renkalvar och risken med att vistas i öppet fjällandskap. Här ska hon använda data från det Skandinaviska björnprojektet, GPS-positioner från björnar och mönster för attacker på renar.
– Jag ska identifiera björnarnas beteenden och deras rörelser mellan skog och fjäll under olika tidpunkter.
De senaste åren har Cecilia Di Bernardi framförallt arbetat med vargens ekologi, till exempel har hon studerat vad de äter genom att göra DNA-analys på spillning. Det nya projektet är möjligt tack vare Formas särskilda stöd för unga lovande forskare. Under projektets fyra år kommer hon, förutom sin forskargrupp på SLU, att vara en del av forskargrupper inom Snow Leopard Trust, University of Minnesota Twin Cities, och Norsk Institutt för Naturforskning. Dessa grupper har också samarbete med lokalbefolkningen, till exempel herdarna i Mongoliet.
– Det är en otrolig möjlighet att utveckla mina färdigheter och bredda mitt nätverk. Jag ser verkligen fram emot att lära känna nya ekologiska system och förvaltningssystem och dra lärdom av olika exempel på samexistens mellan stora rovdjur och människor, säger Cecilia Di Bernardi, forskare vid SLU Grimsö forskningsstation.