Du är en av dem som står bakom boken Att skapa inkluderande kollektivtrafikrum. Kan du berätta vad det handlar om?
– Boken för samman frågor om mobilitet och det offentliga rummet och visar på betydelsen av fysisk utformning och socialt sammanhang för att skapa inkluderande kollektivtrafikrum. Boken bygger på material från två forskningsprojekt vid K2. Det ena projektet handlar om tillgänglighet i kollektivtrafiken för personer med funktionsnedsättning och det andra projektet handlar om resenärers upplevelse av väntan vid busshållplatser. Väntan lyfts fram som en viktig vardagsaktivitet, som påverkar upplevelsen av bussresande som helhet, och som därmed, menar vi, behöver uppmärksammas i större utsträckning i planeringen.
Varifrån hämtas exempel i boken?
– Fokus i boken är kollektivtrafikrummen på Värnhem och Södervärn i Malmö. Genom ett bildmaterial kombinerat med citat från intervjuer med resenärer, anteckningar från resedagböcker, svar från en webbenkät, samt utdrag från riktlinjer utgivna av relevanta myndigheter och organisationer, visar vi utifrån konkreta exempel, hur busshållplatsernas fysiska och sociala miljö främjar respektive motverkar inkludering. Ett urval av aspekter som är viktiga att beakta i arbetet med att skapa inkluderande kollektivtrafikrum lyfts fram, där bytespunkterna inte enbart ses som trafikplatser, utan även som del av stadens offentliga rum, betydelsefulla för människors vardagsliv.
Hur har ni valt att presentera det ni har kommit fram till?
– Materialet är samlat utifrån tre teman. Första temat, hållplatsens materialitet och sammanhang,fokuserar på funktionerna på platsen, förbinder till och från platsen och rumsliga samband. Andra temat, resenärers upplevelser av väntan, lyfter fram väntan som en aktivitet som kräver resenärens uppmärksamhet i form av att hålla koll på bussen och kompetens i att hantera samvaro med andra, vilket involverar rumslig såväl som social taktik. Vi visar hur fysiska strukturer i omgivningen kan stödja väntan genom att erbjuda resenärer valmöjligheter, vilket också påverkar hållplatsens förutsättningar att fungera som offentligt rum. Tredje temat, social miljö runt hållplatsen, betonar att kollektivtrafikrummen inte enbart är trafikrum utan även del av stadens offentliga rum där många användargrupper samspelar. Vi visar hur en mångsidig omgivning, en mångfald av aktiviteter och användargrupper, funktions-mix och “ögon på gatan”, bidrar till att miljöerna upplevs som livliga, trevliga och trygga.
Vilka slutsatser drar ni?
– För att främja inkluderande kollektivtrafikrum behöver en kombination av aspekter beaktas, vilket kräver förståelse för hur olika aspekter samspelar och skapar synergier. En viktig slutsats är att tänka på mer än enbart funktion och effektiv transport vid utformning av kollektivtrafikrum. Andra viktiga slutsatser är att vi kan tänka på hållplatsen som både ett kollektivtrafikrum och ett offentligt rum, sammanfläta funktioner och rum utifrån platsens specifika förutsättningar, ge kollektivtrafiken tillräckligt med utrymme i stadsrummet. Det är många saker som bidrar till att en hållplats upplevs inkluderande och trevlig att vänta på. Att vänta på bussen har en funktionell dimension såväl som en upplevelse-dimension. En isolerad väntplats ger ingen trevlig upplevelse. Hållplatsen behöver ses i sitt stadsmässiga och sociala sammanhang, och beroende på lokalisering kan vissa hållplatser behöva mer stöd än andra för att fungera som inkluderande kollektivtrafikrum.
Vilka hoppas ni kan ha nytta av rapporten?
– Materialet riktar sig till planerare och till kollektivtrafik-branschen i stort att använda som stöd och inspiration i planering och utformning av kollektivtrafikrum.
. . . . . . . . . . . . . .
