I Sverige har över 90 procent av ängs- och hagmarkerna försvunnit under det senaste århundradet. Denna dramatiska omvandling har lett till att pollinatörerna har färre platser att med mycket blommor och lämpliga boplatser. Därför är det viktigt att undersöka hur vägkanter och också kraftledningsgator kan fungera för dessa arter.
Genom en resa genom tiden har Svenja Horstmann studerat hur historien påverkat vägkanter och kraftledningsgator i Uppsala, Stockholm, Södermanland och Västmanlands län. Som tidsmaskin har hon använt kartor från olika tider och flygbilder som har tagit henne som mest 100 år tillbaka i tiden. Sedan har hon inventerat växter, humlor och fjärilar i fält.
Hon hittade 121 växtarter, varav 70 arter som är specialiserade på ett leva i gräsmarker, 49 fjärilsarter (22 specialister för gräsmark) och 18 humlearter.
Historiken spelar in
Intressant nog var det inte bara hur livsmiljön ser ut i dag som avgjorde mångfalden, utan också historien. Äldre vägkanter hade högre artrikedom av växter. Antalet humlearter i vägkanter verkar vara kopplat till mängden ängs- och hagmarker som fanns i landskapet på 1950-talet. I äldre kraftledningsgator var artrikedomen av växter som är specialiserade på gräsmark fler.
– Det visar att det tar tid innan arter koloniserar lämpliga livsmiljöer. Därför är det viktigt att beakta både historiska och nuvarande landskap vid planering av skötseln, till exempel när det gäller vilka vägkanter och kraftledningsgator som man satsar extra på, säger Svenja Horstmann.
Trafik och skötsel
I avhandlingen ingick flera studier framförallt om vägkanterna. Hon undersökte också hur trafik och vägkantsslåtter påverkar blombesökande insekter i Skåne.
– Under fältarbetet hittade jag 40 procent av alla arter av dagfjärilar och vilda bin som finns i Skåne, på bara 0.0004 procent av ytan. Och bland dem fanns också rödlistade arter. Det är lite coolt, säger Svenja Horstmann.
En av de viktigaste slutsatserna är att vägkanter har potential som livsmiljöer för ängarnas och hagarnas arter. Vilket är positivt med tanke på att vägkanter täcker 56 000 kvadratkilometer i Europa – en yta lika stor som hela Kroatien.
Skötselmetoder som främjar mångfalden av blommor resulterar i fler vilda bin och även fjärilar vid de allra rikaste vägkanterna. Men trafiken är en utmaning. Vibrationer, buller och föroreningar från passerande fordon kan skapa en ogästvänlig miljö och insekterna riskerar också att bli påkörda av bilarna.
– Ett av mina viktigaste resultat är att ju mer trafikerad vägen är desto farligare är miljön för vilda bin och fjärilar. Däremot kan bredare vägrenar ta bort en del av de negativa konsekvenserna.
Behöver boplatser också!
En annan viktig poäng i Svenja Horstmanns avhandling är att pollinatörerna inte bara behöver blommor utan också boplatser. Många vilda bin behöver hålrum i död ved, växtstammar, stenmurar.
– Att tillföra boplatser är en möjlighet att gynna pollinatörerna. Sen är det förstås också en säkerhetsfråga men i de vidaste vägkanterna som kan vara över 10 meter borde det vara möjligt, säger Svenja Horstmann.
Läs mer
Avhandlingen The impact of traffic, management and landscape on flower-visiting insects and plants in road verges
I avhandlingen finns en längre populärvetenskaplig sammanfattning på svenska, tyska och engelska.
Nyheten Trafik minskar vägrenars värde för pollinerande insekter
