Fäbodkultur klassas som världsarv

– Fäbodkulturen är ett bra exempel på hur traditionella kunskaper om naturresursanvändning kan vara en viktig del i samhällets hållbara utveckling, säger Håkan Tunón, föreståndare för CBM.

Ända sedan medeltiden har lantbrukare fört sina djur på sommarbete till en fäbod – ofta på fjället eller i skogen. Kring företeelsen har en kultur växt fram som omfattar allt från kunskaper om bete, livsmedelsförädling och djurhållning – till berättelser och musik.

När det gäller den biologiska mångfalden lyfter Håkan Tunón särskilt fram utmarksbetet.

– Att låta djuren beta på utmarkerna – det vill säga markerna utanför gården, exempelvis fjäll och skogar – är ett sätt att tillgodogöra sig en i det närmaste oändlig resurs som annars inte brukas. Samtidigt gynnar det artrikedomen. En betad skog har mycket större biologisk mångfald än annan skog.

Även ur ett klimatperspektiv finns inspiration att hämta. Under den heta, torra sommaren 2018 kom till exempel flera gamla fäbodtraditioner till nytta, som skogsbete och vasstäkt, berättar Håkan Tunón.

­– Med klimatförändringen följer också en ökad förbuskning. När landskapet växer igen minskar markens förmåga att reflektera värme. Om markerna däremot betas skapas förutsättningar för en annan typ av örtflora. Det ger både bättre bete – vilket är bra för livsmedelsproduktionen – och motverkar en förstärkt värmeeffekt, säger han.

Att FN:s organ för vetenskap och kultur, Unesco, nu har skrivit in fäbodkulturen på sin representativa lista över mänsklighetens immateriella kulturarv är resultatet av en lång process. Såväl den norska som svenska fäbodrörelsen har varit med, och båda ländernas regeringar står bakom nomineringen.

CBM har varit delaktiga i processen genom ett av sina forskningsprojekt.

– Att fäbodkulturen nu synliggörs och lyfts fram är ett erkännande som kan få betydelse för det fortsatta fäbodbruket. Det finns ett begränsat antal fäbodar kvar, men det skulle kunna finnas fler med rätt stöttning, säger Håkan Tunón.