– Vi har analyserat olika perspektiv på hållbart lantbruk och ville skriva en artikel där vi visar på att all forskning tar något perspektiv, att ingen forskning är ”neutral” eller beskriver helheten. Vi tror att forskningen kunde ha mer relevant input till samhällsdiskussioner om hållbarhet om forskare inte bara såg det som sin roll att leverera ”fakta” om hur man når hållbarhet, utan också talade öppet om grundantaganden och begränsningar inom all forskning, säger Klara Fischer, forskare och lektor i miljökommunikation vid Institutionen för stad och land vid SLU.
Det finns mängder av forskning som syftar till att ge rekommendationer om hur jordbruket kan omvandlas till att bli mer hållbart, men olika rekommendationer kan ibland gå helt emot varandra. Det är ofta svårt för en lekman, eller även för en forskare från en annan disciplin, att tolka dessa motstridiga rekommendationer.
Två dominerande men väldigt olika forskningsinriktningar
I studien har forskargruppen analyserat två dominerande forskningsinriktningar inom hållbart jordbruk: agroekologi och sustainable intensification. Analysen visar att dessa två inriktningar grundar sig i olika perspektiv på vad ett hållbart jordbruk är, använder sig av olika teorier och metoder, och har skilda idéer om hur ett hållbart jordbruk ska uppnås. Båda inriktningarna fokuserar på växtproduktion på gårdsnivå, samtidigt som de drar slutsatser om jordbruket och matproduktionen som helhet. Båda inriktningarna är också otydliga när det gäller begränsningarna i den egna forskningen.
– Bristen på transparens kring de begränsningar som vi identifierat i de två dominerande forskningsinriktningarna är problematisk. Båda inriktningarna kommunicerar att dess egen strategi är tillräcklig för att lösa viktiga utmaningar inom jordbruket. På så sätt bidrar vetenskapen till polariserade diskussioner om hållbarhet inom jordbruket och hindrar en bredare förståelse för vad varje vetenskaplig metod kan och inte kan bidra med i strävan mot hållbarhet, säger Klara Fischer.
Klara Fischer hoppas på större medvetenhet inom forskarsamhället om att all forskning vilar på grundantaganden, och att medvetna och omedvetna val under forskningsprocessen påverkar vad forskningen kan bidra med till samtalet om hållbart jordbruk. Om forskare generellt blev mer ödmjuka inför sina egna begränsningar, och mer intresserade av att lyssna på andra så skulle det leda till en mer relevant roll för forskningen in samtalet om hållbarhet.
Tid för fördjupning och utbyte av erfarenheter
De fem artikelförfattarna Klara Fischer, Giulia Vico, Helena Röcklinsberg, Hans Liljenström och Riccardo Bommarco utgjorde en av de två grupperna inom SLU:s s Interdisciplinary Academy (IDA) 2022-2023. Genom IDA fick forskarna möjlighet att ägna en dag i veckan under åtta månader åt att fördjupa sig inom projektet och att arbeta tvärvetenskapligt. Alla kom från olika institutioner och discipliner – något som var både en fördel och en utmaning.
– I de många diskussionerna och vårt gemensamma skrivande kunde vi dra nytta av vår breda kompetens och våra olika erfarenheter, men våra olika bakgrunder ledde också ibland till trösklar som kunde ta tid att komma över. Att skriva artikeln som ett tvärvetenskapligt team var en viktig läroprocess för oss, säger Klara Fischer.
Länk till artikeln
Länk till artikeln i Nature Conservation: Progress towards sustainable agriculture hampered by siloed scientific discourses
