Hyggesfritt i ropet – men vet vi vad som fungerar?

Norge, Sverige och Finland har en liknande skogsskötselhistoria. Exploaterande avverkningar under 1800- och början av 1900-talet bidrog till glesbestockade och långsamväxande skogar, vilket satte fart på debatten om hållbarhet och vikten av att skogen kan föryngras.

I alla länderna experimenterades mycket med blädning och andra hyggesfria metoder fram till cirka 1940–1950, men därefter har trakthyggesbruket varit förhärskande. Idag hörs röster om en övergång till hyggesfria metoder, men fortfarande är det bara några få procent av skogen som brukas utan kalhyggen (Sverige 3 %, Finland ca 5 % och Norge ca 8 % om man också räknar in fjellskogshogst).

Under de senaste decennierna har hyggesfria metoder slagit igenom stort på kontinenten, åtminstone på allmänt ägd mark. Att de nordiska länderna ligger efter kan enligt boken förklaras med en annan skogshistoria, industristruktur, jordmån, klimat och markägarförhållanden.

Trots likheterna finns ändå skillnader mellan länderna, skillnader som också kan användas för att dela erfarenheter. I Norge fanns tidigt ett motstånd mot hyggen, särskilt där man sett de kala hyggena runt gruvorna, vilket gjorde att plockhuggning blev dominerande i början av 1900-talet. I dagens norska certifieringsstandard för PEFC fastslås att hyggesfria metoder ska användas i grandominerade bestånd där de ekonomiska och biologiska förutsättningarna finns, och alltid i fjällskog.

I Finland har den statsägda skogen (Metsähallitus) som mål att öka andelen hyggesfria metoder till 25 % av den areal man avverkar på. Finland har också en utmaning med sina 4 miljoner hektar skog på dikad torvmark, där hyggesfria metoder kan vara ett sätt att minska behovet av dikesrensning och koldioxidutsläpp.

De cirka 70 år som trakthyggesbruket har dominerat har också gjort att skogsskötselforskningen har haft fokus på kalavverkning, föryngring och skötsel av likåldriga bestånd. Äldre forskning om hyggesfria metoder finns visserligen, och från 1990-talet och framåt har nya experiment anlagts. Resultat från de nya försöken börjar komma, men det är först efter lång tid som vi kan läsa av vad som är uthålligt fungerande.

I boken har författarna gjort en gedigen genomgång av kunskapsläget och dessutom pekat ut de stora forskningsbehoven. Det handlar bland annat om forskning kring föryngringsdynamik, tillväxt, genetisk variation, motståndskraft mot biotiska och abiotiska störningar, och mångbruk.

I kapitlet om föryngring medverkar FRAS-forskaren Mikolaj Lula som expert på föryngring av tall. Hyggesfria metoder bygger ju framför allt på naturlig föryngring. Om den hyggesfria skogen ska ha en uthållig tillväxt och struktur förutsätts att det finns tillräckligt många nya rekryter som kan ta över när de grövsta träden fälls.

Faktorer som beståndets täthet, avstånd till närmaste träd i luckor, klimat och markens egenskaper påverkar både förgroningen och plantornas utveckling. I en tät blädningsskog är det i stort sett bara gran som kan etableras och överleva på våra breddgrader. För tall är det därför andra metoder som måste användas.