Grannsamverkan bland kustens rovfiskar kan bromsa spiggvågen

Gädda och abborre har minskat kraftigt längs delar av den svenska Östersjökusten. En av huvudorsakerna till dessa nedgångar är att storspiggen har ökat markant. Spiggen är en liten fisk som förökar sig snabbt och har visat sig ha god aptit på ägg och larver från abborre och gädda. Genom denna predation har den slagit ut lokala rovfiskbestånd, framför allt i kustområden som ligger nära öppet hav. När spiggen tar över så påverkas stora delar av ekosystemet, från vattenkvalitet till habitatbildande vegetation. Regimskiftet sprider sig successivt från vik till vik genom skärgården, och har därför börjat kallas “spiggvågen”.

Rovfiskar hjälps åt hålla nere spiggen

För att få en ökad förståelse för hur ekosystemet fungerar och hur vi kan bevara starka bestånd av abborre och gädda är det viktigt att ta reda på vilka faktorer som gör att kustekosystemet kan, eller inte kan, stå emot spiggvågen. I en ny studie i tidskriften Nature Communications visar forskare från Sveriges lantbruksuniversitet, Stockholms universitet och Groningens universitet i Nederländerna att tillgången till närliggande lek- och uppväxtområden (konnektivitet*) kan bidra till rovfiskens förmåga att stå emot spiggvågen.

– Om det finns lekområden som ligger tillräckligt nära varandra betyder det att rovfisken har “‘grannar”’ som kan rycka in och förstärka ett försvagat bestånd. Små, isolerade vikar utan rovfisk på nära håll får det istället svårare att hålla emot när spiggen slår till, säger Agnes Olin, huvudförfattare till studien och forskare vid SLU.

I studien har forskarna analyserat långtidsdata på förekomsten av yngel av abborre, gädda och spigg i ett stort antal vikar längs den svenska Östersjökusten för att ta reda på vilka faktorer som påverkar spiggen och rovfisken. Den viktigaste drivkraften som avgjorde om en viss vik var dominerad av spigg eller av rovfisk var faktorer som hade att göra med hur mycket spigg som kommer in i viken på våren för att leka. Men om det fanns gott om lekområden för rovfisk i närheten så ökade chansen att rovfiskarna behöll sin dominans när det dök upp spigg i viken.

Säl och skarv påverkar rovfiskarna

Studien visade också att den positiva effekten av närliggande lekområden för rovfisk, det vill säga konnektiviteten, försvann när det fanns gott om gråsäl och storskarv. Dessa två arter har ökat kraftigt i Östersjön och äter en hel del gädda och abborre i vissa områden. Resultaten  tyder på att vid riktigt höga tätheter av säl och skarv så kan bestånden av rovfisk tryckas ned så pass mycket att det inte spelar någon roll att det finns stora ytor av rovfiskhabitat i närheten - det finns ändå ingen rovfisk där.

– Det här är första gången som vi kan visa att säl och skarv kan ha en så pass storskalig påverkan på bestånden av abborre och gädda längs Östersjökusten. Vill vi stärka rovfiskbestånden kan det därför vara viktigt att vidta åtgärder för att minska predationen i rovfiskens lekområden, säger Ulf Bergström, forskare vid SLU och medförfattare till studien.

– Studien visar att det är viktigt att ta ett helhetsgrepp när det kommer till förvaltningen av viktiga fiskar som abborre och gädda. Förvaltning av livsmiljöer, av fiske och av predatorer som säl, skarv och spigg hänger tätt samman. Dessutom pekar resultaten på att man inte bara kan titta på en vik i taget - det som händer i en vik påverkar också andra områden eftersom fisken flyttar på sig, säger Johan Eklöf, professor vid Stockholms universitet och ledare av det forskningsprojekt som finansierat studien.

* Konnektivitet beskriver hur väl sammanlänkad en viss populations livsmiljö är. Om det finns gott om livsmiljöer nära varandra och det är lätt att ta sig mellan dem är konnektiviteten hög, medan isolerade livsmiljöer har en låg konnektivitet.

Den vetenskapliga artikeln Predation and spatial connectivity interact to shape ecosystem resilience to an ongoing regime shift kan du läsa (open access) i Nature Communications.