Vilken betydelse får en kortare omloppstid för skogens mångfald? Delphine Lariviere deltog som FRAS-doktorand i en studie som jämförde tall- och granbestånd.
I södra Sverige brukas nästan all mark med trakthyggesbruk. Skogen avverkas när den är ekonomiskt mogen, vilket i södra Sverige sker i genomsnitt vid 85 år. Den lägsta tillåtna slutavverkningsåldern enligt skogsvårdslagen är 45–90 år i brösthöjd (55–110 år totalålder), med den kortaste omloppstiden på bördig mark och den längsta på svag mark.
I medeltal i landet har omloppstiden minskat med nästan 20 år sedan början av 2000-talet, däremot har omloppstiderna inte sjunkit i Götaland. Det finns dock drivkrafter mot kortare omloppstid även i södra Sverige. För både tall och gran betyder effektivare skötsel, varmare klimat och alltmer snabbväxande förädlat material att träden når sin ekonomiska mognad tidigare. För gran är också risk för vindfällning, rotröta och insektsskador drivkrafter för kortare omloppstid.
Vilken betydelse får en kortare omloppstid för skogens mångfald? Delphine Lariviere deltog som FRAS-doktorand i en studie som jämförde tall- och granbestånd. I sydöstra Sverige valdes 20 gran- och 20 tall-dominerade skogar ut i 55 respektive 80 års ålder. Bestånden skulle representera likvärdig bördighet och andra ståndortsegenskaper.
I försöket inventerades fyra artgrupper: fåglar, mossor, trädlevande lavar och kärlväxter. De äldre skogarna hade en annan uppsättning arter bland mossor, lavar och kärlväxter, och skillnaden var särskilt stor mellan ung och gammal granskog. Bland fåglarna sågs dock ingen signifikant skillnad.
Den äldre granskogen hade i särklass mest död ved, 22 kubikmeter per hektar jämfört med 6 kubikmeter i den unga granskogen. I tallskogen var skillnaden dock liten mellan åldrarna. Gamla tallbestånd hade högst antal arter av trädlevande lavar, däremot var kärlväxternas artantal högre i den yngre tallskogen.
I den gamla tallskogen hade marken börjat bli täckt av vanliga skogsmossor (husmossa och väggmossa) med mindre utrymme för andra arter. Det högsta antalet kärlväxtarter fanns i den gamla granskogen.
Totalt hittades 8 rödlistade arter i studien, och det var för lite för en statistisk jämförelse. Bland fåglarna noterades de rödlistade duvhök i en 80-årig tallskog och grönsångare i en 80-årig granskog. Talltita, som är klassad som nära hotad, hittades 18 gånger i alla beståndstyper.
De 55-åriga gran- och tallskogarna var alla uppkomna efter avverkning av tidigare skog. För de 80-åriga saknades oftast historik, och det är möjligt att en del har uppkommit efter plantering på jordbruksmark, medan andra kan vara resultatet av naturlig föryngring. Skogarnas strukturer påverkas också av hur de har gallrats tidigare, något som varierar mellan beståndet. Det är därför svårt att fastställa om det bara är åldern som har effekt på den biologiska mångfalden.
Även 80 år är en biologiskt ung ålder, och för arter som är beroende av lång kontinuitet behövs skog som är betydligt äldre. Studien pekar dock på vikten av att fortsätta att undersöka effekterna av ännu kortare omloppstid än den som är gängse idag.
I en annan studie med delvis samma försöksmaterial fokuserade forskarna på trädlevande lavar på granar och tallar i monokulturer. Här jämfördes lavförekomsten på trädstammar i 30-, 55- och 80-åriga bestånd. Totalt hittade man 65 lavarter på de 300 tallar och 300 granar som ingick i studien. Flest antal arter hade 80-åriga tallar, och även hos gran var artantalet högst på 80-åriga träd.
Många av lavarterna var gemensamma för gran och tall, men 21 arter fanns bara på tallar och 5 arter bara på granar. Den vanligaste gruppen av lavar var skorplavar, till exempel dynlav. Skorplavarna hade sin högsta förekomst på 30-åriga tallar följt av 80-åriga granar. Den näst vanligaste gruppen var bladlavar, framför allt blåslav som fanns på 97 % av träden. Bladlavarna ökade med åldern på tallarna, men på granarna minskade de från 30 år och uppåt.
Bägarlavar ökade också med åldern på tallar, däremot var artförekomsten på granar högst på de yngre träden.
Skillnaden mellan gran och tall i studien kan ha många förklaringar. En är att granskogarna i södra Sverige ofta är tätare och släpper ner mindre ljus, vilket missgynnar lavarna och kan förklara varför förekomsten minskade med ålder för vissa lavgrupper. I studien var förekomsten av grenspecialister också låg. Även här kan de täta kronorna vara en förklaring, eftersom det inte når ner så mycket ljus till de lägre grenarna.
Ett yngre bestånd, som här 55 årig tallskog, innehåller mindre biodiversitet. Foto: Mats Hannerz.
1/2
Ett äldre bestånd, som här 80-årig tallskog, innehåller mer biodiversitet. Foto: Mats Hannerz.
2/2
Petersson, L., Lariviere, D., Holmström, E., Lindbladh, M., Felton, A. 2023. Potential implications of shortened rotation length for forest birds, bryophytes, lichens and vascular plants: An example from southern Swedish production forests. PLoS ONE 18(12): e0289835.
Petersson, L., Lariviere, D., Holmström, E., Fritz, Ö. Felton, A. 2022. Conifer tree species and age as drivers of epiphytic lichen communities in northern European production forests. Lichenologist 54, 213–225.