Sverige bäst i Norden på ekologiskt inom offentlig sektor – studie från Köpenhamns universitet samlar lärdomar

Ekomatligan är en offentlig lista som årligen jämför offentliga aktörers (kommuner och regioner) prestation gentemot statens frivilliga mål om 60 procent ekologisk konsumtion. I rapporten anses listan vara ett effektivt incitament som driver omställningen till ökade ekologiska inköp i Sverige. Daugbjerg analyserar Ekomatligan utifrån en modell för jämförelselistor (”benchmarking”) som baseras på sex olika principer: fokus (avgränsning), mätmetod, differentiering mellan prestation och goda exempel, jämförbarhet, integration, och lärande.

För fokus och avgränsning belyses vikten av att ha ett tydligt nationellt mål som underlag och riktmärke för att engagera jämförelsen mellan aktörer. I rapporten lyfts även vikten av att det som mäts ska vara tydligt definierat fram, vilket i Ekomatslistan är ekologisk mat som procentandel av totala matinköp (antingen i SEK eller kilo). Ytterligare aspekter av relevans när det gäller mätmetoden är att man konsekvent använder samma mått (till exempel SEK eller kilo) och att det är pålitliga data som används (tredjepartsinsamling av data är idealet). En god jämförelse bör enligt rapportförfattaren primärt rangordna deltagande aktörers prestation gentemot det uppställda målet, vilket är fallet för Ekomatsligan. För att ytterligare öka jämförbarheten bör regioners varierande förutsättningar synliggöras. Offentlighetsprincipen för Ekomatsligan är viktig, då den möjliggör medborgares rätt att ställa krav på offentliga aktörer. Slutligen understryks möjligheten att uppmuntra till lärande genom att lyfta fram goda exempel i Ekomatsligan, som komplement till att övervaka, jämföra och samla in resultaten. Ett aktivt lärande som knyter an till en jämförelselista, som i Ekomatsligan, ger riktlinjer och vägledning till de som presterar sämre på listan.

Maria Tunberg