På söndag är det dags för travtävlingen Elitloppet. De hästar som är med är ofta barfota (alltså utan hästskor), men att trava utan skor passar inte alla. Ny forskning från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) ger svar på vilka hästar som gör bäst i att behålla skorna på.
- Många hästar kan trava mycket fortare utan skor. Det handlar inte om några fjuttiga hundradelar utan en halv sekund eller mer per kilometer, säger Anna Jansson, professor i husdjurens fysiologi vid SLU.
Elitloppet på Solvalla lockar tusentals åskådare som kommer för att se när några av världens snabbaste travhästar göra upp. För ungefär 25 år sedan började travhästar i Sverige tävla barfota, idag är det mycket vanligt.
- Det här kan leda till problem. På vissa hästar slits hovarna snabbt vilket kan göra att de blir ömma, säger Anna Jansson, och fortsätter:
- Om en tränare tar av en häst skorna för att den ska bli snabbare, men så börjar den galoppera, då blir det flopp. Det finns ett stort behov av att lättare kunna avgöra vilka hästar som kan trava barfota.
Trots att många hästar travar barfota saknas bra objektiva metoder för att ta reda på vilka hästar som kan väntas få besvär, innan hovarna är nedslitna.
- Ingen vill äventyra hästarnas hälsa. Det blir en mer professionell bedömning av hästens tävlingsmässiga skick om tränarna vet mer om hovkvaliteten, säger Anna Jansson.
Tillsammans med sitt team har hon undersökt ett 20-tal travhästar. Hälften av hästarna har tävlat barfota vid enstaka tillfällen, eftersom deras tränare tycker att de har för dålig hovkvalité för mer barfotatävling. De övriga hästarna har däremot framgångsrikt tävlat barfota med täta intervaller.
Forskarna har upptäckt en skillnad i hovarnas kemi som tyder på att mängden eller sammansättningen av ämnet keratin skiljer sig mellan hästarna som riskerade att bli ömma av barfotatävling och de som inte blev det (keratin är ett protein som utgör grunden för exempelvis hår och naglar men också hovar).
- De hästar som kunde tävla barfota ofta hade ett högre innehåll av exempelvis svavel, kväve och aminosyran arginin i sina hovar, vilket kan göra att de blir tåligare, förklarar Anna Jansson.
De har även studerat anatomin och kan då se att hos barfota-hästarna är hovarna rakare. Ytterligare ett svar på vilka som kan trava barfota är genetisk, men den studien är inte klar än.
- Vi ser tecken på att gener som styr hovens transport av vitamin skiljer sig mellan hästarna.
Det pågår även ett stort SLU-projekt med flera tusen hästar där forskarna försöker ta reda i vilken utsträckning hovar som tål att trava barfota är ärftliga.
- Vi hoppas att de här delarna tillsammans ska underlätta tränarnas jobb men också ge fler verktyg för kunskapsbaserad avel. Vi har märkt av ett jättestort intresse för våra resultat och det kommer inte bara från travvärlden utan många andra hästdiscipliner är nyfikna.
Forskningen är finansierad av Stiftelsen hästforskning.
Travhästar med skor är oftast långsammare än de som tävlar barfota. Foto: Jenny Svennås-Gillner
1/1
Anna Jansson, professor
Institutionen för anatomi, fysiologi och biokemi (AFB), SLU
anna.jansson@slu.se