Inför Europaparlamentsvalet: Toppkandidaterna om grön omställning, byråkrati och beredskap

– Jag tycker att det är väldigt positivt att beredskapsfrågor är mycket mer i fokus nu än vid förra EU-valet. Vi kan stå inför lite av ett paradigmskifte i EU:s jordbrukspolitik, säger Camilla Eriksson, forskare på Totalförsvarets Forskningsinstitut, och författare till en rapport om livsmedelsberedskap Från SLU och MSB som publicerades 2018.

Men bakom en ytligt sett stor enighet kring behovet av livsmedelsberedskap och hög självförsörjningsgrad ser Camilla Eriksson splittring.

– Kristdemokraterna till exempel lyfter att man skulle vilja främja animalieproduktionen, och nämner särskilt mjölk och kött. Miljöpartiet säger motsatsen; att vi måste använda mer jordbruksmark för grödor som människor kan äta direkt. Partierna skiljer sig ganska mycket åt när det gäller vilken typ av produktionssystem och konsumtion som de vill se på sikt i Europa, konstaterar Camilla Eriksson.

Lagom, för lite eller för mycket?

Jordbruket står för närmare 30% av EU:s totala budget. Fem av åtta partiers toppkandidater svarar att det är ”för mycket”.

– Men det är viktigt att förstå att det nu händer mycket positivt för grön omställning inom EU:s jordbruksstöd, säger Mark Brady, docent på SLU i jordbruks- och miljöekonomi. Han är en av författarna till en vetenskaplig studie som i detalj analyserade utbetalningarna av jordbruksstöd från EU under 2015. Sammanfattningsvis kom den studien fram till att pengarna då främst gick till dem som orsakar den största miljöskadan och som behöver bidragen minst.

– Men nu, med EU:s så kallade echo-schemes, de ettåriga miljöstöden, ser jag att det ändå har tagits ett väldigt stort steg framåt. 25% av direktstödet måste nu användas till riktade miljöåtgärder, och det handlar om miljarder euro som länderna verkligen måste använda på vettiga sätt. Och en del länder har tidigare inte haft miljöstöd alls.

Mark Brady påpekar att EU:s öppenhet för global konkurrens leder till en väldigt svår balansgång mellan matproduktion, miljökrav och konkurrenskraft.

– Det behövs jordbruksstöd, absolut. Men exakt hur mycket pengar som behövs är en mycket svår fråga. Men jag skulle säga att den gröna omställningen är en väldigt kostsam process.

Bäst och sämst

I svaren på frågan om vad i EU:s jordbrukspolitik som är det bästa för Sverige är honnörsordet ”gemensam”. Gemensamma krav på hållbart jordbruk, gemensam politik för säkrad livsmedelsförsörjning, och en gemensam marknad för vårt glest befolkade land i Europas periferi.

Det sämsta? Fem av åtta partier svarar EU:s byråkrati och regelkrångel.

– Det är hög tid att fokusera på detta. Vi kommer alltid att behöva matproducerande lantbrukare, men att vara det tror jag uppfattas som hårt arbete och ganska krångligt. Byråkratin och regelverket ökar. Inom ett område som vi undersökt ökade lagkraven på bönderna från 278 krav år 1996 till 648 krav år 2021, säger Suzanne Céwe, näringspolitisk expert inom regelförenkling på LRF Mjölk.

Hennes egen organisation, ihop med Växa, Hushållningssällskapet, HIR Skåne och SLU ingår i ett samverkansprojekt som framöver redovisar en rapport med förslag till hur EU-byråkratibördan på svenska bönder ska kunna lättas.

– Att lätta den till ungefär hälften vore ett bra mål! När svenska myndigheter själva kan råda över EU-reglerna, arbetar de väldigt bra med förenklingar. Men när det måste ske en förändring på EU-nivå, då är det mycket svårare och tar tid. Samtidigt leder förstås också nya kunskaper om exempelvis olika smittor, eller om ämnen som pfas, till att det tillkommer nya regler. Men vi borde kanske gå tillbaka och sudda bort en del regler som inte längre är aktuella, säger Suzanne Céwe.

GMO och NGT

En annan stor utmaning för EU är hur unionen ska möta konkurrensen från genmodifierade grödor. De importeras i stora mängder till EU, men det finns i praktiken oöverstigliga hinder för att EU-bönderna själva ska kunna odla dem. Moderaterna och Liberalerna lyfter den här frågan, som Jens Sundström, docent i växtfysiologi på SLU, håller med om är väldigt viktig.

– Det är en politiskt laddad fråga, men den är central för att vi ska kunna klimatanpassa och modernisera jordbruket. Det är konstigt att både kräva minskad mängd bekämpningsmedel och samtidigt säga nej till ett av de viktigaste verktygen som vi har för att uppnå det.  Det behövs en revidering av EU:s lagstiftning på det här området. Lagstiftningen är i stora delar inte längre ändamålsenlig, för den är över tjugo år gammal!

På den tiden har teknikerna för genmodifiering förbättrats, och den lagrevideringsprocess som nu pågår inom EU främst om grödor som förädlats med gensaxen CRISPR cas9. Med den nya genomiska tekniker (NGT) kan man snabbare och mer riktat än tidigare med GMO ta fram grödor som blir identiska med sådana som förädlas med konventionella metoder – och därmed icke spårbara.

– En revidering av lagstiftningen skulle anpassa EU till resten av världen, och jag tror att det måste ske. Men det finns en blockerande minoritet länder som säger blankt nej till all teknikutveckling på det här området, och två av dem är på väg in som ordförandeländer. Jag tror inte att något kommer att kunna hända här förrän Danmark tar över ordförandeskapet hösten 2025, säger Jens Sundström.

Grön omställning i fokus för de flesta

Sex av åtta partiers toppkandidater är tydligt inne på olika krafttag för grön omställning av EU:s jordbrukspolitik som den enskilt viktigaste reformen de vill se. Men Sverigedemokraternas toppkandidat Charlie Weimers menar tvärtemot att ”den gröna omställningen kommer leda till mer byråkrati, sämre lönsamhet, färre jordbruk, dyrare mat och sämre livsmedelssäkerhet”. Den enskilda reform Moderaterna allra främst vill se är ökad regelefterlevnad inom EU, särskilt gällande djurvälfärd och antibiotika. ”Det spelar inte någon roll vad vi har för EU-regler om de inte efterföljs”, menar Tomas Tobé (M).

Men hur går det att kombinera grön omställning av EU:s jordbruk parallellt med ökat fokus på självförsörjning om beredskap? Det kan gå helt hand i hand, menar Camilla Eriksson på FOI.

– Kanske inte i precis alla avseenden; men det går att hitta synergier. Det finns några områden där målen uppenbart stärker varandra. Man kan bygga bort beroenden av insatsvaror och ha mer slutna kretslopp. Vi är väldigt beroende av importerad diesel idag, så biodrivmedel måste vi titta på, både för omställning och beredskap.

EU:s hållbara tillväxtstrategi, den gröna given, siktar bland annat på att 25 % av jordbruksmarken ska vara ekologisk odling till år 2030. Vissa toppkandidater ser möjligheten att kombinera detta med målet om självförsörjning – andra inte. Vad säger Camilla Eriksson?

– Det blir visserligen lägre avkastning per hektar. Men ekologisk produktion är mindre importberoende, och jag tror att det finns tekniker och innovationer kopplade till dit som kan vara väldigt positiva för beredskapen på olika sätt. Och det är den här typen av odling som vi också får föreställa oss att vi kommer och behöva ha, i ett läge där Sverige skulle bli kraftigt påverkat av handelsstörningar.

Lyssna och läs mer

Hör mer om EU-toppkandidaternas svar på frågor om EU:s jordbrukspolitik i det senaste avsnittet av SLU Future Foods podd Feeding your mind:

Lyssna på avsnitt #33 av podden Feeding your mind: Inför Europaparlamentsvalet: Toppkandidaterna om grön omställning, byråkrati och beredskap.

Politikerna som svarat på SLU Future Foods enkät är partiernas toppkandidater:

(L) Karin Karlsbro
(V) Jonas Sjöstedt
(C) Emma Wiesner
(S) Heléne Fritzson
(M) Tomas Tobé
(KD) Alice Teodorescu Måwe
(MP) Alice Bah Kuhnke
(SD) Charlie Weimers

Alla frågorna i enkäten och de fullständiga svaren från politikerna kan du läsa här