SLU-nyhet

Mångfald och utbredning av arter i norr påverkas av klimatet

Publicerad: 12 juni 2024
Man framför tältliknande insektsfälla.

Också avlägsna glesbefolkade platser påverkas av klimatförändringarna som vi människor har orsakat. Pablo de La Peña Aguilera har i sin doktorsavhandling undersökt vad som styr utbredning och artsammansättning hos svampar, insekter och växter längst upp i norr. Han har bland annat sett att artrikedomen minskar med höjden över havet och ökar med markens temperatur och fuktighet.

Pablo de La Peña Aguilera tillbringade två fältsäsonger i Varanger i Nordnorge och Kilpisjärvi i norra Finland. Områden på höga breddgrader genomgår en snabbare temperaturökning än andra delar av världen och därför är det intressant att studera vad som händer med arterna där.

Ett av de mest synliga tecknen på klimatförändringar är att arter flyttar till regioner där de inte har funnits tidigare. Köldanpassade växter förflyttar sig mot högre höjder i jakt på lämpliga livsmiljöer. Arter som nu kan överleva i tidigare för tuffa miljöer sprider sig in i området. Ett välkänt exempel är rödrävens expansion norrut, som i vissa regioner tränger undan och konkurrerar med fjällräven. En parallell process är det fenomen som kallas ”the greening of the Arctic”, vilket exemplifierar den längre växtsäsongen och utbredningen av vedartade växter över tundran som en följd av de varmare temperaturerna.

Komplext samspel

Men hur arternas utbredning och sammansättning kommer att förändras är komplext. Och det är dessa mönster som Pablo de La Peña Aguilera har studerat.

– Jag fann att artrikedomen i subarktiska samhällen av växter och leddjur starkt påverkas av den lokala höjden över havsytan, av marktemperaturen och av markens fukthalt. Kort sagt, ju högre, kallare och torrare landskapet är, desto färre arter kommer du att hitta, säger Pablo de La Peña Aguilera.

Artrikedomen var högst i fjällbjörkskogen där jordarna är varmare och produktiviteten högre (det blir mer växter som ger mat och till växtätare och så vidare) och färre arter på tundran som kännetecknas av låg produktivitet. Det handlade till stor del om samma arter i de båda miljöerna med en del specialister som bara hittades i fjällbjörkskogen eller på tundran.

Spridning har betydelse

De olika organismgrupperna visade olika mönster som kan kopplas till deras förmåga att sprida sig. Svampsporer och frön kan spridas långt och kan vara mer kräsna med sin livsmiljö. De fanns där förhållandena var optimala. Flygande insekter och marklevande leddjur kan inte spridas lika långt och var mer jämnt fördelade i landskapet.

Pablo de La Peña Aguilera är glad över att ha bidragit till förståelsen av vad som formar arternas sammansättning och utbredning även om naturen är komplex.

– Klimatförändringarna kommer att förändra den biologiska mångfalden men det är svårt att förutsäga exakt hur. Produktiviteten kommer att öka och därför troligtvis också artrikedomen. Men olika organismgrupper kommer att påverkas olika, även om artrikedomen av insekter ökar är det inte säkert att högre växtmångfald följer samma spår. Det finns en tydlig risk för att arter som är beroende av varandra hamnar i otakt i tid och rum, Pablo de La Peña Aguilera.

Renar en utmaning

I avhandlingen ingår data från 75 provplatser där Pablo de La Peña Aguilera har inventerat växter, tagit jordprover för att undersöka svampar samt samlat leddjur (flygande och marklevande insekter och spindlar) med fallfällor och malaisefällor. För att bestämma leddjuren och svamparna använde han DNA-metoder. Han placerade också ut loggar för fuktighet och temperatur för att få ett mått på mikroklimatet.

– En av de största utmaningarna vi stötte på var renar som plundrade våra provtagningsplatser och drack upp innehållet i våra fallfällor, berättar Pablo de La Peña Aguilera.

Kontakt

Pablo de La Peña Aguilera, pablo.de.la.pena.aguilera@slu.se

Avhandling

Community assembly across Subarctic landscapes : exploring patterns of diversity

Relaterade sidor:

Kontaktinformation