Se skogen som arkitektur

Roland, du var exkursionsledare och föreläsare på det mycket uppskattade seminariet Mer skog i staden som vi på SLU Tankesmedjan Movium bjöd in till i maj. Har du några intryck som du skulle du vilja dela med dig av?
– Ja, jag tyckte att seminariet var en fin upplevelse, det var ett väl kombinerat program och två dagar behövs för att man ska hinna komma någonstans. Jag kände mig hedrad av att vara en av nyckelpersonerna och det är en härlig känsla att kunna dyka in så där. De övriga medverkande som var föredragshållare och deltog vid exkursionerna gjorde fina insatser enligt mitt sätt att se det och jag tyckte det var spännande. Var tid har ju dessutom sitt sätt att uttrycka det på och det väckte åtminstone hos mig en stor nyfikenhet. Jag tyckte om gruppen och jag kände att det var mycket grundvärderingar som vi alla delade och där fanns många framgångsrika kämpar. Vi arbetar ju dessutom med rätt olika arbetsuppgifter och det ger gruppen en bred erfarenhet. 

Du kallar dem kämpar, och det är nog sant, det behövs krafttag för att skapa mer skog i våra urbana livsmiljöer. Vad tror du behövs nu för att hålla kvar entusiasmen och kampviljan som dem som arbetar med detta – ska vi skapa ett nätverk, till exempel?
– Ja, jag kände att det är en grupp som är värd att få ett bättre stöd i ryggen. De ger sig på en uppgift som är tuff men viktig. Kanske den är mer viktig idag än vad den någonsin varit tidigare. I vår tid är det en del av vårt tillämpningsområde inom landskap, landskapsarkitektur, natur, park och trädgård, som kanske inte automatiskt får den stora uppmärksamheten. Men det känns mer angeläget än det mesta annat och det vore värt mycket att ge uppbackning framöver till dem som arbetar med detta ute i kommuner runt om i landet. Det knyter dessutom an till flera av de partnerskapsprojekt som SLU Tankesmedjan Movium driver och som pågår eller kommer att starta så vitt jag förstår. 

Vilka frågor uppfattade du som viktiga för deltagarna?
– Landskapet som grund och samverkanspartner känns centralt. Jag upplevde att gruppen vill stå för att ytterligare stärka ett robust, långsiktigt byggande och förvaltande, med en stark koppling till klimatfrågan, men även en rad andra miljöfrågor som grundvattenskydd, biologisk mångfald och till en rad sociala kvalitéer. Stadens mikroskogar, stadslundar, stadsnära skogar och det naturlika som stil i stadsnatur, park men även trädgård känns alla lika bra som termer för vad det handlar om. Integrering med skogs- och jordbruk är i många fall också väsentligt.

Även skötsel- och utvecklingsfrågorna nämndes om och om igen och verkar vara något centralt.
– Det håller inte att en gång för alla tro att nu har man gått i mål efter en anläggningsfas. Man måste åter och åter igen kunna göra nya samlade insatser och inte minst se till att förvaltningen som kan arbeta ute i fält håller kvalitet och känner för arbetsuppgifterna. Detta är A och O för framgång.

På seminariet fanns också flera lyckade exempel på hur man använder sig av volontära insatser.
– Ja, det verkar man ha fått till stånd och därmed kunnat garantera långsiktigt. Det har man i en kommunal förvaltning vanligen inte en chans till. Att genom det goda exemplet få visa upp och säga: Se här vad vår tid prutar bort i de politiska prioriteringarna. Detta går vi miste om! Det frivilliga som del är en mäktig kraft om man lyckas få igång den! Det är troligt att sådana arbetssätt kommer att få än större betydelse framöver – sådana exempel bör få all uppmärksamhet!  

Vilka växter vi väljer att använda oss av verkar också vara en central fråga.
– Ja, den togs upp som en het potatis flera gånger under de två dagarna. Det handlar om en så stor sektor så det är inte riktigt acceptabelt att det finns en så stor osäkerhet om vad som räknas som ”invasiva, främmande arter” .eller lika viktigt, ”invasiva, problematiska arter” inom vår egen flora. Det är dags för en mer solid kunskapsgrund, speciellt då frågan är komplex och svår att svara på.

Var kan man finna inspiration?
– Det finns mycket insamlad kunskap från arbetet med landskapslaboratorierna och andra projekt runt om i landet. Projekten i bland annat Göteborg, Malmö, Enköping och Stockholm är spännande! Landskapslaboratorierna får vi inte heller glömma bort att notera. De ses internationellt mycket som Skandinaviens bidrag till Europa och övriga världen. Notera gärna också boken ”Woods Go Urban”, från 2023, där mycket väsentlig kunskap är samlad, och besök landskapslaboratorierna med referensområden och ”satelliter” som är knutna till dem! Det blir viktigt framöver att visa att den här kunskapen finns och att sprida informationen.

Det pratades om behovet av en ny utbildning. Vad skulle den ha för fokus?
–  Då Michael Desvigne, en av Frankrikes ledande landskapsarkitekter, besökte landskapslaboratoriet och Alnarp första gången, och vi hade haft våra första stopp i Tor Nitzelius park, var han överväldigad. Men så stannade han plötsligt till och sa: Vi behöver en ny utbildning! Jag kände att jag höll med honom. I Aarhur arkitektskola i Danmark starar man nu en utbildningsgren som understryker överföring från jordbruksmark till ”bynära skogar” och ett nytt forskningscentrum kallat ”Center for kommende landskaber, särskilt klimabaserade strategier for urbane landskaber”. Vikten av miljöfrågorna idag och framöver är mer påtagligt än någonsin tidigare. Man måste kunna sitt landskap och då måste man kunna röra sig friare mellan ekologi – landskapsarkitektur – teknik, se platsanknutna och kreativa lösningar, ha en fördjupad förståelse av miljöfrågorna, kunna arbeta med robusta system som håller långsiktigt, blir kostnadseffektivt och samtidigt är attraktivt. Det kommer dessutom att behövas personer som kan driva en hög kvalitet i förvaltningsfrågorna, fungera som kommunikatörer och kunna leda volontära grupper där man tar vara på ett lokalt engagemang. Andra måste kunna nischa in sig i en överlappning mot en landskapsvård och ett varierat skogsbruk och jordbruk.

Du sade i din föreläsning att en skog har lika mycket arkitektur som en byggnad. Kan du utveckla det. 
–  Det kan låta absurt, men för mig är det sant. Det har bara inte upptäckts, därför att skogsfolk tappat mycket av sitt varierade tänkande och ekologer vanligtvis har alltför litet rumsligt tänkande. Därför behövs även landskapsarkitekter och gärna konstnärer och arkitekter. Det gäller självklart frågor om hur man kan stärka upplevelsevärden i en skog, längs med stigar och platser, med en artikulering av skogens former och mönster. Men det rör också skötselfrågor om att kunna nå exempelvis skiktning och att hantera hela den formutveckling som är förknippad med en artrik skog. Att se skogen som arkitektur blir en viktig del i ett förfinat, dynamiskt tänkande som bygger på en interaktion mellan natur och människa.