SLU-nyhet

10 år sedan Västmanlandsbranden

Publicerad: 08 juli 2024
Satellitbild Västmanlandsbranden 2014

I sommar är det tio år sedan den stora skogsbranden i Västmanland bröt ut. Det blev den största branden i modern svensk historia och den kom att förändra såväl ett landskap som vår beredskap och kunskap om eldens följder.

Under ett ”normalår” är det få eller inga bränder över 100 hektar. Men Västmanlandsbranden täckte själv över 14 000 hektar, det säger Anders Granström som är expert på skogsbränder vid SLU.  

2014 hade varit en lång, varm sommar och det var ovanligt torrt i skog och mark. Den 31 juli får gnistor från en skogsmaskin en eld att börja spridas på ett kalhygge i Surahammars kommun. Det går fort och inom kort är katastrofen ett faktum.  

Anders Granström var själv på plats när Västmanlandranden rasade som värst. Han har sedan analyserat branden och skrivit en rapport om det till Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) samt följt utvecklingen i brandområdet.  

Västmanlandsbranden är unik inte bara i sin storlek utan också för den våldsamhet som det brann. Tidigare hade vi uppmätt skogsbränder som rör sig framåt i en hastighet av 30 meter per minut, vilket är snabbt. Men sommaren 2014 såg vi något annat. När vinden låg på som värst den 4 augusti gick branden framåt 80 meter minut, att det går så snabbt hade vi aldrig tidigare sett i Sverige. 

Elden har då tagit sig ända upp till trädtopparna och bildar en vägg av flammor. Det kallas för kronbrand och då kan elden hoppa mellan trädtopparna. Dessutom så kastas brinnande material framför elden och på så sätt kan den ta sig över vägar och vattendrag. 

Den sommaren var det helt rätt förutsättningar för en storbrand. Det var varmt och torrt, branden startade på en plats som var svår att nå och det sattes inte in tillräckligt med resurser. Sedan följde heta och blåsiga dagar, säger Anders Granström.  

Han berättar att branden fick stora följdeffekter inte minst för svenskt brandförsvar.  

För att kunna möta liknande situationer i framtiden kom så småningom en ny organisation på plats för att ge bättre ledningsstöd till brandmännen ute i fält och mer samarbeten mellan kommuner för att kunna kraftsamla vid skogsbränder. Minst lika viktigt är att staten senare börjar ta kostnaden för helikoptrar vid brandbekämpning. Det har tidigare belastat den kommunala budgeten och säkert gjort att man tidigare väntat med att kalla in helikopterresurser. 

När lågorna slocknat valde Länsstyrelsen att skydda området och bildade naturreservatet Hälleskogsbrännan i brandområdet. Det är unikt i Sverige. Ingen annanstans finns det ett så stort sammanhängande område där skog brunnit och sedan lämnats.  

Att studera djur- och växtliv där kommer mycket spännande forskning, berättar Lena Gustafsson som är professor emeritus vid Institutionen för ekologi vid SLU. 

‒ Lågorna var så intensiva 2014 att det översta jordlagret brann upp och kvar blev ett vidsträckt svartbränt landskap med blottad mineraljord. I stort sett allt liv ovan jord försvann men både växter och djur återvände snabbt, och vi fick se en hel del ovanliga arter i området. 

Redan första sommaren efter Västmanlandsbranden så var Hällleskogsbrännan full av svedjenävor. En art som sällan blommar i Västmanland. Svedjenävans frön kan vila i marken under lång tid och den gynnas av hettan.  

‒ Sommaren 2016 häckade den sällsynta tretåiga hackspetten tack vare god tillgång på insekter. Under de första åren var bland annat snabbspridda pionjärväxter som mjölkört och bergkorsört vanliga. Med tiden kom även andra växter att långsamt återvända och föryngringen av lövträd att spira.  

Innan branden var det produktionsskog bestående mest av tall i området. Elden tog död på nästan alla träd och bärriset på marken.  

Efter några år har träden kommit tillbaka men det är då lövträd som björk, sälj, asp som dominerar och på marken växer gräs och örter istället för bärris.  

‒ I det gigantiska området lövskog sticker döda svarta trädstammar upp och den stora mängden döda träd är en stor skillnad mot förut. Det är som en annan värld. 

I det skyddade området kommer lövträden länge vara flest och skogen kommer bestå av träd av olika åldrar.  

‒ I Hälleskogsbrännan kommer det aldrig så ut som förut, eftersom utvecklingen sker fritt, utan påverkan av skogsbruk. Det kan dröja hundra år innan skogen ser uppvuxen ut och då har det också kommit upp en hel del tallar bland lövträden. 

 

Text: Niklas Storm och Theres Svensson

Relaterade sidor:


Kontaktinformation