Finns viljan så finns lösningar för konflikter om skog

SPARCPOD E2 Målkonflikter

Introljud: Sorl från Göteborg

JOHANNA: Jag tycker att Karin är något på spåren. För jag tror att man måste hitta konkreta frågor där det finns möjlighet att föra dialog, lära av varandra och även ha förmågan och viljan att kunna tänka om.

MONA: Hej och välkommen igen till en liten pod om stora skogsfrågor. Förra avsnittet pratade vi om skötselstrategier och denna gång ska vi prata om målkonflikter. Och det ska vi göra med två av landets främsta experter i skoglig planering och skogspolitik nämligen Professor och projektledare vid SLU Karin Öhman. Hej Karin.

KARIN: Hej Mona.

MONA: Välkommen till podden.

KARIN: Tack så mycket.

MONA: Du (Karin) jobbar mycket med att ta fram hjälpmedel för hur vi kan fatta smarta beslut om hur vi kan sköta skogen på bästa sätt. Stämmer det?

KARIN: Det stämmer jättebra.

MONA: Vi har också med oss docent Johanna Johansson vid Södertörns högskola. Hej Johanna.

JOHANNA: Hej Mona.

MONA: Välkommen till podden.

JOHANNA: Tack så mycket.

MONA: Du har specialiserat dig på skogspolitiska frågor och samverkan i den offentliga förvaltningen. Stämmer det?

JOHANNA: Det stämmer jättebra.

MONA: Välkomna båda två igen till podden. Och jag heter Mona Bonta Bergman. Men jag tänker att vi börjar från början. Karin vad är en målkonflikt?

KARIN: Man brukar säga att en målkonflikt är när olika mål eller åtgärder krockar med varandra. Det vill säga när vi har en åtgärd som leder till att ett mål uppfylls medan samma åtgärd lätt leder till att ett annat mål motverkas. Låt oss säga att vi gör något i skogen för att öka produktionen av till exempel biomassa, till exempel gödslar. Men att samma åtgärd minskar mångfalden i skogen. Då har vi en målkonflikt mellan två av skogens många olika värden; nämligen virkesproduktion och biologisk mångfald. Målkonflikterna de innebär i praktiken att vi inte kan få mer av allt utan att vi måste göra avvägningar. Det vill säga kompromisser mellan olika mål.

MONA: Har vi några klassiska målkonflikter som ni forskare ofta stöter på Johanna?

JOHANNA: Ja. Den mest kända och problematiska är kanske den som Karin redan varit inne på, alltså den om vi ska ha ett ökat uttag av biomassa från skogen kontra åtgärder för en rikare biologisk mångfald. Det vill säga hur markägare ska leva upp till skogspolitikens jämställda mål om miljö och produktion. Men annars är även klimatfrågan en klassiker där vi upplever en allt större polarisering i synen på vad som ska göras och av vem. Nästan allt är för klimatets skull alldeles oavsett vem det är som talar. Vi har till exempel frågan om vi ska byta ut det vi gör av fossila bränslen med skog, alltså allt vi kan göra i plast kan komma från skogen. Samtidigt har vi frågan om biodiversitet där det också finns ett väldigt stort behov att skydda skogar med höga naturvärden och därmed också begränsa avverkningarna. Samtidigt är det också viktigt att vi skapar livskraftiga skogar som växer bra och som kan lagra in kol på såväl lång som kort sikt.

MONA: Det är mycket som ska hända i skogen och ni jobbar båda med att försöka avhjälpa målkonflikter. Kan man verkligen hitta kompromisslösning? Är inte risken med en kompromisslösning att ingen blir nöjd?

KARIN: Ja det är klart att den risken finns. Kompromisslösningar utmålas ofta som något negativt och att de leder till att ingen är nöjd. Men det tycker jag är en felaktig bild. Eftersom den bilden ofta kommer från andra sammanhang eller andra typer av verksamheter där det faktiskt inte finns en bra lösning att mötas på halva vägen. Om du Mona till exempel vill åka på solsemester till Mallorca och jag vill fjällvandra så är ju kompromisslösningen att vi ses halvvägs i Köpenhamn men då blir det ju en stadssemester, en lösning ingen av oss blir nöjda med. I skogsbruket så är det inte riktigt samma sak. Här borde det finnas acceptans och möjlighet att mötas någonstans på vägen. Det vill säga någonstans mellan att all skog brukas endast med målet att producera timmer och massaved och att all skog lämnas orörd för att uppnå mål kopplade till exempelvis biologisk mångfald.

MONA: Det låter som att det inte är helt enkelt att hitta ett sätt att mötas. hHr du något bra exempel på det?

KARIN: Ja ett sätt att mötas skulle kunna vara att införa ett mer variationsrikt skogsbruk jämfört med dagens skogsbruk där vi använder en större palett av skötselstrategier. En del skog brukas med vanligt trakthyggesbruk, en del med förlängda omloppstider, en del med olika metoder inom det som brukar benämnas som hyggesfria metoder. Och kanske en del skogar faktiskt har lämnats orörda och så vidare.

MONA: Men Johanna, här verkar Karin ha fixat det. Variationsskogsbruk kan vara en lösning. Går det att implementera i verkligheten där vi är många olika människor med olika kunskaper och tankar?

JOHANNA: Jamen jag tycker att Karin är någonting på spåren här. För jag tror att man måste hitta konkreta frågor där det finns möjlighet att föra dialog, lära varandra och också ha förmågan och viljan att kunna ta tänka om. Och det kan då röra sådana här konkreta frågor som ett mer variationsrikt skogsbruk, vad det skulle innebära i praktiken eller när, var och hur vi ska använda mer alternativa skötselmetoder. Men i en sådana här stora policyfrågor, till exempel; vad är ett hållbart skogsbruk eller skogspolitikens inriktning, då är det mycket svårare att hitta sådana här kompromisser för att det är det så viktigt för alla att man utgår ifrån sina egna värderingar.

MONA: Det låter extra svårt minsann. Finns det hopp och komma framåt i skogspolitiken?

JOHANNA: Ja finns viljan så är jag helt övertygad om att det går. Jag tror i skogspolitiska frågor behöver politiken bli bättre på att prioritera vilka frågor som ska avgöras i politiken och vilka som ska hanteras i förvaltningen, exempelvis genom dialog och samverkan. Nu saknas det tyvärr en helhet och det finns många målkonflikter som politiken inte ens tycks vilja hantera även om jag tror att vissa frågor skulle behöva flytta upp även på den politiska agendan.

MONA: Apropå målkonflikten och många intressenter, ni var nyligen på ett möte i Göteborg där en rad olika intressenter var samlade för att prata om hur en kan finna hållbara skötselalternativ och kompromisslösningar som minskar målkonflikterna för den tätortsnära skogen. Och vi har ett par frågor därifrån - men först kanske du Karin kan förklara lite vad dagen handlade om.

KARIN: Den här dagen var den sista workshopen i en serie av fyra workshopar som SPARCprojektet har arrangerat tillsammans med Göteborgs stad. I de tidigare workshoparna har vi haft en dialogprocess tillsammans med företrädare för skogens alla värden där vi har diskuterat och utvärderat olika alternativa brukningsförslag, framtagna med Heurekasystemet, för den tätortsnära skogen.

JOHANNA: Det är tydligt en fråga som berör väldigt många och vi hade hoppats att kanske hela tjugo personer skulle komma till sista eventet i Göteborg men nu blev det ju nästan femtio personer. Vilket tyder på att många tycks tänka att det är viktigt att ägna en arbetsdag åt att hjälpa oss komma framåt i forskningen men också att diskutera olika lösningar för det tätortsnära skogsbruket i Göteborg. Och det är vi väldigt tacksamma för och det ger också tillförsikt.

MONA: Då tar vi ett par frågor från två av besökarna:

DAN: Dan Rydberg från Skogsstyrelsen och vi pratade om dialog och samverkan med allmänheten när man jobbar i den tätortsnära skogen. Kanske framför allt från kommunalt perspektiv. Då möter man allmänhetens alla synpunkter och åsikter kopplat till hur man ska sköta eller förvalta en skog, kanske ett skogsområde, en avverkning. Samtidigt sitter man själv som förvaltare på ganska mycket mer kunskap än kanske allmänheten gör. Och hur hittar man balansen kring där kunskap möter allmänhetens önskemål?

MONA: Karin, har du något bra svar till Dan?

KARIN: Att kombinera så kallad expertkunskap med allmänhetens kunskaper eller åsikter kan ibland vara en utmaning. Men jag tror att det är oerhört viktigt att lyssna på olika representanter för skogens alla värden. I princip alla har värdefull kunskap och det är viktigt att den kommer med i planeringsprocessen. Det vill säga när man bestämmer vad man ska göra, ofta finns det flera alternativ och för många av de här värdena som finns i den tätortsnära skogen så finns det ingen absolut sanning.

ANAELLE: Mitt namn är Anaelle Stenman och jag är medlem i skogsgruppen i Göteborgs Naturskyddsförening. Den här workshopen så har man ändå den här grundtryggheten att Göteborg redan har en ganska bra skogspolicy så det står inte så mycket på spel egentligen. Medan jag kan förvänta mig att i andra sammanhang så står det mycket mer på spel där innebörden av de här besluten som man tar i och sådana här samråd kan vara av mycket större vikt. Så jag undrar hur ni ser på det och vad ni tänker göra för att underlätta att andra också kan ha samråd som är lika bra och lika positiva som det har varit idag?

MONA: Johanna har du något bra svar till Anaelle?

JOHANNA: Det är en jättebra fråga och lite besvarar Anaelle den själv. Jag har studerat och deltagit i några sådana här liknande samverkans- eller dialogprocesser och det blir väldigt tydligt hur viktigt det är att alla är med och känner sig trygga att komma till tals. Ett fel som ofta uppstår är när någon är nästintill ensam med sin fråga och tappas bort i diskussionerna. Det upplevde vi verkligen inte här. Här fanns både mångfald och balans i frågorna. Sen behöver det också finnas vilja och motivation att delta och även det fanns i den här processen i Göteborg.

MONA: Det är en del av era reflektioner från Göteborg, har ni gjort fler reflektioner?

JOHANNA: Det som jag tyckte var extra spännande med Göteborg var fokuset på tätortsnära skogsbruk som vi är lite mer ovana vid och det gav många nya intressanta synvinklar men också mersmak för fortsatt forskning.

KARIN: Ja och så kan man kanske lägga till att det var så roligt att se hur deltagarna verkligen ställde upp och hade många intressanta diskussioner, bjöd verkligen till och visade en vilja att lyssna på varandra. Det här gjorde att alla kom till tals och kunde bidra på ett positivt sätt i diskussionen. Vi hade förväntat oss mycket fler motsättningar men alla deltagare gick verkligen in i detta med viljan att lyssna och förstå varandra.

MONA: Vi har också några reflektioner från Torsten Andersson, skogsförvaltare vid Göteborgs stad, som har varit en väldigt viktig kontaktperson för dialogen.

TORSTEN: Vår reflektion, vi kan säga att det har varit en lång process och vi har lämnat in data och vår skogsbruksplan för, vad är det, tre år sen och det är i princip det som ligger till grund för allt det som har presenterats och gjort efter.

TORSTEN: Man kan säga att det viktigaste (från workshoparna) är inspiration och variation i alla de synpunkter och idéer som kom fram. Det kanske kan komma en diskussion till användning, som man inte hade tänkt på. Så får man andra infallsvinklar på fler problemställningar. Man går ju oftast, nu är vi ju två visserligen här, men oftast är man väldigt mycket själv i skogen så att det blir på något sätt ens egen uppfattning av vad som är riktigt och forkert (fel på svenska).

TORSTEN: Så jag tror det har varit bra för oss att se vad som efterfrågas och i vissa fall fått det bekräftat också. Alla de här indikationerna vi nu har på de här parametrarna är en bra grej att ha med för vår del framåt när vi diskuterar dels med allmänheten eller vi får frågor från chefer och politiker; Varför gör ni samma sak? Men vi har faktiskt något som underbygger det sätt vi jobbar på. Vi har skogspolicyn som i princip beskriver vad som står i dessa grejer men nu har vi fått kännedom och indikatorer som ger någon form av backning.

TORSTEN: För en del av dem som vi haft med så tror jag att man kunde haft glädje av någon form av mer visualisering av de här fem olika brukningsförslagen. Det är mycket BAU och sånt här kom kommer fram och är man inte väldigt insatt i det så kan det vara svårt att visuellt föreställa sig in vad skillnaderna är, alltså kalhygge eller inte kalhygge. Med de här fem scenarierna, går det med visualisering att precis visa vad det är som skiljer dem.

MONA: Om man lyssnar nu till både er och Torsten så låter det som ett riktigt positivt resultat av workshopen. Hur kan ni använda det här vidare i forskningen?

JOHANNA: Även om det här med tätortsnära var lite nytt för mig så tar jag med mig betydelsen av ett brett deltagande och ett tillåtande samtalsklimat alldeles oavsett vilka skogliga frågor som vi diskuterar.

KARIN: Sen nämnde Torsten det här med visualisering och det är något vi annars skulle vilja jobba vidare på. Hur visualiserar vi effekterna av olika brukningsförslag så att det blir tydligt för alla inblandade vad de innebär.

MONA: Vad händer härnäst i projektet?

JOHANNA: Under året kommer vi starta upp ett nytt fallstudieområde. Denna gång i norra Sverige. Då är det inte det tätortsnära skogsbruket som är i fokus utan där ägs marken av tre av Sveriges större skogsbolag.

KARIN: Men tanken är att även där ta fram framtidsscenarier och undersöka konsekvenserna av dessa med hjälp av Heurekasystemet. Men våra förhoppningar är att vi då ska kunna kombinera det systemet med ett system som heter ForSAFE för att kunna göra bättre analyser kring hur klimatförändringarna påverkar skogen alla värden.

MONA: Ja och då hamnar vi på nästa avsnitt. Då kommer vi prata mer om just Heurekasystemet och FORsafe och vikten av att kunna göra scenarier för framtiden. Så vi får tacka för oss, glöm inte lyssna på tidigare avsnitt och håll ut till nästa. Du finner mer information på slu.se/SPARC och det är sparc med C. Hej då.

KARIN: Hej då.

JOHANNA: Hej då alla