- Ålpopulationen har minskat kraftigt under många år. Även om nedgången i rekryteringen av unga ålar till svenska vatten verkar ha stannat av sedan 2011, ligger nivån fortfarande på en historiskt låg nivå. Sverige har gjort stora framsteg i att minska påverkan på ål i kustvatten, men påverkan på ål i inlandsvatten är fortfarande för hög och här krävs fler åtgärder, säger Rob van Gemert, forskare vid institution för akvatiska resurser vid SLU.
Mänskliga aktiviteter – det största hotet mot ålen
Den europeiska ålen har en komplex livscykel. Den leker i Sargassohavet i Atlanten och larverna driver med strömmarna mot Europas kuster. När de når kusten stannar en del i kustvatten, medan andra söker sig till sötvatten, där de växer under flera år (eller till och decennier) innan de vandrar tillbaka till Sargassohavet för att leka och slutföra sin livscykel.
Under tiden i Europa utsätts ålen för många mänskliga hot, som fiske, vattenkraftverk, föroreningar, förlust av livsmiljöer och klimatförändringar. Dessa hot har lett till en kraftig minskning av ålpopulationen i hela Europa, vilket fick EU att införa strikta regler 2007. Samtliga medlemsländer ålades att ta fram och genomföra nationella ålförvaltningsplaner.
SLU senaste rapport utvärderar den aktuella statusen för det svenska ålbeståndet och hur olika mänskliga aktiviteter påverkar den. Resultaten relateras till de mål som finns i EU:s ålförordning och Sveriges ålförvaltningsplan, och ger en tydlig bild av hur ålen påverkas i svenska vatten.
Resultat i korthet:
Inlandsvatten
Produktionen av blankål* har minskat kraftigt, från över 700 ton per år 1960 till under 300 ton 2023. Idag kommer över 90 % av blankålen i svenska inlandsvatten från importerade ålar som har släppts ut som glasål. Mänsklig påverkan, särskilt från vattenkraft och fiske, har kraftigt hindrat blankålen från att nå havet. År 2023 beräknades endast 84 av 282 ton blankål kunna nå havet, med stora förluster på grund av fiske och turbindödlighet. Detta överskrider den gräns som behövs för återhämtning, vilket kräver en omvärdering av förvaltningen av ålen i inlandsvatten.
Västkusten
Det kommersiella fisket av gulål* stoppades 2012, vilket ledde till en viss återhämtning av gulålsbeståndet. Trots detta är rekryteringen av unga ålar till västkusten fortfarande på en historiskt låg nivå, vilket begränsar återhämtningen. På grund av brist på tillräckliga data är den totala mängden ål vid västkusten fortfarande okänd.
Östersjökusten
Påverkan från det svenska kustfisket på blankålens utvandring från Östersjön har minskat mycket och är nu väldigt liten, med en dödlighet på bara 0,3 % år 2023. Men statusen och produktionen av blankål från den svenska delen av Östersjön är fortfarande okänd. Rapporten uppmanar därför till ett samordnat arbete med andra Östersjöländer för att bättre bedöma och förvalta ålpopulationen i hela Östersjöområdet.
Revidering av den svenska ålförvaltningen
Sveriges ålförvaltningsplan ska revideras 2025. Den nya rapporten föreslår en omfattande översyn av förvaltningsplanen baserad på de senaste kunskaperna och data.
- Situationen för ålen i inlandsvatten är mest kritisk. Där är det särskilt viktigt att den nya förvaltningsplanen sätter tydliga mål för hur mycket ål som ska finnas och gränser för hur mycket människan får påverka ålen. Motsvarande åtgärder måste också genomförs, så att ålen kan återhämta sig.
- Den största källan till mänsklig påverkan på ål i inlandsvatten är fiske och vattenkraftverksturbiner, som stod för en dödlighet av blankål på 82 respektive 115 ton 2023, så att minska dessa siffror bör vara en av huvudprioriteringarna för ålförvaltningen i inlandsvatten, säger Rob van Gemert.
Länk till rapporten
Assessment of the eel stock in Sweden, spring 2024 : fifth post-evaluation of the Swedish eel management (Aqua reports 2024:5)
