International Farm Management Associations kongress i Kanada 7-12 juli bjöd på intressanta jordbruksekonomiska föredrag, kulturella utbyten och mängder av diskussioner med nya internationella bekantskaper. Årets kongress hade temat Resilience through Innovation. Samuel Bäckelin från SLU Kompetenscentrum företagsledning deltog i kongressen och även i en inledande Next Gens tour. Här berättar han som sina upplevelser.
Next Gens tour utgick från Regina, huvudstad i jordbruksprovinsen Saskatchewan i centrala Kanada. Enbart i Saskatchewan odlas årligen drygt fem miljoner hektar raps, vilket är ungefär dubbelt så mycket som den totala svenska åkerarealen. Växtföljderna i provinsen domineras av vete och raps, med inslag av korn, havre, linser, ärter, senap, lin och vall.
Animalieproduktionen består i huvudsak av nötproduktion där både betesbaserade produktionssystem och så kallade feed-lots samexisterar. Därtill finns ett 70-tal slaktsvinsproducenter i provinsen. Mjölk, ägg, kyckling och annan fjäderfäproduktion styrs av det kanadensiska marknadsupplägget ”Supply management” vilket innebär en typ av kontraktsproduktion som jag återkommer till senare i texten.
Regina har ungefär en kvarts miljon invånare och är känd dels för sina omgivande vidsträckta vidder, dels för sin ridande poliskår. I Regina besökte vi en ag-tech-accelerator som investerade i nystartade företag inom jordbrukets digitalisering och fick lyssna till entreprenörer i branschen. Cultivator by Conexus har en accelerator för startups inom jordbruksteknologi.
Under Next Gens tour” fördjupade vi oss under tre dagar även i ursprungsbefolkningens utmaningar med att bedriva jordbruk på prärien. Vi besökte First Nations University of Canada där vi fick lära oss mer om de specifika förutsättningarna ursprungsbefolkningen har för jordbruksföretagande.
Särskilt intressant var en presentation av National Circle for Indigenous Agriculture and Food som tog upp att jordbruksmark i reservat som tillhör ursprungsbefolkningen inte kan användas som säkerhet för lån eftersom marken inte kan beslagtas vid en eventuell konkurs. Den typen av jordbruksmark är dessutom inte berättigad till skördeförsäkring på samma villkor som resten av jordbruksmarken utanför reservaten.
Generellt är konkurrensen på jordbruksmarknaden stenhård i Kanada och för ursprungsbefolkningen innebär den begränsade kapitaltillgången och utebliven skördeförsäkring att det är svårt utveckla lönsamma växtodlingsföretag. Nötproduktion med extensiv betesdrift tycks vara den vanligaste typen av jordbruksföretagande på reservaten.
Dag två begav vi oss mot Kahkewistahaw First Nation beläget strax norr om Broadview vid Qu’Apelle-dalen. Där hade vi en tvådagarsworkshop där vi först blev introducerade till nationens olika jordbruksrelaterade verksamheter, för att sedan presentera förslag på utvecklingsmöjligheter och nya verksamheter för att bidra till nationens livsmedelsförsörjning och jordbruksinkomster.
Nationen förvaltar drygt 15 000 hektar mark. Förutom att ta del av ursprungsbefolkningens kultur och sedvanor besökte vi också nationens lite annorlunda jordbruksdriftsgren - en elk ranch. I Nordamerika är elk en typ av hjort som tydligen kallas för vapiti på svenska.
Därefter väntade huvudkongressen i Saskatoon med tre dagar av föreläsningar och artikelseminarier och två dagar med studiebesök hos olika jordbruks- och livsmedelsföretag.
Mina höjdpunkter bland första dagens föreläsningar var Derek Brewin (University of Manitoba) som lyfte samhällsnyttan av jordbruksrådgivning ur ett avkastningsperspektiv och Darrin Qualman (National Farmers Union) som vågade lyfta att input-output-effektiviteten minskar och kanadensiskt jordbruk rör sig iväg från hållbarhet snarare än tvärtom. Det sistnämna är mycket förvånande att höra från en representant för medlems- och intresseorganisationen för Kanadas lantbrukare och det kanske är därför Qualmans presentation är särskilt minnesvärd.
På kvällen presenterades posters och ur ett företagsledningsperspektiv var Yukoi Kinoshitas (Tokyo City University) Workplace Management for Farm Business Growth and Female Economic Participation mest relevant. Artikeln bygger på en fallstudie för ett japanskt växthusodlingsföretag och visade på skördeökningar, omsättningsökningar och lönsamhetsförbättringar till följd av att aktivt arbeta med arbetsmiljöfrågor på företaget.
På huvudkongressens andra dag deltog jag i studiebesöken relaterade till spannmåls- och oljeväxtproduktion. Höjdpunkten var Walker Farms som bedrev växtodling och nötproduktion med 2000 dikor på 4500 hektar.
Familjen Walker experimenterade med system för samodling för att öka motståndskraften mot sjukdomar, minska mineralgödselsbehovet och integrerade nötdjuren som en naturlig del i växtföljden. Till exempel samodlades linser och lin där den stadigare linstjälken stöttade upp linserna så att de inte lade sig ner och risken för svampinfektioner minskade. De ökade kostnaderna för att separera lin och linser efter tröskning kompenserades av skördeökningen över tid och minskade kostnader för fungicider.
Korna betade åkrarna efter skörd och insådd av vall tillämpades ibland i vårsådda spannmål. Till skillnad från Sverige fick jag uppfattningen att insådd av vall i spannmål var relativt ovanligt och att vallar ofta etablerades direkt. Familjen hade också investerat mycket pengar i vattenrening som effektiviserade bladgödselanvändningen. Investeringen beräknades ha minskat bladgödselanvändningen med nästan hälften när inga orenheter i vattnet reagerade med bladgödseln.
Förmiddagen på tredje dagen bjöd på många intressanta presentationer på tema Resilient Farm Businesses och Resilient Farm Families. Höjdpunkten var enligt mig Barb Stefanyshyn-Cote från Black Fox Farm som berättade om insikten att 2 100 hektar inte var tillräckligt stort för att konkurrera inom konventionell produktion och att familjen sålt gården och köpt 34 stadsnära hektar för att istället satsa på livsmedelsförädling. Affärsmodellen var att destillera whiskey på rågvete och lagra ektunnorna utomhus för att dra nytta av Saskatchewans stora temperaturskillnader som gav kraftig smak.
En annan tankeväckande presentation var Melanie Boldt från Pine View Farms som tydliggjorde att lantbruk och livsmedelsförädling kan bedrivas som vilken annan verksamhet som helst utan att för den delen utgöra en livsstil. Pine View farms jobbade hårt med sina marknadsföringsstrategier och att ständigt utvärdera sin affärsmodell.
Det som förvånade mest var att det fanns en utarbetad exitstrategi och att den faktiskt genomfördes när företagets uppsatta mål var uppnådda. Hur vanligt är det i Sverige att lantbrukare har en exitstrategi och att bonden ”checkar ut” när verksamhetens mål är uppfyllda?
Eftermiddagens höjdpunkt var Kevin Bernhardts (UW-Madison Division of Extension) artikelpresentation på Long-Term Economic Viability and Farm Succession –Theory to Practice. Presentationen beskrev utmaningar i att mäta “viability” eller jordbruksföretagets livskraft. Definitionen av livskraft som användes var företagets förmåga att uppnå de finansiella målen, över flera år med varierande ekonomiska förutsättningar.
Presentationen följdes av en livlig diskussion bland jordbruksekonomiska rådgivare i publiken som hade olika uppfattningar kring huruvida räntabilitet på totalt kapital eller räntabilitet på eget kapital var det bättre nyckeltalet för företagsledare. Dessutom diskuterades hur värdeförändringar i anläggningstillgångar skulle behandlas när räntabilitetsmått kalkyleras.
Kongressens fjärde dag innebar för min del studiebesök på flera mjölkgårdar. De viktigaste insikterna från dagen var att mjölkföretagare i Kanada tenderar vara mer mobila geografiskt och snabbfotade när det gäller att identifiera entreprenöriella möjligheter. Till exempel var två av gårdarna drivna av företagare som kommit till Saskatchewan inom de senaste 12 åren och sedan dess byggt upp besättningar på över 1000 mjölkande kor.
Anledningen till att jag benämner dessa individer företagare snarare än ”bönder” eller ”lantbrukare” är att deras förhållningsätt till produktionen var tydligt företagsekonomiskt orienterat snarare än livsstilsorienterat. De kunde sina nyckeltal utantill och visste precis vad de hade för produktionskostnad för ett kilo smörfett.
Under kongressens sista dag deltog jag i ett panelsamtal för att presentera mina tankar och idéer på hur företagsutveckling hos Kahkewistahaw First Nation skulle kunna ske. Ett av mina förslag är att Kahkewistahaw kan öka både sin försörjningsförmåga samt förädlingsvärde genom vertikal integration inom nötproduktionen.
Med de 1800 nötdjuren på reservatet finns det underlag för vidare förädling genom slakt och styckning som nationen själva styr. Om nationen dessutom kan utveckla sin marknadsföring och varumärkesetablering kan inkomsterna från nötproduktion öka.
Överlag har IFMA 2024 varit en lärorik kongress väl anpassad för SLU Kompetenscentrum Företagsledning. Bland deltagarna fanns såväl forskare och rådgivare som lantbrukare.
Mina generella funderingar som jag tar med mig handlar till exempel om jordbrukspolitiken och den lokala geografin påverkar jordbruksföretagarna och deras beslutsfattande. Hur skulle svenskt jordbruk se ut utan statliga stöd? Hur skulle skördeförsäkring kunna användas som statligt styrmedel för att minska jordbrukssektorns risker?
I Kanada finns knappt några statliga jordbruksstöd men däremot finns system för skördeförsäkring. Vilka skalfördelar finns för kanadensiska jordbrukare där Saskatchewans genomsnittliga gårdsstorlek är 742 hektar i kontrast till Sveriges genomsnittliga brukningsareal 47 hektar?
Nu när livsmedelsberedskap är ett modeord kanske influenser från ”supply management”kan tillvaratas i Sverige. Supply management i Kanada går ut på att säkerställa att produktionen av vissa livsmedel precis uppfyller efterfrågan. Det minskar prisfluktuationer på marknaden och minskar marknadsmakten i övre led av livsmedelskedjan.
Sammanfattningsvis har IFMA 2024 inte bara varit en crash course i kanadensiskt jordbruk utan även bidragit med generell omvärldsbevakning i hur företagsledning inom jordbruk sker globalt. Jag tar med mig många nya synsätt, frågeställningar, lärdomar, insikter och framförallt bekantskaper med forskare och rådgivare från hela världen.
Förhoppningsvis kan nyknutna kontakter med danska forskare och lantbrukare utmynna i nya samarbeten för SLU Kompetenscentrum företagsledning och projektet Kunskapsnav inom företagsledning och entreprenörskap. Och förhoppningsvis kommer vi även att vara representerade vid IFMA 2026 i Argentina.
Text och foto: Samuel Bäckelin