Nyhet

Så kan du hjälpa forskarna att rädda igelkotten

Publicerad: 13 augusti 2024

De svenska igelkottarna blir allt färre, och ingen vet varför. För att ta reda på hur läget är med den omtyckta taggbollen så startades Igelkottsveckan. Där man uppmuntras att gå ut och spana efter igelkottar och rapportera in sina fynd till WWF som skickar de vidare till SLU Artportalen.

Igelkotten är rödlistad i Sverige och arten har status som ”nära hotad”. På bara tolv år beräknas antalet igelkottar ha minskat med 40 procent. Men är orsaken till det är okänd.

- Igelkotten har gått från att vara en ganska vanlig gäst i många villaträdgårdar till att så gott som ha försvunnit från vissa områden. Det är helt klart oroande.

Det säger Henrik Thurfjell som är igelkottsexpert och miljöanalysspecialist vid SLU Artdatabanken. Han berättar att de har flera hypoteser om vad som kan ha drabbat igelkottarna. Minskningen kan exempelvis bero på någon hittills okänd sjukdom eller ökning av rovdjur som har igelkottar som föda, till exempel grävlingar.

- De äter gärna igelkottar. Möjligen har grävlingarna blivit fler eftersom de gynnas av ett mildare klimat. Det är svårt att säga. Naturen är dynamisk. Minskningen av en art kan innebära att en annan som haft det svårt tidigare nu ökar, säger Henrik Thurfjell.

Ut och spana

För att hitta svar på varför igelkottarna minskar så startade WWF Igelkottsveckan. Den pågår mellan den 12 och 18 augusti och deltagare uppmuntras att rapportera in igelkottar de ser via WWF:s sajt de skickas därifrån vidare till SLU Artportalen.

WWF: s förhoppningen att initiativet ska ge forskarna bättre förståelse för var igelkottarna finns och hur många de är. Något som i förlängningen kan leda till insatser för att hjälpa arten.

Henrik Thurfjell har varit med och tagit fram verktyget som används när igelkottarna rapporteras in.

- Den här typen av information kan bli jätteviktig för att förstå läget för en art och vad som påverkar den. Men då är det angeläget att vi får rapporter under många år, så det gäller att vara uthållig, säger Henrik Thurfjell.

Observationerna skickas in till WWF som sedan för dem vidare till SLU Artportalen.

- Det bästa sättet att få syn på en igelkott är att ta en långpromenad i skymningen i områden med uppväxta trädgårdar. Kom ihåg att rapportera även om ni INTE sett en igelkott, för det är lika viktig information som om ni faktiskt fått syn på en, avslutar Henrik Thurfjell.