I Kanada styr det jordbrukspolitiska ramverket Supply Management, alltså tillgångsstyrning, produktionen av vissa jordbruksprodukter. Kan influenser från systemet tillvaratas i Sverige nu när diskussionen om livsmedelsberedskap är högaktuell? Och skulle skördeförsäkring kunna användas som statligt styrmedel för att minska jordbrukssektorns risker? Samuel Bäckelin reflekterar över hur jordbrukspolitiska interventioner påverkar lantbrukets företagsledning, i en marknadsjämförelse mellan Sverige och Kanada.
Supply management i Kanada, alltså tillgångsstyrning, går ut på att säkerställa att produktionen av vissa livsmedel precis uppfyller efterfrågan. Förespråkarna av systemet menar att det är en win-win situation för både producenter och konsumenter eftersom det minskar prisfluktuationer på marknaden och minskar marknadsmakten i övre led av livsmedelskedjan. Det förespråkarna emellertid blundar för är den minskade konkurrensen på marknaden och dess effekter på livsmedelspriser för slutkonsumenten.
Tillgångsstyrningen i Kanada har, med sina rötter i 60-talets mjölksektor, blivit något av en helig ko som kan gå mitt i vägen utan att bli ifrågasatt. Ramverket har sedan dess expanderat till att styra tillgången på ägg, kyckling och andra fjäderfäprodukter, och förbluffande nog är tillgångsstyrningen i jordbruket ett av få system som förenar politiska partier över blockgränserna i Kanada. Trots dess kontroversiella natur har den heliga kon på något vis lyckats försvara sin position och står kvar mitt i vägen.
I denna ladugård med 650 djur användes sand som strö i liggbåsen. 90 % av sanden återvanns efter användning genom tvättning. Mjölkningen sker i karusell, tre gånger om dagen.
I grunden är tillgångstyrningen ett produktionskvotssystem där lantbrukare betalar för rätten att producera en kvot. Kvotsystemet ackompanjeras av strikta importrestriktioner och tullar för att skydda den inhemska produktionen av mjölk, ägg och fjäderfä från internationell konkurrens. Dessutom regleras priserna genom en centraliserad process för att säkerställa ekonomisk stabilitet för lantbrukarna. Givetvis har systemet mött hård kritik av WTO och påstås leda till orättvis konkurrens och handelsbarriärer.
Svensk och europeisk jordbrukspolitik har tagit en annan väg för att försöka säkerställa ekonomisk stabilitet och minska marknadsosäkerheter. Här har politikerna valt att öka lantbrukarnas inkomststabilitet genom direktstöd och stödsystem som främjar hållbart lantbruk och produktionsvolymen påverkas av både import- och exportmarknader. För företagsledare på svenska lantbruk minskar alltså riskexponeringen mot både insatsmarknader och produktionsmarknader eftersom de flesta stöden är frikopplade från produktionsvolymen och istället bundna till den brukade arealen.
För prisstabilitet även utanför mjölk, ägg och fjäderfäproduktion finns det i Kanada system för statligt subventionerad skördeförsäkring. De provinsiella regeringarna kan erbjuda olika försäkringar för skördebortfall, skördeförluster och inkomstförluster kopplade till grödans pris. I Sverige är den här typen av försäkring ovanlig och inte statligt subventionerad i den mån den finns.
Sammanfattningsvis har svenska och kanadensiska företagsledare inom lantbrukssektorn fundamentalt olika verktyg att tillgå i sin riskhantering, även om det övergripande syftet är att skapa ekonomisk stabilitet. En av lantbruksföretagsledarens viktigaste uppgifter är att hantera de risker som äventyrar företagets livskraft, oavsett vilken jordbrukspolitisk miljö företaget är verksamt i. Statens uppgift är emellertid att besluta om vilka verktyg som ska erbjudas och i framtiden utesluter jag inte att vi kommer få se ett större utbud av subventionerade skördeförsäkringar i Sverige. Statlig tillgångsstyrning blir nog aldrig en realitet i Europa dock. Det är inte vår heliga ko.
I denna ladugård med 650 djur användes sand som strö i liggbåsen. 90 % av sanden återvanns efter användning genom tvättning. Mjölkningen sker i karusell, tre gånger om dagen.