– Många anser att en ökad användning av hyggesfria metoder skulle vara bättre för biologisk mångfald och klimat. Problemet är att det för närvarande inte finns tillräckligt vetenskapligt stöd för att utvärdera om det verkligen stämmer, säger Joachim Strengbom, forskare på SLU
För att kunna jämföra olika skogsbruksmetoder med varandra krävs storskaliga experiment. Och det är just ett sådant som Joachim Strengbom och hans kollegor startade i somras. Experimentet omfattar 20 områden med barrblandskogar i västra Uppland.
Redan startat med inventeringar
De har kommit igång med att mäta biologisk mångfald och upptag och avgivning av koldioxid i områdena.
– Under sommaren har vi bland annat inventerat insekter, växter, mossor och lavar. Vi har också skattat hur mycket lingon och blåbär som finns i skogen, berättar Joachim Strengbom.
I höst ska de samla in jordprover för att mäta markens kol- och näringsförråd. Med hjälp av DNA-baserade metoder kan de kartlägga svamparna i proverna.
Avverkningen utförs under höst och vinter med tre olika metoder. Det är kalhuggning där de flesta träd på en yta huggs ner. Luckhuggning där träd huggs ner så att det bildas luckor i skogen. Den tredje metoden är skärmskogsbruk där träd lämnas kvar i ett glesare bestånd.
Studerar torvmark och markberedning
Hälften av skogarna växer på dikad torvmark.
– Eftersom torvmarker lagrar stora mängder kol, kan koldioxidavgången efter avverkning vara betydande, särskilt på dikade torvmarker. Kalhyggesfria alternativ kan potentiellt minska kolförlusterna efter avverkning och det kommer vi att kunna studera nu, säger Joachim.
Också markberedning ingår som en faktor i experimentet. Det ska underlätta etableringen av nya träd men kan också påverka biologisk mångfald och kolflöden.
Effekter på kort och lång sikt
Om ett par år kommer de att upprepa samma provtagningar och inventeringar.
– Projektet kommer i första hand att klargöra om effekterna skiljer sig på kort sikt. Men planen är att experimenten ska integreras i SLU:s långliggande försök, vilket kommer att bidra till att bygga den forskningsinfrastruktur som idag saknas men är avgörande för att kunna utvärdera långsiktiga skillnader mellan olika brukningsformer.
Långliggande försök är experiment som pågår under lång tid, SLU har många sådana försök, framförallt på jordbruksområdet.
Projektet finansieras av ett fyraårigt anslag från Energimyndigheten och drivs av forskare från institutionen för ekologi, institutionen för skoglig mykologi och växtpatologi vid SLU, samt institutionen för ekologi och genetik vid Uppsala universitet.
