Våga framtidssäkra våra städer

– Vi ska tänka livsmiljöer! Att bara utgå från att skapa fler parker i städer är förlegat. Vi måste skapa hälsofrämjande livsmiljöer som börjar när man öppnar dörren till sitt hus. Du ska kunna få naturupplevelser överallt där du rör dig i staden, säger Anna María Pálsdóttir.

Anna María är docent i miljöpsykologi vid institutionen för människa och samhälle och forskar om hälsofrämjande miljöer i städer. Hon menar att vi måste se oss själva mer som en del av ett ekosystem. Allt mer forskning pekar på hur människor mår bättre av mer grönska i städerna, vilket i sin tur bidrar till minskat buller och luftföroreningar, och mer plats för rekreation och gemenskap.

– Den gröna staden ska stimulera alla sinnen och vi ska känna oss lika trygga och bekväma som hemma. Vi ska vara omslutna av naturens grönska, ljud och dofter hela tiden, säger hon.

Anna María berättar att i början ifrågasatte många det här tänket. I stället har begreppet ekosystemtjänster varit i fokus – att naturen ska ”servera” oss lösningar och stöd.

– Men med det synsättet ser vi ju inte oss som en del av ett ekosystem, säger Anna María.

Skulle vara möjligt att låta naturen helt omge oss i städerna, och har vi råd att bygga om våra städer i grunden på det sättet? Att finansiera den gröna staden borde egentligen inte vara så svårt menar Anna María:

– Tänk på alla de pengar som samhället faktiskt sparar när staden blir grönare. Jag tänker på pengar som i dag läggs på hälso- och sjukvård. Bygger vi mer hälsofrämjande städer får vi också friskare medborgare.

Hur ska gaturummet användas?

En fråga som har börjat komma allt mer i fokus i stadsplaneringen de senaste åren är naturbaserade lösningar. Det handlar om att ta hjälp av naturen för att dämpa klimatförändringens effekter i form av fler skyfall och värmeböljor. En träddunge kan sänka temperaturen lokalt i staden med flera grader, och den kan också ta upp och fördröja stora regnmassor. Regnbäddar, gröna tak och olika slags öppna dagvattenlösningar fördröjer regnvattnets färd genom staden och minskar därigenom risken för översvämningar.

Det här också lösningar som kan öka den biologiska mångfalden i städerna. Klimatförändringen och förlusten av biologisk mångfald är två kriser som är sammanlänkade och som påverkar varandra. Genom att skapa urbana ekosystem kan man bidra till att lösa flera problem samtidigt.

Thomas Randrup är professor i utemiljöförvaltning vid institutionen för landskapsarkitektur, planering och förvaltning. Han forskar om styrning och strategiskt beslutsfattande i förvaltningen av städernas grönområden. Han betonar att vi inte kan åtgärda en sak i sänder.

– Det finns många olika utmaningar i städerna som alla behöver hanteras. Ofta ställer det till problem i praktiken. Det handlar om sätt att hantera den ökande värmen och fler extrema regnväder i städerna. Det handlar om utarmningen av den biologiska mångfalden. Det handlar om ökad ohälsa från buller och luftföroreningar till följd av de växande städerna. Det handlar om hur vi förvaltar naturresurser. Det handlar om sociala utmaningar.

Han lyfter fram att vi inte är vana vid att arbeta så brett över olika ämnesområden – varken inom forskningen eller i städernas organisation.

– Utmaningen är att tänka och agera multifunktionellt, men tar vi naturen till hjälp har vi lösningen på flera av dessa frågor samtidigt, betonar han.

Nina Vogel, forskare vid institutionen för landskapsarkitektur, planering och förvaltning samt programchef för framtidsplattformen Urban Futures vid SLU, håller med om att man behöver utforma mer multifunktionella stadsrum men betonar att det också behövs en omfördelning av resurser.

– Vi måste synliggöra de kostnader för samhället som bilarna orsakar, både när det gäller vår hälsa och miljön, och omfördela de resurser som i dag satsas på bilarnas infrastruktur. Det behöver göras investeringar i ett mobilitetssystem med bra kollektivtrafik och möjligheter för gående och cyklister att röra sig enkelt och tryggt i staden, säger hon.

De tre forskarna är överens om att det behövs ett större helhetstänk i stadsplaneringen. I framtidens städer måste det finnas mer plats för vardagslivet med jobb, skola och inköp på närmare håll. Många gånger i samtalet kommer också den plats som bilparkeringar och bilvägar tar i våra städer upp som ett exempel på hur mycket bilen fortfarande påverkar stadsplaneringen.

– Med största sannolikhet kommer bilar att ingå i en framtid för de resor som inte går att göra på annat sätt, men att bilparkeringar fortfarande tar mer plats i städerna än vad bostäderna gör är varken acceptabelt eller hållbart! Stadsrummet är en sällsynt resurs i våra stadsmiljöer och behövs för så mycket mer än parkering, säger Nina.

Livsrum för alla i staden

Den framtidsstad som de tre forskarna målar upp är en grönskande stad – långt mycket grönare än dagens städer. Det är också en mer jämlik stad.

– En stad som människor trivs och mår bra i behöver vara en stad för alla, och inte bara för bilar. Skalan behöver bli mänskligare, säger Anna María.

– Här håller jag verkligen med dig, säger Nina och menar att vi behöver se gatan som en plats i staden och inte bara som delar av en transportinfrastruktur.

Bilden av den hållbara staden börjar mer och mer handla om en stad där bilarna delvis får flytta på sig för att även annat som till exempel regnbäddar, naturnära lekplatser (lekotoper) eller stadsodling ska få rum. När bilarna tar över stadsrummet får vi även buller och luftföroreningar med på köpet. Det skapar stress och annan ohälsa.

– Man får inte glömma bort att stadsrummet också är livsrum för alla de som lever i staden. Det handlar om jämlikhet och tillgänglighet och att alla, oavsett om man har det ekonomiskt gott ställt eller inte, ska få ta del av stadens utbud, säger Nina.

– Och vi måste också tänka på att även om bilarna i första hand skulle gå på el om tjugo år så minimerar det inte trafiken och den plats som bilarna tar i städerna. Vi behöver ställa om till en annan grönare stadsmiljö. Det är en politisk fråga om vi vill ha fler träd eller parkeringsplatser i våra städer. Vad vill våra beslutsfattare prioritera i våra städer, och vad vill medborgarna ha? frågar sig Thomas.

I sin forskning har Thomas också tittat på medborgarsamverkan. Han menar att medborgarna skulle behöva involveras i betydligt större omfattning när förändringar ska göras:

– Vi behöver lyssna på barnen, på de äldre och på andra grupper i staden – de som vet vad som behövs.