Vägval för resiliens påverkar andra värden i skogen

Ansträngningar för att säkerställa att produktionsskogar levererar trots klimatförändringar och andra påfrestningar formuleras ofta i termer av att öka motståndskraften, resiliensen.

Vägvalet spelar roll

Resiliensen kan uppnås antingen genom naturliga ekologiska processer eller genom upprepade intensiva mänskliga ingrepp. Hur man går till väga får betydande konsekvenser för skogens biologiska mångfald, ekosystemtjänster och produktionsskogarnas förmåga att återhämta sig från oförutsedda störningar.

Produktionsskogar utsätts ofta för omfattande och upprepade mänsklig påverkan som standardiserar skogens naturliga variation i struktur och funktion, för att säkerställa förutsägbar leverans av ett fåtal önskade resultat.

Risker med framtvingad resiliens

Men när naturliga ekologiska processer ersätts kan produktionsskogar bli allt mer beroende av kontinuerliga mänskliga ingripanden också för att upprätthålla motståndskraft. Baserat på resultat från senare tid varnar forskare från SLU och internationellt mot denna "framtvingade" form av motståndskraft.

– En överdriven tillit till framtvingad motståndskraft kan förvärra förlusten av biologisk mångfald, minska antalet ekosystemtjänster och begränsa den övergripande motståndskraften, varnar huvudförfattaren Adam Felton, docent vid Sydsvensk skogsvetenskap.

Kostnad för färre stormskador

Till exempel kan en förkortning av omloppstider i jämnåriga barrträdsmonokulturer minska risken för stormskador, men samtidigt påverka ekosystemtjänster negativt, såsom produktionen av timmer, vilda bär och svamp, vattenkvalitet, näringsupptag i marken och kulturella tjänster som involverar estetiska och rekreativa värden.

– Å andra sidan kan en diversifiering av trädslagsammansättningen också minska ett bestånds sårbarhet, samtidigt som den ökar tillgången på livsmiljöer och breddar utbudet av ekosystemtjänster, säger Adam Felton.

Forskningen finansieras av Formas, ett statligt forskningsråd för hållbar utveckling.