Hur mår laxen i Östersjön?

Den svaga uppvandringen av lax i flertalet älvar under 2023 och 2024 har uppmärksammats i media av olika intresseorganisationer. Rubriker som ”Den vilda laxen är hotad” och ”Mycket allvarligt läge för Östersjölaxen” har förekommit frekvent.

Hur pass allvarlig är då situationen, enligt SLU:s forskare?

- Att så få laxar vandrat upp i flera av älvarna under 2023 och 2024 oroar även oss. Men situationen varierar mellan älvar. I de nordligaste älvarna, som Torneälven och Råneälven, var uppvandringen betydligt sämre 2023 och 2024 jämfört med föregående år. Det är bekymmersamt och påverkar fisket i både havsområdet och i de berörda älvarna. Situationen längre söderut tycks dock variera mer. I flera älvar har uppgången varit svag, medan den i vissa älvar mer liknat ett ”normalår”, säger Johan Dannewitz vid institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua).

- Om den svaga uppvandringen representerar en tillfällig svacka i laxens havsöverlevnad behöver inte situationen vara så allvarlig. Det finns fortfarande relativt stora mängder uppväxande laxungar i vattendragen, och tidigare erfarenheter visar att bestånden har en förmåga att ganska snabbt återhämta sig efter exempelvis sjukdomsutbrott. Men om överlevnaden i havet skulle kvarstå på dagens låga nivåer blir läget mer bekymmersamt, eftersom detta förväntas resultera i betydligt lägre förekomster av lax i havet och älvarna. I ett sådant läge kan det krävas kraftiga begränsningar av laxfisket och eventuellt andra typer av åtgärder, fortsätter Johan Dannewitz.

Projekt söker svar om havsöverlevnaden

Den minskade uppvandringen tycks bero på att färre laxar överlever tiden i havet, men vad som ligger bakom den försämrade överlevnaden är ännu inte klarlagt.

För att försöka förstå varför östersjölaxens havsöverlevnad har förändrats har ett forskningsprojekt initierats på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten. De första resultaten från projektet väntas under slutet av 2025 eller inledningen av 2026.

- Vi samarbetar med finska forskarkollegor och gör statistiska analyser av omfattande befintliga data för faktorer som på olika sätt kan tänkas påverka laxens överlevnad under havsfasen. Vi undersöker bland annat tillgången på laxens föda, hur predationen på lax varierat över tid och även hur fisket efter andra arter kan ha påverkat laxen. Men frågan är komplex då det sannolikt handlar om flera samverkande faktorer, säger Johan Dannewitz.

Rapport om laxens status och framtid

Vid institutionen för akvatiska resurser bedrivs sedan länge ett omfattande arbete på Östersjölax, från datainsamling och beståndsanalys till biologisk rådgivning på nationell och internationell nivå.

Den nyligen publicerade rapporten Svenska laxbestånd i Östersjön presenterar bland annat statusbedömningar för de enskilda laxbestånden samt skattningar av fiskets och andra faktorers påverkan på beståndsutvecklingen. I rapporten diskuteras även framtida utmaningar för förvaltningen av laxen och de ekosystem i älvar och hav som arten nyttjar.

Laxen i Östersjön består av ett stort antal genetiskt unika bestånd; i princip har varje älv sin egen genetiskt speciella lax. Ett kraftigt minskat havsfiske bedöms vara den viktigaste anledningen till den positiva utvecklingen sedan 1990-talet, men även återställande av älvmiljöer och låg dödlighet i sjukdomen M74 har bidragit till laxens återhämtning.

- Dessutom tar den biologiska rådgivningen och förvaltningen idag större hänsyn till de enskilda älvbeståndens utveckling och status. Det finns dock fortfarande behov av att vidareutveckla förvaltningen för att ge de svagare bestånden större möjlighet till återhämtning, säger Johan Dannewitz.