Hur ska man hålla koll på framgångar och bakslag i arbetet med att rädda den biologiska mångfalden? Och vem ska betala för omställningen? De frågorna står i fokus när undertecknarna av FN:s konvention om biologisk mångfald nu möts i Rom.
För två år sedan enades parterna till FN:s konvention om biologisk mångfald om mål för att stoppa utrotningen av arter och ett icke hållbart nyttjande av naturen till 2030. Men när de i höstas skulle fatta beslut om hur arbetet ska finansieras och följas upp, nådde de inte ända fram. Därför fortsätter förhandlingarna kring det nya globala ramverket om biologisk mångfald (GBF) i Rom 25-27 februari.
– Det är oerhört viktigt att parterna nu kan enas, så att man kan följa upp målen i god tid innan de ska vara uppnådda, säger Torbjörn Ebenhard, forskningsledare på SLU Centrum för biologisk mångfald.
– Får vi inte ett sådant beslut saknas redskap för att kunna identifiera och möta problem på vägen.
De senaste 30 åren har han deltagit både som förhandlare och expert inom ramen för arbetet med FN:s konvention för biologisk mångfald. Nu följer han arbetet från SLU Centrum för biologisk mångfald, och har de senaste dagarna kommenterat förhandlingarna i flera medier (se nedan).
På den pågående konferensen (Cop 16.2) rör knäckfrågan – som så många gånger förr – pengar. Och det handlar inte främst om summorna, utan på vilket sätt de ska komma länder till del som saknar egna resurser för skydd, restaurering och omställning till ett hållbart nyttjande av naturen.
Många utvecklingsländer vill se en helt ny fond i hopp om ett större inflytande över hur pengarna fördelas. EU och Kanada menar däremot att det räcker med den globala miljöfond (GEF) som redan finns inom FN-systemet.
Frågan om hur arbetet ska följas upp – vilka indikatorer som ska användas och hur rapporteringen ska ske – är tätt kopplad till finansieringsknuten. För många fattiga länder är pengar en förutsättning för att komma igång med arbetet.
På bordet i Rom ligger nu ett kompromissförslag som sätter en färdplan för hur frågorna ska lösas. Tanken är att i stället för att förhandlingarna bryter samman ska länderna i alla fall kunna enas om hur de ska fortsätta framåt. När mötet avslutats på torsdag vet vi hur det går.
Hör Torbjörn Ebenhard, forskningsledare SLU Centrum för biologisk mångfald, kommentera COP 16.2 i bland annat:
Torbjörn Ebenhard, Forskningsledare, SLU Centrum för biologisk mångfald, Avdelningen för statsvetenskap och naturresursförvaltning, Institutionen för stad och land, torbjorn.ebenhard@slu.se, 0767-147587
Läs mer i Biodiverse, den populärvetenskapliga tidskriften från SLU Centrum för biologisk mångfald. Biodiverse nr 1 /23: En global räddningsplan för biologisk mångfald.
Läs mer om FN:s konvention för biologisk mångfald, CBD
Läs mer om det 16:e partsmötet, Cop 16.2