”Doktoranderna vinner på ett sammanhang”

Att få vara en del i en grupp är jätteviktigt när man är forskarstuderande. Forskning i temaprogram i nära samverkan med praktiken är positivt både för doktoranderna och för den skogssektor som ska ha nytta av resultaten.
Stafettpinnen för Skogforsks plats i FRAS programledning gick vid årsskiftet vidare från Mattias Berglund till Erik Ling. Det blev ett bra tillfälle att få dem berätta om sina tankar kring FRAS-programmet och hur forskning kan organiseras. Båda har gjort resan från jägmästarutbildning och doktorandstudier, via många år i praktiken, tillbaka till akademin.
Positivt med nära samarbete mellan universiteten och Skogforsk
Mattias Berglund disputerade på rotröta på SLU år 2005. Han lyfter fram det positiva med att vara en del i ett temaprogram redan då.
– Granprogrammet, som det hette då, var ett stort forskningsprogram med många doktorander. Det var oerhört stimulerande att vara del i ett sammanhang och få idéer och impulser av andra. Det hade varit mycket svårare att jobba själv som en egen satellit.
Mattias fortsatte några år som forskare innan han flyttade till Göteborgsområdet för ett jobb på Skogssällskapet. Där blev han kvar i olika funktioner som förvaltare och skogsskötselchef, innan längtan tillbaka till forskningen blev för stor.
– På Skogssällskapet satt jag ju med i beredningsgruppen för forskningsansökningar, och jag minns att jag argumenterade starkt för FRAS-programmet. Både för att det var ett tydligt skötselprogram med flera doktorander, men också för att det var delad finansiering mellan akademi och skogssektorn. Det borgar för att doktoranderna får närmare kontakt med praktiken, och vice versa.
När Skogforsk annonserade ut en anställning som skogsskötselforskare sökte Mattias, och i den nya roll som han klev in i hösten 2020 blev han också en av FRAS programledare tillsammans med representanter för Linnéuniversitetet och SLU.
FRAS är inte det första forskningsprogrammet som skär över flera universitet, men det är ändå unikt genom att det har knutit ihop hela den skogliga forskningen i Götaland.
– Samarbetet har varit oerhört positivt. FRAS har definitivt bidragit till att öppna dörrar mellan organisationerna, till nytta både för forskningen och branschen. Det har dessutom gett spinoff-effekter även för andra projekt, där vi nu lättare kan byta idéer med Linnéuniversitetet och SLU, säger Mattias.
Fördel att ha lärt sig branschen
Erik Ling har en liknande bakgrund som Mattias. Han gjorde sin forskarutbildning i Uppsala i ämnet bioenergi, där han disputerade 1999. Även det skedde i samarbete med andra doktorander, i ett tvärvetenskapligt program där både en ekonom och en ingenjör ingick.
– Det var ett jättestort intresse från branschen då, och under hela doktorandperioden hade vi mycket kontakter med näringen.
Efter doktorsexamen jobbade Erik först på Energimyndigheten med biobränsle- och kolbalansfrågor innan han gick över till Sveaskog som biobränsleansvarig. Fem år senare valde han att gå till Svenska kyrkan som stiftsjägmästare i Västerås. Där blev han kvar i 10 år innan han blev rekryterad som chef för skötselprogrammet på Skogforsk 2021.
– Det är en stor fördel att ha lärt sig branschen och hur de tänker och resonerar. Samtidigt är det viktigt att ha integritet som forskare så att även obekväma resultat kan lyftas upp i ljuset. Det tycker jag att vi kan.
Mattias håller med, och lyfter även fram nyttan av det nätverk som det tidigare arbetet har gett, både med branschen och med andra forskningsorganisationer.
Studenter från olika länder
När FRAS-programmets första fas (FRAS I 2017–2022) startade fanns en farhåga att det skulle vara svårt att rekrytera doktorander. I slutänden kom fyra av de sex doktoranderna från utlandet och två från Sverige. I FRAS II (2023–2027) är också fyra av de sex medarbetarna från utlandet, men två av dem har jobbat länge i Sverige och pratar svenska.
– Visst är det viktigt att kunna språket om man ska jobba vidare i den svenska skogsbranschen. Men jag ser ändå större fördelar med mångfalden och att forskarna från andra länder bidrar med nya perspektiv, säger Mattias.
Ett av syftena med FRAS var ju att utbilda kompetens till nytta för skogssektorn. I FRAS I var det två doktorer som flyttade utomlands (Irland och Kanada) men fyra blev kvar i den svenska skogsbranschen (läs i nyhetsbrevet om vart doktoranderna i FRAS I tog vägen).
– Även om vi tappar några doktorer till andra länder har vi glädje av de nya internationella nätverk som de bygger upp. De som är kvar ger oss också många värdefulla impulser från andra länder, till exempel genom att ifrågasätta våra käpphästar. I FRAS-programmets nuvarande fas har vi medarbetare från Baltikum, Polen, Tyskland, Frankrike och till och med Abu Dhabi. Vi kan lära oss mycket genom att snegla på andra länders skogsbruk, säger Mattias.
Det är något som också utnyttjas inom FRAS, där en rapport om europeisk skogsskötsel håller på att sammanställas. Doktoranderna och doktorerna har i den fått lite extra ansvar för beskrivningen av sina ursprungsländer.