Täckningsgraden av blåbärsris har minskat över tid, minskningen har stabiliserats men trenden är fortsatt skakig. Ett examensarbete vid SLU visar att en kombination av skötselstrategier kan både öka täckningen av blåbärsris och leda till högre nuvärde.
Blåbär fyller många funktioner, riset skyddar vissa arter och göder djur, insekter och människor. Det kan även vara en viktig inkomst och har genom tiderna använts som medicinalväxter. Blåbärsriset har dock minskat i täckning och nyligen lagt sig på en fluktuerande nivå där bärtillgången är mer stabil i norra Sverige. Blåbärsriset vill ha lagom ljus, lagom mycket fukt och näring, kallare väder och lite höjd. Trakthyggesbruk kan därför öka täckningen av blåbärsris till en början. För mer långvariga effekter är det bättre med kontinuitetsskogsbruk, förlängda omloppstider och mer löv i studieområdet i Västerbotten. Kontinuitetsskogsbruk och ogallrat funkar bättre i studieområdet i Kronoberg. Det visade Jens Bergenheims examensarbete där han simulerade olika skötselstrategier och deras effekt på både blåbärsris och nuvärde.
För bästa nuvärde så är trakthyggesbruk att föredra i båda studieområdena. I Västerbotten i kombination med kontinuitetsskogsbruk. Däremot kunde Jens Bergenheim i studien visa att en kombination av olika skötselstrategier kunde vara fördelaktigt för både nuvärde och blåbärstäckning.
— I simuleringarna testades olika skötselstrategier och resultaten visade att en kombination av alla strategier ger bäst resultat, oavsett om målet är högst nuvärde eller täckningsgrad för blåbär. En intressant upptäckt är att låta skogen stå orörd i södra Sverige var det sämsta alternativet oavsett mål. Naturvård handlar om mer än att låta skogen stå orörd. Dessutom kan skillnaderna i avkastning minska om fler ekosystemtjänster, som blåbärsskörd eller kolbindning, får ett ekonomiskt värde, förklarar Jens Bergenheim som författat examensarbetet.
Det fungerar bäst om skötseln även anpassas till de geografiska förutsättningarna. För att komma fram till den optimala strategin går det likt Bergenheim att använda Heurekasystemets nya blåbärsmodell som bygger på beståndsålder, beståndsegenskaper, grundyta och när i tid det gallras.
— Det är roligt att vi nu också kan simulera markvegetationens utveckling och just denna blåbärsmodell går att använda i alla Heurekaanalyser. Det finns fler modeller som även tittar på täckningsgrad för lingon och ljung, men dessa kräver extra indata, så de kan inte användas lika enkelt säger Johanna Lundström, vice programchef på SLU Skogliga Hållbarhetsanalyser.
Idag bor Jens i Centralamerika med familj och hundar och har sedan examen arbetat med återbeskogningsprojekt, skoglig inventering, FSC-certifiering, utveckling av projekt som värdesätter fler ekosystemtjänster som kolinlagring och även främjande av biologisk mångfald.
— Med de erfarenheter som jag samlat på mig hitintills tycker jag att skoglig planering är A och O för att kunna nyttja skogens värden. Ibland kan flera mål faktiskt uppnås med metoder som annars hade kunnat verka alltför främmande från varandra, säger Jens Bergenheim.
