Rätt organisation kan vara avgörande för konnässörsmetoden

Konnässörsmetoden innebär att de som kan något om en plats, till exempel lokalbor som är engagerade i samhällsföreningar och bygderåd, får utveckla dess gröna potential.

Tanken är att det inte ska ske på huvudorten i kommunen utan i mindre byar som kommunen ofta inte satsar lika mycket på. Exemplet som studeras är Svenmanska parken i Bräkne-Hoby där konnässörernagör största delen av arbetet men kommunen står för notan för exempelvis växter och bortförsel.

– Tanken är att jag ska undersöka det organisatoriska. Vad är det för krafter som driver detta och vilka behövs? Seniorskapet bär mycket. Hur ser kommunen på sin roll när det mesta bärs av pensionärer? Skulle det teoretiskt kunna finnas en koordinator på 30 procent på kommunen? Det finns nämligen något fint men skört i det ideella, säger Helena Mellqvist, forskare på institutionen för landskapsarkitektur, planering och förvaltning, som skrev sin avhandling om konnässörsmetoden.

Konnässörerna är oftast eldsjälar och pensionärer vilket gör metoden både personberoende och inte alltid hållbar över lång tid om inte nya krafter tar vid. Fördelen är dock att det finns potential för skötseln och utvecklingen av en yta att fortlöpa, till skillnad från kortlivade projekt om medborgardelaktighet som kommunen ofta driver.

– Det handlar mycket om timing men det vill jag också säga emot. Ofta är nybörjare jätteengagerade! Vi har en så stark kommunal förvaltning i Sverige att samskapande inte är så vanligt men om man vill ha något extra tror jag på att vända sig till lokala resurser. Medskapandet ger mervärde.

Undersökningen ska resultera i en rapport där Helena Mellqvist hoppas kunna förstå hur det går att förenkla den organisatoriska delen av konnässörsmetoden.

– Försköningspengar skulle kunna vara ett sätt. Vi vill ju ha vackra miljöer men det finns också något vackert i görandets estetik och att göra det tillsammans, säger Helena Mellqvist.