Jörgen Sjögren och Therese Löfroth, som forskar om restaureringskologi och biologisk mångfald vid SLU i Umeå, svarar på frågor om contortatallen.
– Varför planterades contortatall i Sverige?
Jörgen Sjögren: Markägare började plantera in contortatallen i stor skala under 1970- och 1980-talen efter att försök visat att den växer cirka 30 procent snabbare än den inhemska tallen. Det fanns nämligen en oro för att det skulle bli brist på biomassa från skogen i framtiden och förhoppningen var att contortatallen, som omnämndes som ”kvicktallen” eller ”broilertallen”, skulle lösa det problemet.
Se mer: Contortatallens liv i Sverige ur ett kulturellt perspektiv
– Vad är skillnaden mellan contortatall och vanlig svensk tall?
Jörgen Sjögren: Förutom att den växer snabbare så syns skillnaden mellan tallarterna på grenarna, barren och kottarna. Contortan har generellt ett yvigare växtsätt med fler grenar längre ner på stammen och barren är lite längre och vridna. Contortans barr är också lite ljusare i sin grönfärg och de luktar, och smakar, lite citrusaktigt. Kottarna är stängda av kåda när träden är lite äldre och sitter tätt fästade till grenarna.
– Hur påverkas djur och växter i skogar med contortatall?
Therese Löfroth: Insekter både på marken och i träden påverkas. I en studie om myror visade vi att det är dubbelt så många myrstackar i en vanlig tallskog jämfört med en skog med contortaplanteringar. Myrorna trivs inte i contortaskog eftersom det blir mörkare och contortans långa barr blir inte bra byggmaterial för myrstackar. Dessutom undviker myror att gå upp i contorta och hämta honungsdagg från bladlöss. I contortabestånd använde myrorna alltid andra trädslag som svensk tall, gran eller björk. Vi vet inte om detta beror på att bladlössen inte trivs i contorta eller om myrorna undviker att placera bladlöss i contorta – eller båda.
Stackmyror påverkar många andra arter och detta visade sig genom att skalbaggen Pella humeralis som lever längs myrstigar och äter myror, var mycket vanligare i vanlig tallskog än i contortaskog. Andra myrarter som hästmyra och rödmyror trivs inte heller i contorta.
Renar har svårt att hitta bete i contortaskog eftersom det finns mindre mängd marklav och renarna verkar undvika områden med contorta.
Se mer: Granbarkborre och contortatall: Ny forskning visar låg förökningsframgång
– Hur mycket contorta finns i de svenska skogarna idag?
Jörgen Sjögren: Totalt finns ca 600 000 hektar där arten antingen planterats eller såtts. Contortatallen finns främst i de norra delarna av landet och på vissa ställen kan planteringar av arten utgöra mer än 10 procent av skogsarealen. Några skogsbolag har sagt att de vill öka detta ytterligare, medan naturvårdsorganisationer och renägare snarare vill minska arealerna.
– Contortatallen är inte en naturlig del av det svenska ekosystemet. Är den invasiv?
Jörgen Sjögren: SLU Artdatabanken har i sin bedömning klassificerat arten som att den löper mycket hög risk för att bli invasiv, medan Skogsstyrelsen inte gjort den bedömningen. Klart är att den sprider sig från de platser där den planterats eller såtts och att miljön i större sammanhängande bestånd av arten skiljer sig från den som blir i en skog av den inhemska tallen. Den verkar också kunna etablera sig i miljöer där den inte planterats eller såtts in. Till exempel i myrmarker och till och med ovanför trädgränsen, men än så länge har man inte sett några stora problem i dessa miljöer. Hur det blir i framtiden med ett förändrat klimat är svårare att uttala sig om.
