Hur mycket påverkan från mänskliga aktiviteter kan ett sötvattensekosystem tåla innan arter försvinner? Och hur samverkar förlusten av biologisk mångfald med andra stressfaktorer och förvärrar viktiga ekosystemfunktioner? Dessa är centrala frågor för den nyutnämnde professorn Brendan McKie, som ofta undersöker ekosystemens förmåga att motstå förändringar.
Redan som barn väcktes Brendan McKies intresse för de småkryp som levde vid bäcken Ginninderra Creek, närheten av hans hus i Canberra i Australien. Det är ett intresse som följt honom genom livet och lett honom till en professur i sötvattensekologi vid SLU, som han tillträder nu under våren 2025.
- Sjöar och vattendrag stöttar en unik biodiversitet men är några av våra mest utsatta naturliga resurser. De är så viktiga för allt liv på jorden och tillhandahåller ett antal viktiga ekosystemtjänster för mänskligheten. Dessa ekosystem har ett högt rekreationsvärde. Själv tycker jag fortfarande det är fantastiskt att snubbla över en liten bäck i skogen, stanna upp och lyssna på det rinnande vattnet och de andra skogsljuden, och fundera på var det vattnet har kommit ifrån och vart det är på väg, säger Brendan.
Brendan anser att sjöar och vattendrag är bland världens mest förstörda ekosystem eftersom de vid dränering av landskapet oundvikligen påverkas av näringsberikning, bekämpningsmedel, vattenuttag och flodreglering. Att förstå hur dessa stressfaktorer interagerar är avgörande om vi effektivt ska kunna hantera och skydda den biologiska mångfalden, funktionen i ekosystemen och faktiskt skönheten i våra sötvatten.
I Brendans forskning möts ofta naturens dynamik och människans krav på naturen. Han undersöker den biologiska mångfalden i sötvatten och de ekosystemfunktioner som ligger till grund för viktiga ekosystemtjänster.
För att förstå denna komplexa problematik krävs ett brett perspektiv. Det handlar om att ta hänsyn till allt från interaktioner bland arter i en enstaka bäckar till hur olika land- och vattenekosystem samverkar i landskapet. Och hur mänskliga aktiviteter påverkar alla dess interaktioner. En sådant brett perspektiv krävs till exempel om man vill lyckas med habitatrestaurering som miljöförbättrande åtgärd.
- I vår forskning om restaurering av habitat har vi undersökt både hur väl restaureringsåtgärderna fungerar i ekosystemet och hur långt ifrån insatsen det ger ringar på vattnet, men också hur långt och djupt mänskliga aktiviteter såsom vattenkraft påverkar, säger Brendan.
Brendan har ett stort engagemang för miljöanalysen och använder ofta insamlad data för att studera hur påverkansfaktorer påverkar ekosystemen och deras funktioner. Under sin professur vill Brendan främja experimentellt, fältbaserat och tvärvetenskapligt arbete för att förstå de mekanismer som driver ekologisk förändring i sötvatten. Hans mål är att stödja utvecklingen av en effektiv och vetenskapsbaserad miljöövervakning och förvaltning.
- En miljöförvaltning som inte tar hänsyn till komplexiteten i ekologisk förändring eller samhälleliga behov och prioriteringar, riskerar att leda till slöseri med pengar på ineffektiva åtgärder eller i värsta fall förvärra situationen. Möjligheterna att hantera vattenmiljöerna på ett korrekt sätt ökar om man förstår mekanismerna bakom förändringar, och samtidigt involverar olika aktörer i vattenområdet i forskningens alla olika stadier, från att fastställa forskningsprioriteringar och definiera nyckelfrågorna till kommunikation av resultat och utveckling av vetenskapsbaserad förvaltning, avslutar Brendan.
Brendan McKie föddes i Canberra, Australien, 1972. Han gjorde sin forskarutbildning vid James Cook University (JCU), Townsville, Australia, och tog ut sin doktorsexamen 2002 i ekologi vid avdelningen "Division of Tropical Biology". Avhandlingen har titeln avhandlingen ”Multiscale abiotic, biotic and biogeographic influences on the ecology and distribution of lotic Chironomidae (Diptera) in the Australian Wet Tropics”.
Efter en postdok-period vid University of California Davis, USA, kom Brendan till Sverige och Umeå universitet 2002 för att arbeta med Europeiska projekt om svenska vattendrag. Sedan 2008 är han anställd av SLU vid institutionen för vatten och miljö i Uppsala. Sin docentur fick Brendan 2010, och blev universitetslektor i sötvattensekologi 2021. Samtidigt har han också haft uppdrag som inom sjö- och vattendragsprogrammet på SLU, varit kontaktpersonen för frågor kring invasiva arter, restaureringsfrågor och som ordförande på fakultetens docentnämnd. Brendan har också redaktionella uppdrag för den vetenskapliga tidskriften "Freshwater Biology". Under åren har Brendan varit huvudsaklig handledare för fem doktorander, och varit biträdande handledare för ytterligare sju doktorander. Han har också länge undervisat i kurser om miljöanalys och har blivit en erfaren och uppskattad pedagog.