Det finns svårigheter med att bevisa effektiviteten i utförda åtgärder för att minska näringsläckage på väg till havet, enligt en ny studie. Faruk Djodjic vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) menar att stora variationer av näringshalter, åtgärders begränsade livslängd och att marken kan ha mycket lagrad näring, kan vara avgörande faktorer.
Björnöfjärden i Stockholms skärgård var kraftigt övergödd 2012. För att minska näringstillförseln och förbättra vattenkvaliteten genomfördes ett fyra år långt projekt där en rad olika åtgärder stod i fokus. Åtgärder som genomfördes var exempelvis aluminiumbehandling av havsbottnen, strukturkalkning av omkringliggande åkrar och flera våtmarker grävdes.
Men trots 11 års data från 65 mätpunkter syns ingen tydlig effekt nedströms.
- Mätningarna i de direkta utloppen visar stora variationer mellan åren, men sammantaget går det inte att se en signifikant förändring, säger forskaren Faruk Djodjic.
Anledningen till att det inte går att se någon större effekt av åtgärderna, kan ha flera orsaker. Dels kan det bero på att det dröjer länge innan åtgärdernas effekter syns eftersom mycket näring fortfarande är lagrad i marken. Detta illustreras genom provresultaten från ett skogsområde vid Björnöfjärden.
- Det visade sig att skogen var planterad på gammal övergödslad jordbruksmark. Det visar att näringsbelastning kan ha långvariga effekter, säger Faruk.
Resultatet i projektet kan också bero på svårigheter med själva provtagningsfrekvensenen. Faruk lyfter fram problemen med att fånga upp näring som redan börjat transporteras genom vattendragen.
- Vi har sett att vissa åtgärder är mer effektiva vid låga flöden, och att det krävs långa mätserier med månatlig provtagning för att kunna upptäcka trender, berättar Faruk.
För att få långsiktiga resultat krävs inte bara åtgärder, utan även underhåll av lösningar. Utan underhåll riskerar lösningar som våtmarker och kalkfilter att bli kontraproduktiva och snarare källor till fortsatt näringsläckage.
Studien understryker vikten av att förebygga näringsläckage snarare än att försöka fånga upp det i efterhand.
- Det bästa är att undvika överskottsnäring från början, till exempel genom att samla upp hästgödsel och toalettavfall och sätta det i kretslopp, avslutar Faruk.
Längre populärvetenskaplig artikel om forskningsresultaten "Svårt att fånga näring på väg till havet – och att mäta framgången" på su.se.
Djodjic, F., Golovko, O., Kumblad, L. et al. (2025). Usual suspects meet mission impossible: Nutrient losses and effects of mitigation measures on a coastal catchment in the Baltic Sea region. Ambio. https://doi.org/10.1007/s13280-025-02132-w