Konsten att bruka åter

Återbruk bidrar inte bara till att hushålla med resurserna, utan sporrar ofta kreativiteten i projekteringsprocessen, med mindre generiska landskapsprojekt som slutresultat. Vilka faktorer kan möjliggöra att återbrukandet blir en mer betydelsefull del av landskapsarkitekturen framöver?

Öppna upp designprocesserna! Trots att begrepp som ”regenerativ design”, ”cirkulära flöden” och ”återbruk” just nu är skållheta i branschen har det inte riktigt tagit fart på allvar. Många upplever nog återbruk som okonventionellt. Här behöver branschen förnya sig! Metodiken kring projektering och anläggning måste anpassas till återbruk. Det gäller även standarder som exempelvis AMA Anläggning. Men för att kunna skala upp återbrukandet krävs en målmedvetenhet kring logistiklösningar kopplade till återbruk. I förlängningen kommer landskapsarkitekter sannolikt att behöva anamma en mer öppen designprocess, där vi ritar mindre före byggstart och är mer involverade på bygget och löser frågor på plats i skala 1 till 1.

Bygg in det återbrukbara! Att bygga med kvalitet är dyrt – iallafall kortsiktigt. Vissa material åldras med värdighet, andra har mer karaktären av ”slit-å-släng”. Ta betong som exempel, som med åren ofta blir sjavig och spricker. Betong kan visserligen krossas och användas som ballast i vägkroppar (downcycling) eller som växtbäddssubstrat för vegetation (upcycling), men då handlar det om återvinning – inte återbruk. Jämfört med sjangserande betong får natursten med tidens tand ofta en vacker patina. Återbrukad natursten betingar därför ett högre pris på marknaden än nyproducerad. Om återbruk ska bli stort i framtiden behöver vi landskapsarkitekter se till att bygga in mer värdigt åldrande och demonterbart material redan idag.

Omfamna det superlokala! Rätt utfört återbruk har potential att på bygget få ned både behovet av transporter och mängden avfall som går på tipp. Men återbruk behöver faktiskt inte per automatik vara hållbart. Ta exempelvis projektet Superkilen i Köpenhamn som manifesterade den ”Globala Byn” genom att forsla in möblemang och urbana (återbrukade) element från när och fjärran. Intresseskapande som koncept, men inte särskilt föredömligt ur ett hållbarhetsperspektiv. I stället borde vi styra mot ett återbruk som celebrerar det lokala sammanhanget, dess jord- och bergarter, växtsamhällen och traditionella arkitektur! En god utgångspunkt är en noggrant genomförd återbruksinventering av både platsen och näraliggande återbruksdepåer. En fin sidoeffekt av att arbeta med lokalt återbruk är vad antikvitetsexperter kallar proveniens – att tingen med deras härkomst bär på en berättelse. Med lokalt återbruk har vi möjlighet att alstra en mer mustig och platsspecifik landskapsarkitektur grundad i det lokala!

MATTIAS GUSTAFSSON
Urbio