Långsiktig förvaltning av grönska kräver ett strategiskt helhetsperspektiv

I sin avhandling har Anna Sunding undersökt hur nordiska kommuner hanterar grön infrastruktur i kopplingen mellan policy och implementering. Länderna har en liknande planeringstradition med en översiktsplan som övergripande plan- och visionsdokument. Hon kunde se att både beskrivningarna och målen är väldigt generella, vilket också bekräftades i de intervjuer med planerare och förvaltare som ska omsätta planerna.

– Vi behöver förstå den sammanhängande grönskan i staden som lika viktigt som annan infrastruktur. Det gröna ger värden. Begreppet grön infrastruktur är från början ett planeringsbegrepp. Jag menar att man måste förstå det i en mer integrerad process som också innefattar förvaltning. Den multifunktionella staden kräver prioriteringar.

Det finns skillnader mellan de nordiska länderna men desto mer går igen. Alla intervjuade förvaltare beskrev liknande mönster där nya investeringar inte anpassas till budget för långsiktig förvaltning. Generellt läggs mindre fokus på den operativa nivån än på planering och bristen på återkoppling är återkommande.

– Det tar ofta lång tid för grönska att nå sin fulla potential. Därför ska det helst finnas en röd tråd mellan de olika delarna i processen, så att det som planeras också kan genomföras och förvaltas långsiktigt.

Fenomenet är globalt och välkänt som i förlängningen också blir en hållbarhetsfråga. Hur ska vi bygga nytt och långsiktigt utan att samtidigt tillsätta nog med resurser att ta hand om det vi har skapat? Vi måste börja se det operativa arbetet som strategiskt, menar Anna Sunding.

– Framtidens utmaningar kräver att vi bygger mer robusta parker. Vi försöker lösa mycket med naturbaserade lösningar men ser träd på samma sätt som en lyktstolpe när det kommer till skötseln. Den statiska synen på grönska riskerar leda till att fokus hamnar på att spara pengar i driften, istället för att utnyttja vegetationens dynamik som en resurs. Det måste vi bli bättre på, säger Anna Sunding.