Regnet har fallit i veckor. Vägarna genom skogen är täckta av djup lervälling, och chaufförerna manövrerar skickligt för att ta sig fram. En bro har rasat, vilket gör att vissa försöksområden är onåbara. Att arbete i regnskogen sker på naturens villkor är lokalbefolkning, företag och universitet som tillsammans kämpat för att återställa ett stort område regnskog på nordöstra Borneo väl medvetna om. Målet har varit att göra den skadade skogen så lik en orörd regnskog som möjligt.
– Resultaten är tydliga, vi är redan på god väg! Träddiversiteten har ökat med 35 procent i de mest skadade områdena och förekomsten av hotade fåglar är densamma som i orörd regnskog, säger Ulrik Ilstedt, forskare på Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, som leder forskningen i området.
Det största planterade trädet, dipterokarpen Shorea leprosula, planterades 1998 och har nu en diameter på 76 cm och en höjd på 40 meter.
Foto: Susanna Bergström, SLU
Våren 2025 skulle projektet ha avslutats, men alla involverade parter är överens om att det här bara är början på något nytt.
– Det här projektet är unikt! Kunskapen från detta projekt kan vara värdefull i arbetet med att hantera klimat- och biodiversitetskriser. Den kan bidra till att utveckla och sprida exempel på kunskapsbaserad restaurering och hållbar förvaltning av inhemska regnskogar, säger Åsa Skogström Feldt, chef för Ikea Social Entrepreneurship BV och ordförande i Sow a Seed Foundation Board.
I den restaurerade skogen har forskarna utvecklat en rad olika experiment för att följa kolinlagring, biodiversitet, genetisk variation och undersöka olika trädarters egenskaper och funktioner i ekosystemet.
– Intresset för att använda inhemska trädarter i restaurering ökar både globalt och i Sabah. Trots att Borneo har över 3 000 inhemska arter har forskning och skogsbruk främst fokuserat på exotiska arter. Detta har lett till kunskapsluckor och bristande kunskapsöverföring, vilket kan hindra hållbar användning av inhemska ekosystem, säger Ulrik Ilstedt.
Ulrik Ilstedt berättar om pågående försök för att förstå egenskaperna hos några av områdets vanligaste trädarter och var de föredrar att växa.
Foto: Susanna Bergström, SLU
Även om inhemska arter sällan används – och då oftast bara ett fåtal – finns flera initiativ i Sabah som går att lära av. Tillsammans med Yayasan Sabah och IKEA ordnade SLU en workshop med mer än 80 deltagare från över 20 lokala organisationer. Fokus låg på praktiker – de flesta av deltagarna driver restaureringsprojekt eller trädplanteringar, men även tjänstemän från myndigheter och forskare inom tropisk ekologi och skogsvetenskap deltog.
Workshopen håller för närvarande på att sammanställas av forskarna för att kunna dra lärdom av de kommunikations- och kunskapsbehov som diskuterades.
– Utfallet kommer att vara ett viktigt inspel när vi nu planerar framtiden för projektet. Vilka behov finns? Vilka kan vi adressera i vårt projekt och kan vi underlätta utbyte mellan andra som redan sitter på kunskaperna? säger Ulrik Ilstedt.
Under workshopen överlämnades en avsiktsförklaring från Yayasan Sabah som visar intentionen om fortsatt samarbete. Nu inleds processen att skriva ett mer detaljerat avtal mellan parterna.
– Vi ser fram emot att bidra till mer forskning och kunskapsspridning som kan stödja kunskapsbaserad restaurering och hållbart brukande av skog, säger Åsa Skogström Feldt, ordförande i Sow a Seed Foundation Board.
