Genom att titta närmare på hur medelstora däggdjur använder vägtrummor för att ta sig fram i landskapet bidrar Rune Sørås – ny postdoktor på SLU Centrum för biologisk mångfald – till ökad kunskap om hur infrastrukturen kring våra vägar kan anpassas för att värna biologisk mångfald.
– Det handlar både om att bevara arter och minska antalet trafikolyckor, säger Rune Sørås.
För knappt ett år sedan flyttade han till Uppsala från Trondheim i Norge. Där hade han nyligen disputerat med en avhandling om hur fladdermöss klarar kalla klimat på Norges teknisk- och naturvetenskapliga universitet, NTNU. I Sverige lockade ett projekt inom ramen för Trafikverkets forskningsprogram Triekol, som drivs i samverkan med SLU Centrum för biologisk mångfald. Programmets övergripande syfte är att ta fram metoder och kunskap för att transportsektorn ska kunna bibehålla, och om möjligt förbättra, ekologin i landskapen kring våra vägar och järnväg.
– Det är spännande att vara del av forskning som har ett direkt värde för hur vi förvaltar naturen. Trafikverket är engagerade och intresserade av vad vi kommer fram till – och de agerar på forskningen, säger Rune Sørås.
Trafikerade vägar utgör ett hinder för djur som är på jakt efter exempelvis föda eller en partner. Att korsa en väg kan också bli det sista de gör i livet. Överkörda grävlingar, rävar, igelkottar och andra djur är ingen ovanlig syn längs våra vägar.
Inom Triekol har det tidigare forskats på större djur, som älg och hjort. Där är den bästa skyddsåtgärden ofta kontrollerade passagemöjligheter och viltstängsel. Staket stoppar dock inte små och medelstora djur – såsom igelkottar, ekorrar, harar, kaniner, uttrar, grävlingar och rävar.
Det är dessa Rune Sørås nu fokuserar på.
– Under många vägar finns vägtrummor, som även används av mindre djur, berättar han.
– Vägtrummorna finns där oavsett för att leda bort vatten från vägen. Med mer kunskap om hur de används kan de utformas och placeras på sätt som underlättar passager.
I sitt forskningsprojekt ska Rune Sørås sammanställa och analysera befintliga data över hur djur rör sig och dödas i trafiken. Han har bland annat tillgång till ett stort material där rävar har följts med GPS. Han gör också ett eget fältarbete.
I fältarbetet har Rune Sørås hjälp av mer än 40 viltkameror, som han har satt upp vid både större och mindre vägar – främst i Uppsala och Örebro län. Senast här om dagen var han ute och flyttade om några.
– Det blir en hel del körande och promenerande, säger han.
Genom att placera kamerorna vid olika typer av vägtrummor kan Rune Sørås se vilka som används mest. Påverkar element i det omkringliggande landskapet, som närheten till skog eller vattendrag? Spelar det in om trumman är bred eller smal? Lång eller kort? Vattenfylld eller torr? Vilken roll spelar placeringen av trummans ingång?
– Ligger öppningen i samma höjd som vägen, skulle en teori kunna vara att det är lika enkelt att korsa en mindre trafikerad väg – för en räv till exempel, säger han.
– Ligger däremot vägen mycket högre än trumman så kanske trumman blir enklaste vägen.
Trafikverket har inte resurser att anpassa vägarna efter alla djur. Ett resultat av forskningen skulle därför även kunna bli att föreslå en ny så kallad paraplyart för små och medelstora djur. Genom att följa vad en sådan behöver, kan man även skydda andra känsliga arter.
Hittills har uttern, som stått på rödlistan över hotade arter men som nu åter blivit livskraftigare, fått störst fokus. Över vissa dräneringstrummor finns särskilda utterpassager.
– Det är inte fel att ha koll på uttern, men kanske finns det en bättre paraplyart som täcker in flera djurs behov, säger Rune Sørås.
Oavsett vilken paraplyart som väljs finns det ett djur som riskerar att falla utanför. Den rödlistade igelkotten rör sig ofta nära bebyggelse där viltkameror inte sätts upp, och den blir ofta överkörd.
– Den skulle vi behöva veta mer om, säger Rune Sørås och hoppas att det kanske kan bli en fortsättning på hans nuvarande forskning vid SLU Centrum för biologisk mångfald.
Triekol är Trafikverkets forskningsprogram om hur transportinfrastrukturens påverkar landskap och biologisk mångfald. Målet att ta fram metoder och kunskap för att bibehålla, och om möjligt förbättra, ekologiska funktioner och kvalitéer i landskapet. Forskningen har en direkt koppling till Trafikverkets pågående verksamhet och resultaten används för utveckling av nya riktlinjer, planering av nya projekt och vid utveckling av drift och underhåll av befintliga vägar och järnvägar.