Vindkraftverkens rotorblad är livsfarliga för små fladdermöss. När kvällarna börjar bli ljumma och vindarna är svaga jagar den fridlysta arten gärna insekter kring turbiner som står på land. Vissa vindkraftverk kan då tillfälligt behöva gå i så kallat bat mode eller göra ett kortare driftstopp för att minska dödligheten.
– Det finns ganska mycket data om under vilka väderförhållanden fladdermöss rör sig på fastlandet. Nu vill vi även veta hur de förflyttar sig över havet. Det är viktigt för planeringen av havsbaserad vindkraft, säger Heather Wood.
Svensk-finskt forskningsprojekt
Sedan januari är hon postdoktor på SLU Centrum för biologisk mångfald. Där ingår hon i forskningsprojektet Bambi (Bat Migration Across the Baltic Sea). Syftet med projektet – som är ett samarbete mellan finska och svenska forskare – är att få en bättre bild av hur fladdermöss rör sig över Östersjön.
– Vi vet att fladdermöss migrerar över havet, men vill förstå mer om när, var, hur och varför. Det är till exempel intressant att veta under vilka väderförhållanden de flyger, om de rör sig enligt bestämda rutter eller om de förflyttar sig på bred front, säger Heather Wood.
Kunskapen behövs både som underlag för beslut om var havsbaserade vindkraftverk bäst ska placeras, och för beslut om ifall de behöver stängas av under vissa förhållanden. Företag och myndigheter som arbetar med detta – som Naturvårdsverket, flera länsstyrelser och Vattenfall – finns med i en referensgrupp till projektet.
– Migrationsperioden är en väldigt känslig period, och det skulle få stora konsekvenser för hela populationen om många fladdermöss flyttar samtidigt på en rutt där de kolliderar med stora vindkraftverk, säger Heather Wood.
Placerar ut detektorer
För att ta reda på hur fladdermössen rör sig analyserar hon redan publicerat material i en så kallad meta-analys av både rapporter och vetenskapliga studier.
Hon gör också fältarbete. Nu i april är hon ute i Stockholms skärgård och sätter upp ultraljudsdetektorer. De olika deltagarna i projektet placerar ut sådana både på svenska och finska sidan av Östersjön. Mellan april och november spelar de sedan in fladdermusljud i Stockholms och Helsingfors skärgårdar, på Åland, vid Kvarken (mellan Umeå och Vasa) och Bottenviken.
– Därefter kan vi identifiera vilka arter som flyger förbi med hjälp av ljuden, berättar Heather Wood.
Till hjälp finns dataprogram – men det tränade mänskliga örat behöver dubbelkolla. Och vissa arter är svåra att uppfatta även för erfarna experter.
– Vi använder bara de bästa ljuden och tar med de vi är säkra på, säger Heather Wood.
I fokus står framför allt två arter. Det är Större brunfladdermus och Trollpipistrell, som man vet migrerar över långa distanser i Europa.
Dessa arters flyttvägar från norra Europa ned på kontinenten följs också med hjälp av radiosändare och antenner. Under våren ska Heather Wood ut och fånga in Trollpipistrell och Större Brunfladdermus för att förse dem med radiosändare. Sändarna bär de sedan med sig i två veckor, innan de trillar av. GPS används inte eftersom det blir för tungt för de små fladdermössen att bära.
Avhandling om fladdermöss
Det är inte första gången Heather Wood forskar om fladdermöss. Hennes avhandling vid Stockholms universitet handlade om hur fladdermöss på nordliga breddgrader påverkas av förändringar i klimat och livsmiljö. Som en del i det arbetet startade hon då projektet BatMapper – där allmänheten kunde rapportera in boplatser för fladdermöss.
– Det är coolt att så många vill vara med och bidra! Fladdermössen lever nära människan och även om den är ganska okänd finns en hel del folkkunskap om den som ännu inte fångats upp i forskningen, säger hon.
