Fakta:
Fältkrassingens historia
De grödor vi odlar idag har utvecklats från vilda växter genom en domesticering under många år. Förvånansvärt nog finns det bara omkring 250 växtarter som kan anses vara fullt domesticerade, men ungefär tio gånger så många har genomgått någon form av domesticering. För närvarande står 15 grödor för över 70% av det globala kaloriintaget, vilket gör vårt livsmedelssystem mycket sårbart. Domesticering av växter och utveckling av grödor är långdragna processer, och många av dagens grödor har en historia som sträcker sig över tusentals år.
Domesticering inträffar när växter med fördelaktiga egenskaper upprepade gånger väljs ut för att bli föräldrar till nästa frögeneration. När den görs medvetet kallas denna urvalsprocess växtförädling och har praktiserats under de senaste hundra åren. Genom att undersöka befintlig genetisk variation som finns i kommersiella sorter, äldre lantraser och vilda exemplar kan man finna egenskaper som är intressanta för att förbättra moderna sorter. Växtindivider med fördelaktiga egenskaper kan sedan korsas med moderna högpresterande sorter för att förbättra avkastning, kvalité eller den agronomiska prestationen.
Grödor som vete, ärtor och raps har anpassats under tusentals år för att växa i kallare klimat, men deras ursprung ligger i varmare regioner som Medelhavet eller Mellanöstern. Följaktligen är sorter som utvecklats för södra och centrala delar av Europa ofta improduktiva eller inte alls odlingsbara i norra länder som Sverige. I norra Sverige är det dåliga förutsättningar för att bedriva ett lönsamt jordbruk vilket bidrar till avfolkning av landsbygdsområden och en minskning av aktiva lantbrukare. Detta leder till att åkrar läggs i träda, minskad livsmedelsproduktion och en negativ påverkan på biologisk mångfald. En tredjedel av skyddade och rödlistade arter i Sverige finns i jordbrukslandskap, varav många är belägna i de norra regionerna. Man uppskattar att 300 000 till 400 000 hektar ligger i träda eller har fått ny användning i norra Sverige, vilket är ungefär en tiondel av landets totala åkermark.
Lantbrukare i norra Sverige brottas med låg lönsamhet, begränsade val av grödor och brist på växtföljder på grund av dominansen av vall (grovfoder till djur) och vårkorn. Förutom vallen finns det inga grödor som lämpar sig för höstsådd och som täcker fälten under vintern för att skördas följande sommar. Bristen på höstsådda grödor lämnar fälten nakna under vintern, vilket ökar näringsläckage och vattenförorening samtidigt som det medför kostnader för lantbrukarna. Dessutom har höstsådda grödor typiskt högre avkastning än vårsådda, som de norra lantbrukarna går miste om. Introduktion av nya grödor som är anpassade för dessa regioner skulle kunna bidra till ökad lönsamhet i jordbruket i norra Sverige.
Ett exempel på en gröda under utveckling, med stor potential är fältkrassing (Lepidium campestre). Initiativet att domesticera fältkrassing kom från den numera bortgångne professor Arnulf Merker vid Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) för mer än 30 år sedan. Fältkrassing tillhör korsblommiga växter och är evolutionärt besläktad med raps. Det är en mycket vinterhärdig växt som kan sås på hösten eller våren i ett tvåårigt samodlingssystem med vårkorn. Fältkrassingen täcker därmed fälten under vintern och producerar oljerika frön för olika ändamål. Fröna från fältkrassingen innehåller både mycket olja och protein som kan användas i livsmedel, djurfoder eller för produktion av biodrivmedel eller andra tillämpningar inom industrin. Sammanfattningsvis så innefattar de potentiella nyttorna med fältkrassing en ökad lönsamhet för lantbrukare, minskat näringsläckage från åkrar, ökad biologisk mångfald och ökad livsmedelssäkerhet.
Forsknings- och utvecklingsinsatser pågår för att utvärdera fältkrassingens potential som en ny gröda i norra Sverige. Studier genomförs för att förbättra dess agronomiska egenskaper, oljehalt och frökvalitet samt för att optimera odlingstekniker. Samarbete mellan forskare, växtförädlare, lantbrukare och branschintressenter är avgörande för den framgångsrika introduktionen av nya grödor som fältkrassing. Eftersom klimatförändringar påverkar stora odlingsområden i södra halvklotet skiftar fokus till att odla mer mat, foder och industriråvara i norra delarna av Europa för att säkerställa framtida hållbarhet och motståndskraft. Genom att utöka alternativen av grödor, främja ett nationellt hållbart jordbruk och utnyttja potentialen i innovativa förädlingsmetoder kan man med hjälp av dessa nya grödor bidra till ett mer motståndskraftigt och hållbart livsmedelssystem.