Vildare natur? Betydelsen av den mänskliga faktorn vid främjande av biologisk mångfald

Variationen mellan levande organismer och ekosystem där de ingår, den biologiska mångfalden, minskar. Människor behöver biologisk mångfald för utveckling och produktion av mat, medicin och material samt för hälsa och välbefinnande, samtidigt som andra arter också har rätt att existera och frodas. Trots årtionden av politisk uppmärksamhet och många förvaltningsstrategier för att främja natur och biologisk mångfald – uttryckt genom koncept som hållbarhet, grön infrastruktur och naturbaserade lösningar – har den negativa utvecklingen inte vänt. Tvärtom accelererar förlusten av biologisk mångfald och ekosystemens förstörelse i en tidigare oöverträffad omfattning.

Förvaltare av landskap har en särskild uppgift att förvalta även för biologisk mångfald. Biologiskt sett är behoven välkända; naturen behöver mer utrymme. Varierad natur bygger på att människor kan släppa kontrollen, att de mänskliga aktiviteterna och det ”välordnade” inte dominerar. Biologisk mångfald kräver förfall, död och dynamiska förändringsprocesser.Det kan framstå som enkelt att låta naturen ta över. När så inte är fallet, kan det bero på att förvaltningen av utemiljöer baseras på fler faktorer än det rent biologiska. Exempelvis historiska, ekonomiska och kulturella värden ingår i olika synsätt på naturen. Under de senaste två århundradena har naturens användbarhet varit rådande, oavsett om det varit i form av produktionshänsyn på landsbygden eller rekreationsändamål i städerna. Människor tar beslut om vad som växer var, hur grönområden ser ut och hur de sköts.

Att främja biologisk mångfald genom att låta naturen ta över kan kallas ’vild natur’ Det har ett annat estetiskt uttryck än vi är vana vid och kan förknippas med att förlora kontrollen. Förvaltare av landskap måste vara medvetna om sin egen syn på naturen, och möjligen försöka förändra den, samt ha förmåga och vara villiga att involvera andra intressenter i beslutsfattande kring förvaltningen av ’vild natur’.

Detta forskningsprojekt kommer att undersöka vilka naturuppfattningar som ligger till grund för förvaltning av utemiljöer i en svensk kontext och utifrån det utveckla en uppsättning typologier som beskriver förvaltning i förhållande till biologisk mångfald / vild natur.Projektet utgår ifrån två koncept, naturuppfattning och deltagande, som vart och ett kan ses som relaterat till ett linjärt samband, utifrån allt från fokus på bruk/teknik till en mer ekologisk/holistisk naturuppfattning, och från en hierarkisk till en inkluderande förvaltningsstrategi. Inom dessa placeras förvaltaren av landskap, som utgångspunkt för att skapa typologier.

Tre olika metoder kommer att tillämpas. Genom en litteraturstudie skapas förståelse för de naturuppfattningar och metoder som ligger till grund för samtida landskap och deras förvaltning. Den kommer också att underbygga en nationell undersökning som identifierar förvaltares uppfattningar om natur och förvaltningsstrategier i alla landets kommuner. Slutligen kommer fördjupande studier att genomföras i tre utvalda kommuner. Vart och ett av dessa tre steg kommer att bidra till utvecklingen av typologier, vilka justeras och förfinas under hela processen.

Att kartlägga förvaltares naturuppfattningar, och deras involvering av andra intressenter, kommer att ge grundläggande kunskaper som är användbara för kommunikationen mellan nationella och lokala myndigheter. Det kommer också att hjälpa enskilda landskapförvaltare att möta olika intressenter, med ny medvetenhet om egna uppfattningar om natur och inkluderande förvaltning.

Resultaten kommer att ge insikter om hur dagens landskap formats av rådande naturuppfattningar historiskt, samt hur kommunala förvaltare påverkar landskap idag, baserat på hur naturuppfattningar praktiseras och förhandlas i olika förvaltnings- och governance-sammanhang.Forskningen kommer att belysa i vilken grad svenska kommuner har satt fokus på biologisk mångfald samt bidra med kunskap med stort värde för samhället.