Gångartsstudie hos häst

Senast ändrad: 20 februari 2020

DMRT3 är en nyligen upptäckt gen som har visat sig påverka gångarter och rörelsemönster hos hästar, den kontrollerar bland annat förmågan att gå i passgång.

Målet med det här projektet är att undersöka om det finns några andra gener, förutom DMRT3, som påverkar rörelsemönster hos hästar och även fortsätta att undersöka betydelsen av DMRT3-genen hos olika hästraser.

Om det är möjligt att identifiera nya gener som påverkar rörelsemönstret så kommer det att göra det lättare att i framtiden välja hästar som passar oss och våra krav. Resultatet från projektet kan också komma att ge ny grundläggande kunskap om den genetiska kontrollen av koordinerade rörelser hos ryggradsdjur.

Vill du delta?

Till delstudien Gångartsstudie islandshästar samlar vi i viss mån fortfarande in hårprover. Om du är intresserad av att delta, kontakta oss på horseDNA@slu.se eller kim.jaderkvist@slu.se för mer information. När studien är klar kommer de som deltagit att få reda på sin hästs genotyp, via mejl. All genotypinformation som används i studierna kommer att behandlas anonymt.

Publikationer

Jäderkvist, K., Kangas, N., Andersson, L. S. and Lindgren, G. (2014), Gaitedness is associated with the DMRT3 ‘Gait keeper’ mutation in Morgan and American Curly horses. Animal Genetics, 45: 908–909. doi: 10.1111/age.12228

Jäderkvist, K.; Andersson, L. S.; Johansson, A. M.; Árnason, T.; Mikko, S.; Eriksson, S.; Andersson, L.; Lindgren, G. (2014), The ‘Gait keeper’ mutation affects performance of Nordic and Standardbred trotters. Journal of Animal Science Vol. 92 no. 10. doi: 10.2527/jas.2014-7803

Resultat - DMRT3 och travarens ridegenskaper

Travhäst som ridhäst - påverkar genotypen i DMRT3 hästens ridegenskaper?

Kim Jäderkvist & Gabriella Lindgren, Sveriges Lantbruksuniversitet

För ungefär tre år sedan hittade forskare vid SLU och Uppsala Universitet en förändring (mutation) i en gen, kallad DMRT3. Mutationen har visat sig påverka både alternativa gångarter, såsom tölt och pass hos gångartsraser, men även prestation och travteknik hos varm- och kallblodiga travhästar. Genen DMRT3 finns i två varianter, en förändrad (muterad) form som kallas A och en ursprunglig form som kallas C. Alla individer har två varianter av varje gen, en som kommer från stoet och en från hingsten. Hästar kan alltså ha se ut på tre olika sätt för DMRT3; CC, CA eller AA. Detta brukar man kalla för hästens genotyp. För att en häst ska ha förutsättningar för passgång krävs att den har dubbel uppsättning av A (AA). Det man har sett är att gångartsraser och travhästar i stor utsträckning är CA eller AA i sin genotyp, medan hästraser som används för traditionell ridning och galopplöp, till exempel halvblod och fullblod, är CC. Detta tyder på att mutationen på något vis är ofördelaktig för egenskaper kopplade till ridning.

Travhäst som ridhäst

Travhästar tillåts tävla inom travet upp till 12 (varmblod) respektive 15 (kallblod) års ålder. Därefter är det många hästar som antingen går till avel eller säljs som för en fortsatt karriär inom ridsporten. I Sverige finns organisationen ”Svenska Ridtravarförbundet” med ungefär 400 medlemmar runt om i landet. Dom arbetar med att skapa förutsättningar för en alternativ karriär för travhästen vid sidan av travbanan.

Travhästar är kända för att ha vissa problem med att hålla en bra galopp, speciellt i lägre hastigheter. I en nyligen publicerad studie har forskare vid SLU undersökt gångarterna hos varmblodiga och kallblodiga travhästar som används för ridning. Hårprover från 115 varmblod och 55 kallblod samlades in från hela Sverige för DNA-analys. Ägarna fick besvara en enkät med frågor om hur bra hästen utförde olika gångarter (samlad trav, ökad trav, samlad galopp, ökad galopp) med fokus på takt, balans och övergångar. Hästarna bedömdes på en skala 1 (dåligt) till 6 (perfekt). Enkäten innehöll även frågor om de alternativa gångarterna tölt och pass, samt om hästen tävlat inom trav eller ridning.

Mutationen påverkar ridegenskaper hos varmblod

Resultatet från studien visar att mutationen har en effekt på ridegenskaper hos varmblod. Utav de 115 insamlade varmblodsproverna var det 11 hästar med genotyp CA och 104 med genotyp AA. Det man fann var att hästar som var CA hade en signifikant bättre balans i galoppen, både den samlade och ökade galoppen, än AA hästar. CA hästarna fick också högre poäng för övergångar i samlad galopp. För rytmen sågs inga signifikanta skillnader mellan genotyperna. Utöver skillnader i galoppförmåga så observerades även skillnader i hoppförmåga, där CA hästarna fick signifikant högre poäng än AA hästarna. För de flesta egenskaperna fick CA hästarna högst poäng, men det var inte statistiskt säkerhetsställt. Se Tabell 1 för mer detaljerad information.

Tabell 1. Medelvärden för de olika gångarterna för varmblod med genotyp AA och CA (antal hästar inom parentes)

Egenskapa

 

AA (104)

CA (11)

Samlad galopp

- Takt

3.95

4.68

 

- Balans*

3.82

4.91

 

- Övergångar*

3.46

4.36

Ökad galopp

- Takt

4.26

4.91

 

- Balans*

4.06

4.91

 

- Övergångar

3.66

4.45

Samlad trav

- Takt

4.58

5.00

 

- Balans

4.42

4.91

 

- Övergångar

4.19

4.91

Ökad trav

- Takt

4.55

4.27

 

- Balans

4.50

4.45

 

- Övergångar

4.18

4.00

Skritt

- Takt

5.10

5.00

 

- Balans

5.00

5.27

 

- Övergångar

4.88

5.10

Hoppförmåga

*

4.11b

5.22c

a Skala från 1 (dåligt) till 6 (perfekt)

b 96 hästar med information

c 9 hästar med information

*statistiskt säkerställd skillnad

Tidigare studie har visat att CA-varmblod har sämre förutsättningar för att bli bra travhästar och i denna studie såg vi också att andelen hästar med genotyp AA som tidigare startat på travet var 76% jämfört med 45% av hästarna med genotyp CA.

I studien fann vi även skillnader mellan genotyperna i förmågan att utföra alternativa gångarter som tölt och pass. Ingen av hästarna med genotyp CA hade setts gå i tölt eller pass, medan av AA-hästarna så hade 26% setts gå i tölt och 41% hade någon gång visat passgång.

Inga tydliga skillnader mellan kallblod med olika genotyp

Vi studerade även om det fanns i skillnader i ridegenskaper mellan kallblod med olika genotyp. Där kunde vi inte se några statistiskt säkerställda skillnader. Hästar med CA fick högst poäng för samtliga delar för galoppen, men skillnaderna var små och inte statistiskt säkerställda. De statistiska skillnaderna som vi kunde se var för gångarterna tölt och pass, där vi såg att hästar med CA och AA oftare gick i dessa gångarter, jämfört med hästar som var CC. Att resultatet för kallbloden skiljer sig från varmbloden kan dels bero på att vi hade färre hästar, men det är även möjligt att det är andra gener involverade i regleringen av gångarter. Även tidigare studier har visat att effekten av mutationen på travegenskaper skiljer sig mellan varm- och kallblod.

CA-hästar bäst lämpade för ridning

Slutsatsen från vår studie är att CA-varmblod, som är mindre lämpade som travhästar, kan ha en alternativ karriär inom ridsporten. Kallbloden behöver studeras vidare för att man ska kunna dra några slutsatser angående den genetiska bakgrunden för ridegenskaper.

Testa sin häst genetiskt

Numera finns ett genetiskt test där man kollar om hästen är CC, CA eller AA för DMRT3. Det går till så att man tar ett hårprov (ca 20 hårstrån) från hästens svans, som sedan skickas till husdjursgenetiska laboratoriet i Uppsala för analys. Man behöver alltså inte ta ut en veterinär för att testa hästen utan provet kan tas av hästägaren själv. Provtagningskit och beställningsformulär beställs först via Capiletgenetics hemsida.

Vill du veta mer?

Kontakta Kim Jäderkvist, kim.jaderkvist@slu.se eller ring 018-671917.
För mer information om testet, gå in på Capiletgenetics hemsida eller mejla till info@capiletgenetics.com.

Vetenskapliga artikeln

Länk till artikeln/abstrakt:
http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S1871141315001535

Faktaruta - Genvariantens nedärvning

I tabellen kan det genomsnittliga utfallet bland avkommor beroende på föräldradjurens genuppsättning utläsas. Om man till exempel korsar en AA med en CA häst resulterar detta i att hälften av avkommorna blir CA och hälften blir AA. Om istället två AA individer paras blir 100% av avkommorna AA.

Genomsnittligt utfall vid parning av hingst och sto beroende på deras DMRT3 genuppsättning.

 

Relaterade sidor: